Fjärrstyrda Stefan

Nu ska vi få en radiostyrd statsminister. Det var i alla fall så det lät, om man lyssnade på Annie Lööf. Hon kommer, om man ska tro henne, i praktiken att styra den nya socialdemokratiska regeringen vad gäller företagande och skatter, arbetsrätt och migrationspolitik, skola och landsbygdspolitik, miljöpolitik och en hel massa annat. Men hon ska inte sitta själv i regeringen, för det har hon lovat.

Så, alltså, Centern ska leda Sverige, men partiet ska göra det genom att fjärrstyra en drönarstatsminister från ett annat parti.

Kom inte och säg att det saknas fantasi i politiken.

Den nu föreslagna fyrpartiregeringen, med bara två partier i själva regeringen, är verkligen en intressant innovation. Inte bara för att intrycket, efter att ha lyssnat på Annie Lööf, är att den som lägger fast regeringens politik inte finns med i den. Den är också intressant därför att det är ett slags förlorarkoalition. Socialdemokraterna har gjort sitt sämsta valresultat någonsin. Liberalerna är på god väg att åka ur riksdagen, om partiet inte hinner spricka först. Miljöpartiet klarade sig precis över fyraprocentsspärren i valet.

Det här är förklaringen till att Annie Lööf kan klämma ut så mycket ur Socialdemokraterna och Miljöpartiet. De är livrädda för att bli av med makten för lång tid framöver. Därför är de villiga att kompromissa om det mesta.

Frågan är förstås om socialdemokrater i lite vidare bemärkelse är lika beredda att låta sin ledare radiostyras. Och om Vänsterpartiet verkligen kan släppa fram en regering som inte bara driver en politik som partiet avskyr, utan som dessutom har det uttalade målet att göra Vänsterpartiet maktlöst. Varför skulle Vänsterpartiet vara generösare i det hänseendet än Sverigedemokraterna?

Vi får se. Det är inte alldeles säkert att det inte kommer att bli ett extra val till slut, ändå. Med det här upplägget har plötsligt fler partier än Sverigedemokraterna ganska goda skäl att önska ett sådant. För Moderaterna kunde det vara ett sätt att ge borgerliga väljare en chans att omedelbart utvärdera mittenpartiernas sidbyte. Och för Vänsterpartiet är det nu ett guldläge att kapa åt sig en ännu större del av vänsterfalangen inom socialdemokratin och samtidigt kanske putta ut åtminstone ett borgerligt parti. Ett extra val där Vänsterpartiet stärks skulle göra det till en omöjlighet med en socialdemokratisk regering styrd av Annie Lööf.

Vi får väl se. Det är inte färdigt än.