Vi måste inte prata om allt

Det här är förstås ett alldeles lönlöst inlägg, eftersom en valrörelse är en valrörelse.

De senaste turerna med Hanif Bali illustrerar en sak: vi lever oåterkalleligen i en verklighet där skit tränger ut guld. Trumf i den offentliga debatten är att komma med det bisarra, idiotiska, skräniga, ogenomtänkta, barnsliga, fjantiga, grova och platt provocerande.

För tydlighetens skull: det här gäller åt båda hållen. Dels de som vet att spela på träckorgeln, som Hanif Bali. Dels de som gång på gång hörsammar brölet och tillmäter det alltför stor betydelse, som Dagens Nyheter och Tidningsutgivarna i detta fall.

Och när det är valrörelse blir det bara värre. Även långt över Balinivå.

Ulf Kristersson citerades i Financial Times i går. Han jämförde det läge som Sverige är i nu med 90-talskrisen. Skillnaden är, menade han, att vi nu har en kris som gäller förtroendet till staten och det politiska systemet. I centrum för den här krisen, menade Kristersson, står ”20 års mycket misslyckad integrationspolitik”.

Det här fick Finansminister Magdalena Andersson att rycka ut. Hon är ”rasande”, enligt Expressen. Inte i första hand därför att hon menar att Kristersson har fel i sak, utan därför att han ”riskerar jobb och tillväxt i Sverige”. Hon tror, åtminstone när tidningarna frågar, att Kristerssons referens till 90-talskrisen kan leda till att investerare, nu som då, drar tillbaka sina härliga miljoner från Sverige.

Kristersson vill bli statsminister men är ”inte mogen den arbetsuppgiften”, säger Andersson.

Man blir nästan lite tårögt påmind om Göran Persson 1995: ”Jag kommer, liksom den regering jag tillhör, att i alla sammanhang med kraft brännmärka dem som utomlands talar illa om Sverige”.

Valrörelse.

Man ska aldrig överskatta finansmarknaden, så visst kan man tänka sig att det kan kosta pengar att säga det uppenbara. Men frågan är om inte till och med finansmarknaden redan läst en och annan tidning, eller åtminstone sett något TV-inslag från Sverige. Någon exodus av internationella investerare blir nog inte av, just på grund av Ulf Kristersson. Möjligen kanske någon förleds att tro att en del svenska politiker faktiskt tänker börja ta problemen på allvar. Det är förstås en högst osäker slutsats, men borde snarare leda till ytterligare investeringar.

I förbifarten hann Stefan Löfven, som enligt initierade rapporter i möjligaste mån stuvats undan så här i slutet av valrörelsen, ifrågasätta moderatledarens förmåga. Men han höll sig till den mindre frågan om Hanif Bali.

Ja. Det här är som sagt ett lönlöst inlägg. En valrörelse är en valrörelse. Men fan vet om det blir bättre när den är över.