Det ingen talade om

Liberaler är som bäst när de är heroiska. När deras idealism, eller rationalism, får dem att tjurigt proklamera något de vet är hopplöst, vill man bara ta dem i sin famn.

Jodå, det här ska handla om EU. Vi kan väl ändå vara så pass hyggliga mot Liberalerna att vi nämner saken, innan valrörelsen är helt slut.

»Vi lägger om vår valkampanj, vi kommer kraftigt öka fokus på EU-frågan«, berättade Jan Björklund i Almedalen. »En ny regering ska återupprätta en färdplan för euromedlemskap«, fortsatte han. Valet, förutspådde Björklund, skulle bli en folkomröstning om EU-medlemskapet.

Nu var ju det här valet redan då en folkomröstning om välfärden, om friskolorna, eller rent av om anständigheten, beroende på vem man frågade. Men liberaler i sin heroiska tappning letar inte fria ytor, eller smarta vinklar. De säger det som deras samvete, alternativt förnuft, bjuder.

Ljuga för väljarna i självaste valrörelsen? Nej! Rakryggat yppa sanningen? Ja!

Och sedan föll tystnaden.

Det är inte riktigt sant, för Jan Björklund har fortsatt att slänga EU omkring sig. Det är bara det att ingen brytt sig om att plocka upp. En och annan reporter har pliktskyldigt rapporterat Björklunds prognosticerade datum för ett svenskt eurointräde. Någon gång har liberalledarens idoliserande av Frankrikes nye de Gaulle, Monsieur Macron, föranlett ett citat. Den ständigt nervösa och rätt enfaldiga valutamarknaden råkade läsa att runt 30 procent av riksdagen vill ut ur EU efter valet och skickade ner kronan en bit till.

Annars inget.

Idén att det här skulle bli en folkomröstning om EU-medlemskapet byggde på att Sverigedemokraterna skulle dra lasset. Ett par veckor före Almedalsveckan, förklarade Jimmie Åkesson att det borde hållas en riktig folkomröstning om ett svenskt utträde, swexit, under den kommande mandatperioden. Men om liberaler har en fallenhet för det heroiska, är affärsidén för Sverigedemokraterna den rakt motsatta. De arbetar gärna i motvind, men bara med frågor som de vet att de kommer att vinna till slut. Det dröjde inte många dagar förrän EU-frågan var tillbaka i en av Jimmie Åkessons lägre byrålådor, tillsammans med de färgglada strumporna.

Hade britterna skött sitt utträde med något slags förtroendeingivande professionalitet, hade läget kanske varit annorlunda. Men när man precis passerat resterna av James Deans Porsche, vill man inte köra snabbt. Svenskarna vill inte ut. Sanningen är att svenskar i allmänhet har blivit så ointresserade av EU att de inte ens ids ha någon starkare åsikt om samarbetet. EU har blivit en del av svensk vardag.

Just därför har Liberalerna faktiskt rätt i att vi nog borde ägna EU mera intresse. Det kommer nämligen inte att fortsätta.

EU är på väg att falla sönder. Redan det brittiska utträdet räcker som bevis. Till det kommer splittringen längs väst-östaxeln. Och så den eurokris som Grekland blivit skyltfönster för.

Greklands BNP per capita har fallit med drygt 40 procent och statsskulden är 180 procent av BNP. Att nödhjälpen nyss avslutades, undantaget generösa lånevillkor, innebär inte att problemen är över. Arbetslösheten är runt 20 procent, bland ungdomar det dubbla, och EU kopplas samman med problemen, inte lösningen.

Italien, ett av grundarländerna, står på tur. Den här veckan gjorde den italiens­ka regeringen klart att den ville spräcka EU:s regler om budgetunderskott. Förra fredagen skrevs landets kreditvärdighet ner. Regeringen lovar sänkta skatter, en satsning på det offentliga och ett slags medborgarlön, trots en statsskuld på drygt 130 procent av BNP. Den udda koalitionen mellan Femstjärnerörelsen och Lega hålls till stor del ihop av EU-skepsis och euromotstånd. Någon folkomröstning om EU- eller euromedlemskapet blir det knappast inom de närmaste månaderna, men om konflikten mellan Rom och Bryssel fortsätter att växa, måste något hända.

Den italienska ekonomin är tio gånger större än den grekiska. Den kan inte EU lösa ut. Italien kommer inte heller att låta sig behandlas som en lydstat.

Under de fyra år som ligger framför oss kommer EU att förvandlas, spricka ytterligare, rent av kollapsa. Ingen vet hur eller vad vi gör då. Om detta har varken liberaler eller sverigedemokrater något att säga. Inget annat parti heller.

Vi får väl ta det när det kommer.

Johan Hakelius, politisk chefredaktör Fokus. Läs hans krönikor, artiklar och texter här.