Inrikes

Ett spel under högertäcket

Publicerad 2019-01-18

Bild: INGVAR KARMHED/SVD/TT,

»Klåpare. Bedragare. Quislingar!« Den borgerliga besvikelsen efter »Lövpakten« förra fredagen visste inga gränser. Och nog kunde man förstå att det sved att se sina allianskollegor göra gemensam sak med de historiska motståndarna på vänsterkanten.

Allt det Stefan kunde erbjuda kunde L och C få i en allians med den övriga Alliansen, frustade moderater och kristdemokrater.

Ilskan kom även inifrån Socialdemokraterna. Katalyschefen Daniel Suhonen kallade överenskommelsen för en ideologisk reträtt och hävdade att »liberaliseringen« av arbetsmarknaden öppnade för ytterligare väljarflykt till ytterhögern.

– Det jag ser med den här politiken är att Sverigedemokraterna kommer att växa som en svamp av ökande klyftor, sa han i en tv-debatt.

Samtidigt får man ge Annie, Stefan och Jan att de låter den oheliga regeringsförhandlingen ske öppet. Hela klabbet finns på papper, nedklottrat i 73 punkter tillsammans med avsiktsförklaringar. Öppna för kritik och tolkning. Och nedsabling från demokratiskt valda medlemmar i respektive parti.

Hur ett borgerligt alternativ skulle säkra sin makt är mer oklart. Utan majoritet i riksdagen behöver en drömallians av borgerliga partier ta hjälp av ett populistparti de säger sig inte vilja kännas vid: Inga förhandlingar, gudbevars, men gärna stöd i omröstningarna!

I Moderaternas och Kristdemokraternas budgetreservation saknades såväl tidigare utlovade M-försämringar i a-kassan som löftet om att införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen.

Kanske var det en hint om hur det också kan gå till när principer byts mot makt.