In kommer Ulla

Tage Erlander kom på en smart formulering när han myntade uttrycket "de stigande förväntningarnas missnöje". Det var inför valet 1956 och Erlander kände antagligen på sig att det inte skulle bli någon succé. Med den där formuleringen kunde han erkänna sina väljares bristande belåtenhet, utan att egentligen ta på sig någon skuld: missnöjet växte tvärtom ur att Socialdemokraterna varit så framgångsrika. Mycket reformer födde aptiten på ännu fler.

Men den här valrörelsen verkar snarare präglas av de sjunkande förväntningarnas liknöjdhet. Och det vad gäller politikerna, inte väljarna.

Moderaterna kommer att göra ett val långt ifrån Reinfeldtnivåerna på 30 procent. Det riktiga lyftet efter partiledarbytet har inte blivit av. Ändå är stämningen ganska god. Det kommande valresultatet jämförs med de verkliga katastrofsiffrorna i opinionen för något år sedan, inte med de historiska framgångarna för ett par mandatperioder sedan.

Socialdemokraterna verkar få ett resultat under 30 procent för första gången sedan 1911. Kanske det sämsta resultatet någonsin, med rätt god marginal. Ändå råder inte panik. Det förklaras med att Sverigedemokraterna dykt upp, eller med större politiska trender som påverkat nästan alla västländer och drabbat socialdemokratin hårt. Kort sagt: den katastrofala nedgången går inte att göra något åt. Man får vara glad åt det man får.

De sjunkande förväntningarnas liknöjdhet, alltså.

Det enda egentliga undantaget är Sverigedemokraterna, som med all säkerhet kommer att göra ett rekordval, men vars opinionsstöd har sjunkit en aning från de högsta topparna. Många Sverigedemokrater kommer att bli besvikna om de får mindre än 20 procent. En del blir säkert besvikna om inte de senaste valens fördubbling i väljarstödet fortsätter.

Men åter till de två stora:

Nu undrar alla när maxtaxeförslaget kommer. Motsvarigheten till det som räddade den socialdemokratiska valsegern 1998. Då väntade Göran Persson till den 21 augusti, innan han slängde fram löftet om en maxtaxa på dagis. Sedan var det vård-skola-omsorg för hela slanten. Socialdemokraterna förlorade ändå 30 mandat, men tog hem en bit över 35 procent. I jämförelse har Stefan Löfven redan gått över tiden, eftersom valdagen är tidigare, men å andra sidan är politiken snabbare i dag, så det kanske finns en tanke med att vänta.

Vad kan han ha i bakfickan?

Och Kristersson? Vad kan han ha i bakfickan? För det kan väl ändå inte vara så att de sjunkande förväntningarnas liknöjdhet helt fått honom i sitt grepp?

Det enda vi sett hittills är Ulla.

Förra lördagen dök Ulf Kristerssons hustru, Birgitta Ed, upp i Svenska Dagbladet. Det var förra Fokusmedarbetaren Annie Reuterskiöld som gjort ett en större intervju. En vecka senare, i lördags, kom svaret i Aftonbladet: Ulla "talar ut om sitt okända liv med Stefan Löfven". Intervjun sker på Harpsund. Sol sommarklänning och kluckande vågor mot dansbanebryggan.

Birgitta Ed har synts förut, en hel del i sin egen rätt. Men Ulla Löfven är ingen linslus. Många svenskar hade antagligen rätt länge ingen aning om att Stefan Löfven var gift. Han talade oftare om sin mamma. Men nu kliver Ulla fram. I går kunde vi läsa - åter i Aftonbladet – att "charmören Erik Eriksson, 90" bjöd ut statsministerfrun på träff, när hon besökte ett äldreboende i Norrtälje tillsammans med sin man.

Vad kan vi vänta oss i morgon? Och hur ska Birgitta Ed svara?

Det har funnits amerikanska valkampanjer när de rivaliserande första damerna fått mer uppmärksamhet än presidentkandidaterna. Men i Sverige är sådant alltid lite känsligt. Är det berömvärt att lyfta fram kvinnorna? Eller är det bara genant att de får spela andrafiolen?

Man ska inte underskatta Ulla Löfvens och Birgitta Eds kraft som hemliga vapen. Men det här är trots allt Sverige. Det blir antagligen ett par försök till maxtaxevändning också. Om inte de sjunkande förväntningarna alldeles tagit död på tävlingslusten.

I en tidigare version av texten angavs ett felaktigt år för förslaget om maxtaxa.