Därför ska du inte skämmas för att du mår dåligt
Håglöst översatta boktitlar kan vara prövande. Ögonen fastnar på boken »CFT helt enkelt – Att bedriva compassionfokuserad terapi« av Russel L Kolts. Som om inte förkortningen och det andra ledets groteska ordbildning är illa nog, undrar man stilla apropå terapinamnet: Är inte all terapi medkännande?
Kanske inte, ändå. CFT grundades av den amerikanske kognitionspsykologen Paul Gilbert, som upptäckte att tonen människor använde om sig själva, när de skulle tänka om enligt den kognitiva modellen, var hård och fördömande. En vänligare inre röst borde vara bättre för själen. CFT, också inspirerad, evolutionspsykologi och neurovetenskap, använder en definition av medkänsla från den buddistiska traditionen: »en känslighet för lidande i en själv och andra, med ett åtagande att lindra och förebygga det«.
Skambaserad självkritik leder till ilska, som plöjer upp skadliga fåror i skallen. Att förstå att vi inte är värdelösa när vi är arga på oss själva är första steget mot att må bättre. Nästa att lugna ner oss.
Psykologiska terapier är en djungel. Beprövade metoder tävlar med känns-bra-grejer som kan fungera, men saknar stöd i studier som kan visa att det är själva terapin och inte tiden som förbättrar.
I tidskriften Psychological medicine, som publicerar granskningar av terapier, kan man läsa att de ännu ganska få studier som gjorts på CFT visar lovande resultat, särskilt för personer som lider av svår självkritik och skamkänslor.
Kanske ska man se den nya terapiformen som en reaktion mot några decennier av en snabba-resultat-fixerad kbt-dominans. Och som ett uttryck för en pånyttfödd insikt om att det att vara människa handlar om mer än att jaga lycka och uppmanas att tänka bort lidande. Bra i så fall. Men det där namnet kommer man fortsätta att störa sig på.
Läs mer Fokuserat:
Abraham, Moses och tennisspelarna (#05-19)
