Allra största bluffen
En vårdag 2016 samlas ett dussin killar – de flesta iklädda badbyxor och med cyklop runt halsen ¬ för ett gruppfoto. På bilden skymtar Alexander Ernstberger och andra chefer från Allra, samt allas vänner och släkt. De står på trappan till en chartrad privatjet mitt under en partyresa. Men de som plockar upp flygnotan är i själva verket pensionärerna som anförtrott Allra sin pension.
Fondchefernas lyxliv var som tagen ur »The wolf of Wall street«, filmen om finansskojare som löper amok. Grundaren av Allra, Alexander Ernstberger, köpte Sveriges dyraste hus 2016, ägde tre Porschebilar, lyxbåt och helikopter. Allt köptes med pengar som, enligt Ekobrottsmyndigheten, han hade kommit över orättmätigt. Allras aktieägare hade under åren plockat ut närmare en kvarts miljard ur fondbolaget, kapital som skapats genom att skumma av löddret på pensionskapitalet.
Förundersökning har pågått ett tag och i veckan väcktes åtal mot fyra Allrachefer. Det handlar främst om affärsuppgörelser som ingicks våren 2012; förundersökningar pågår fortfarande kring händelser åren 2015–16.
Ekobrottsmyndigheten menar att två misstänkta Allrachefer fick en firma att köpa värdepapper från olika banker för cirka 260 miljoner kronor, och sälja dessa till Allras fonder för cirka 430 miljoner kronor. Överpriset innebar en vinst på cirka 170 miljoner som skulle delas mellan de inblandade; bland annat fick två Allrachefer vardera 50 miljoner kronor vilket enligt åklagaren är en muta. De misstänkta nekar till alla anklagelser.
Stämningsansökan och förundersökningsprotokoll blev tillgängliga i somras. Jag kan inte påstå att jag läst allt (filerna upptar 1,6 gigabyte), men nästan allt är skrämmande läsning.
Under sommaren 2016 räknar riskkapitalbolaget Nordic Capital, som investerat hårt i finansiella bolag, på ett förvärv av Allra. Avsiktsförklaringar skrivs under i juli och förhandlingar inleds mellan parterna. Som brukligt görs en så kallade due diligence för att genomlysa Allra. Nordic Capital bedömer att det finns luft i räkenskaperna men avskräcks inte från en affär trots misstankarna, i stället halveras det erbjudna förvärvspriset.
Men förvärvsplanerna avbryts och en av de misstänka, Allra-vd:n Alexander Ernstberger, skriver i ett mejl till en i dag misstänkt Allrachef: »oss emellan så vet du och jag anledningen till att de plockade bort 600 mkr från prislappen«.
När hela Allraskandalen briserade i början på 2017 ledde det till att Allrafonder avregistrerades från PPM-systemet och Pensionsmyndigheten ville att deras fondkunder skulle övertas av den statliga pensionsfonden AP7. Så blev det inte. Ålandsbanken förvärvade kundstocken: 70 000 sparare med cirka 13 miljarder kronor i förvaltning. Hur mycket Ålandsbanken betalade för detta har inte offentliggjorts, men står att finna i stämningsansökan – vilket sajten Småspararguiden uppmärksammade först.
Trots att Allras försäljning skedde i panik var det inte någon krisvärdering: Ålandsbanken – där en viss Göran Persson är styrelseledamot – betalade över 100 miljoner till Allrakoncernen. Ålandsbankens fonder har avgifter som är fyra gånger dyrare än AP7, men Pensionsmyndigheten släppte ändå igenom affären. I någon vriden logik så får samma fondkunder straffas dubbelt om. Först under Allras ledning, sedan hos Ålandsbanken.
Allra är ett exempel på ständigt upprepad undfallenhet från finansmarknadens olika aktörer.
Det ökar vare sig förtroendet eller intresset för pensioner hos allmänheten. I sådant läge spelar det liten roll om reklam köps för mångmiljonbelopp i hopp om att svenskar ska bry sig om orangefärgade kuvert.
Oavsett utgång i Allraprocessen är det i allra sista stund som regeringen i somras presenterade en ny PPM-utredning. Pensionsmyndigheten har nu i uppdrag att komma med egna förslag innan man inför ett statligt upphandlat fondtorg.
Allra-målet för också sökljuset mot ett antal av finansmarknadens aktörer som inte är svarande i rätten. Främst Nordic Capital som genomlyste Allra, fattade misstankar och ändå inte slog larm. Oroväckande. Finansinspektionens tillsynspersonal har något att prata om på nästa möte med riskkapitalisterna.