Proffstyckare ritar om politisk karta

Demokraternas »Att-göra-lista« återkommer till ordet »kunskap«. Göteborg ska bli en »kunskapsstad«. Ordet används också ofta av Jessica Blixt, grundskollärare vid Hultskolan:

– Demokraterna vill fokusera på sakfrågor och sätta kompetens och kunskap främst.

Hon är nummer två på Demokraternas lista inför kommunvalet i Göteborg:

– Jag har aldrig kandiderat för ett parti tidigare. Mina vänner i politiska partier måste tycka som alla andra i partiet. Så är det inte i Demokraterna. Det viktiga för oss är kunskap, inte ideologi. Vi vill det som är bäst för Göteborg.

Blixt började som sammankallande i partiets »kunskapsgrupp« för utbildning. Det är en löslig sammanslutning av personer med kompetens inom utbildningsområdet. Ett slags förslagsproducent och remissinstans. Det finns flera sådana grupper. Det nya partiet behöver en politik.

Martin Wannholt, partiets grundare och etta på listan, tar sjukvårdsgruppen som exempel:

– De har bjudit in 15 överläkare, tiotals sjuksköterskor och sjukhuschefer för att tanka av vad vi ska göra. De har fått en tydlig bild av behoven.

Jessica Blixt är tvåa på listan därför att Demokraterna vill lyfta fram sakkunskap framför ideologi. Partiet satsar på skolfrågan. Löftet är ett »tvålärarsystem«, med två lärare i varje grundskoleklass. Men det var trots allt med den omstridda Västlänken, tågtunneln under Göteborg, som det började.

Liksom alla infrastrukturprojekt är Västlänken en härva av politiska beslut, domstolsprövningar, logistik, löften, avtal, handslag, miljarder på delad nota mellan stat och kommun och, inte minst, stormande känslor.

Det handlar, enkelt uttryckt, om en tågtunnel, för att Göteborgs central inte ska förbli vad som på nästan poetiskt fackspråk kallas »säckstation«: en station där alla tåg måste vända. Det handlar också om att gräva upp Göteborg fram till 2026, om en skakig budget, om biltullar för att finansiera det hela och om en folkomröstning som sa nej till den finansieringen 2014. Men väljarna skickade samtidigt tillbaka samma partier till fullmäktige. Bland dem var det bara det svaga och instabila Sverigedemokraterna, och det lilla enfrågepartiet Vägvalet, som var emot Västlänken. Så fullmäktige gick på valresultatet, inte folkomröstningsresultatet. Biltullarna blev kvar. För ett par veckor sedan togs de första spadtagen för Västlänken.

En vanlig synpunkt är att Martin Wannholt »egentligen« är moderat. Han kom hem 2010 efter flera år i Brasilien för att bli moderat kommunalråd, fronderade mot partilinjen om Västlänken, petades från kommunalrådsposten 2014 (trots att han fick fler personkryss än någon annan moderat), kuppade ändå till sig posten med hjälp av Vägvalet och uteslöts då ur Moderaterna.

– Göteborgspolitiken lider av intellektuell korruption och funktionell dumhet, säger han.

– Det finns väldigt mycket slöseri. Det bottnar i bristande styrning och ledning. Vi engagerar den breda medelklassen, som är trött på att en så rik kommun inte kan leverera det lagen säger att den ska ge.

Wannholt återkommer gärna till att Göteborg inte styrs professionellt:

– Varför ska Sahlgrenska sjukhuset ha en politisk styrelse som inte har kunskap eller bakgrund i produktionen och som har till huvuduppgift att vara oense?

Han bildade Demokraterna med stöd av flera kända göteborgare, bland andra Bingolottoskaparen Gert Eklund och Vägverkets förre generaldirektör, centerpartisten Per Anders Örtendahl. »Rätt många« i nuvarande fullmäktige har hört av sig och undrat om Demokraterna har plats för dem, påstår Wannholt, men han slår ifrån sig alla liknelser med andra partiupplösande rörelser, som Emmanuel Macrons En Marche!. Demokraternas framgångar handlar om »Göteborgsspecifika problem«. Men efter att ett par opinionsmätningar placerat de nyfödda Demokraterna jämsides med Socialdemokraterna, som styrt staden i 23 år, är ändå partisystemet i Göteborg i gungning.

Fastighetsnämndens ordförande, socialdemokraten Jahja Zeqiraj som allmänt sågs som påläggskalv i partiet, hoppade i våras av till Demokraterna. Henrik Munck, som varit en nyckelperson inom Miljöpartiet i kommunen, gjorde detsamma. Det gav Demokraterna en bredare topp.

Zeqiraj ser inga problem med att Wannholt och han själv kommer från lika politiska håll:

– 80 procent av kommunens verksamhet är av lag given. Då är det viktiga att vara kunnig och pragmatisk och se till vad som är bäst för Göteborg.

Martin Wannholt har en liknande formulering:

– Vad gäller de kommunala grunduppdragen är det mesta lagstadgat. 95 procent av offentlig administration är »operation management«.

Att avtalet om Västlänken rivs upp är en »röd linje« som inte är öppen för kompromiss för Demokraterna. Men det som sker i Göteborg handlar om mer än en tågtunnel.

Utredningen är återhållen i tonen, men en del formuleringar sticker ut. Den här, till exempel: »Göteborg är en stad som är besatt av sin egen självbild«.

Det är nästan exakt fem år sedan den särskilda granskningskommissionen, under ledning av statsvetarprofessorn Erik Amnå, levererade rapporten om muthärvan i Göteborg. »Tillitens gränser«, fick rapporten heta och den kom till slutsatsen att Göteborgs kommunala etablissemang hade tänjt på just dessa.

»Vad vi mött«, skrev kommissionen, »är en stad som i vissa delar anammade marknadens föreställningssätt, spelade ner rättsstatens betydelse, undergrävde professionella yrkesgruppers betydelse och försvårade medborgerligt inflytande och dito kontroll.«

Begreppet »Göteborgsandan«, Västkustens Saltsjöbadsavtal, som tidigare haft en positiv klang, lät nu falskt. Någon myntade öknamnet »Muteborg«. Det fastnade.

Kommissionen saknade inte kritiker. Forskare påpekade dels att det saknades en definition av »Göteborgsandan«, dels att det inte fanns några belägg för att den, hur den än definierades, var särskilt unik för Göteborg. Rättsprofessorn Dennis Töllborg menade å andra sidan att kommissionen var för slätstruken: den gick inte till botten med avarterna av Göteborgsandan. Han efterlyste i Göteborgs-Posten läsarnas stöd för att bilda ett enfrågeparti i syfte att rensa ut det korrupta i Göteborgsandan.

Partiet fick heta Öppna Göteborg, men fick bara 1,82% i valet och ingen fullmäktigeplats.

Granskningskommissionens rapport satte inte heller påtagliga spår. Den konkreta egenhet med Göteborg som författarna kunde peka på – staden hade ägarintressen i 130 bolag, jämfört med Stockholms 17 och Malmös 18 – har inte förändrats nämnvärt. Två kommunalråd, ett moderat och ett socialdemokratiskt, tvingades gå i våras, på grund av vidlyftiga resor. Det socialdemokratiska kommunalrådet var ordförande för förvaltningen intraservice, »Göteborgs stads interna serviceleverantör«. Där har även den högsta operativa chefen och en verksamhetschef fått sparken efter resor utan klara syften och »olämpliga relationer till leverantörer«. Fler tjänstemän utreds.

Och plötsligt, så plötsligt att till och med initiativtagarna häpnar, dyker Demokraterna upp.

Tom Heyman hoppade av som moderat riksdagsman vid EMU-omröstningen, kandiderade för Junilistan och har de senaste åren suttit i ledningen för Västlänks-kritikerna Vägvalet. Han har just hoppat av. Vägvalet ville bredda sig, Heyman höll inte med.

– Det förekom »informella samtal« mellan Martin Wannholt, mig och Vägvalets ledare Theo Papaioannou inför Demokraternas bildande, men de resulterade inte i något, säger han.

Vägvalet hoppades att Wannholt skulle stödja dem. Wannholt föredrog att starta eget när Vägvalet inte ville byta namn. Likheterna mellan Vägvalet och Demokraterna finns ändå där, även vid sidan av Västlänken.

För att vara ett uppstickarparti i opposition har Vägvalet agerat pragmatiskt. Demokraternas retorik knyter an till samma idé om samarbete och resultatpolitik. Det finns något av en paradox här.

»Det fanns, och finns«, skrev utredarna i »Tillitens gränser«, »en institutionaliserad, historiskt omhuldad Göteborgsanda – och en bild av denna anda – där gränsöverskridande samarbete, pragmatisk handlingskraft och synbara resultat står i centrum.«

Lägg kunskap till listan och den kunde vara en del av Demokraternas valkampanj.

Det här är inte ett parti som vill skrota Göteborgsandan. Det vill se till att rätt personer – kompetens och kunskap – förvaltar den. Bara vissa delar ska bort. Demokraterna vill lägga ner Business Region Göteborg. Det hette tidigare näringslivssekretariatet och är själva kärnan i samarbetet mellan politik och näringsliv. Och när Göteborgs-Posten frågade Martin Wannholt om skandalen inom intraservice, svarade han:

– Vi ska naturligtvis inte ha någon intraservicenämnd. Du kan ju inte ha politiker helt utan utbildning och kunskap som ska sitta och upphandla miljardbelopp på it-sidan.

Det finns en populistisk underton. Det ska bli mer av allt bra, mindre av allt dåligt och det mesta finansieras genom ökad professionalism. I budgeten som Demokraterna presenterar den här fredagen omfördelas 1,4 miljarder kronor av budgetens 33 miljarder. Men väljarflirten är ändå göteborgsk: samarbete, inte konfrontation.

Det har börjat viskas om Demokraternas topp. Fick inte miljöpartisten Munck sparken från Volvo, för »samarbetssvårigheter«? Historien var en långkörare i slutet av 2016. Och Jahja Zeqiraj skulle ha petats ner på Socialdemokraternas lista. Varför det?

Det antyds att det finns saker att gräva i här.

Poängen är att Demokraternas framgångar föder en reaktion. De andra partierna har tre månader på sig att försvara sina positioner. Men det rödgröna samarbetet har redan fallit sönder. Allt tyder på ett ännu mer splittrat fullmäktige i höst. Veteranen Tom Heyman undrar vem som egentligen ska styra:

– Det finns ingen budget som har majoritet just nu.

Kan Demokraterna lösa problemet?

– Hur ska de funka ihop? Martin är ideologiskt en djupt rotad moderat. Jahja en utpräglad socialdemokratisk pragmatiker. Munck har sina miljöpartistiska uppfattningar, som är helt andra än Martins. Den borgerliga oppositionen är passiv, den följer bara med. Och det finns ingenting kvar när jag ser S – ingen kraft alls.

Vad tänker Heyman själv rösta på?

– Jag har inte bestämt mig.

  Rättelse: Artikeln har korrigerats då Dennis Töllborgs parti Öppna Göteborg faktiskt bildades, men fick bara 1,82% i valet och ingen fullmäktigeplats.