Klena svar ökar rädslan för islam

Niklas Orrenius reportage i Dagens Nyheter om rädslan hos ex-muslimer var, som nästan alltid då han skriver, intressant, välformulerat, befriande direkt och oroväckande. Man kan sucka åt det dagens nyhetriga i att ämnet inledes med en artikel om fotbollsmålvakten Ronja Andersson, som konverterat till islam och frusits ut av sina kristna föräldrar. Ett slags brasklapp om att verkligheten inte är alldeles svart-vit, innan huvudsaken kunde behandlas. Men strunt i det.

Ett par saker fastnade i mitt minne:

Salahuddin Barakat, ledare för utbildningsinstitutet Islamakademin i Malmö, betraktas som en moderat religiös företrädare. När han får berättat för sig hur personer som lämnar islam hotas med dödsstraff, vid sidan av att evigt brinna i helvetet, svarar han:

– Man försöker göra allt man kan för att det inte ska normaliseras. Och det förstår jag. Jag vill inte heller att det ska normaliseras. Men man ska inte använda otillåtna medel, som att hota med död och liknande.

Sedan trasslar han in sig i ett resonemang om att dödsstraff för muslimska apostater inte är rimligt i något nuvarande land, men att det skulle gälla "i det muslimska idealsamhället, med en lärd, rättfärdig kalif som upprätthåller ordningen". Där skulle, å andra sidan, dödsstraffet för avfällingar vara fullt förenligt med idealet, eftersom ingen skulle vara avfälling:

– Varför skulle man vilja lämna sanningen, det som är självklart och tydligt?

Abd al Haqq Kielan, som föddes Leif Karlsson och konverterade i vuxen ålder är numera imam i Eskilstuna:

– Islam är otroligt tolerant. Men: det som står i Koranen, det står i Koranen. Och då blir det ju en tolkningsfråga.

Det låter förvillande likt resonemangen som förs av de som attackerar avhoppade muslimer.

Att det är belagt med dödsstraff i Koranen att lämna islam, menar imamen, ska tolkas som en följd av att muslimer i begynnelsen befann sig i en krissituation, där de som avvek var femtekolonnare. Sedan drar han en parallell till Sverige:

– Ungefär som om ryssarna skulle invadera här, och någon skulle säga ”nej jag vill inte vara svensk medborgare utan jag går över till fienden”.

[caption id="attachment_474345" align="alignleft" width="150"] Abd al Haqq Kielan, imam i Eskilstuna. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT[/caption]

Och därefter påpekar han att eftersom det är låg status att vara muslim i Sverige är det besvärligt för en muslim att säga sig inte vara troende "då har man ju på något sätt tagit ställning mot sin egen familj och sin egen släkt."

Det låter förvillande likt resonemangen som förs av de som attackerar avhoppade muslimer.

Abd al Haqq Kielan säger att, om man undantar IS och liknande extremister, har han aldrig träffat på "folk" i den muslimska världen som "avrättar folk för sådant här". Orrenius räknar upp sju muslimska länder där ateism är ett brott som är belagt med dödsstraff.

Det finns betydande problem med dagens islam. De tar sig uttryck i att de snabbast växande grenarna av islam är de fundamentalistiska och, enligt alla rimliga mått mätt, extrema. Men en lika stor del av problemet är att det verkar vara väldigt svårt för islam att formulera en alternativ utvecklingsriktning. Om svenska imamer som räknas till de moderata resonerar på det här sättet – slarvigt, ursäktande, undvikande, urskuldande, räddhågset – hur ska då de extrema islamisterna någonsin kunna mötas?

Det är begripligt att det finns en utbredd rädsla för växande islamofobi. Den är inte ogrundad. Det är inte lätt att vara religiös företrädare i Sverige, där den andliga analfabetismen är mittfåran. Men det här duger inte. Den här typen av smusslande undanflykter ökar bara rädslan för islam. Och med så klena svar är inte rädslan obefogad.

Läs imamens svar: »Lämna islam ska INTE bemötas med hot eller våld«