Inrikes

Reformisterna: »S har blivit visionslöst«

Text: Kristoffer Törnmalm

Publicerad 2019-02-04

Bild: Katalys & Linnea Vesterlund

Det blev för mycket tonvikt på migration i valrörelsen, på ett sätt som Sara Karlsson inte kunde ställa sig bakom. Så hon lämnade sin plats i riksdagen. Kallade utvecklingen för »obehaglig« och tvekade kring om hon skulle vara kvar i partiet.

Det blev så klart ett jäkla liv, både i tidningarna och i partiet.

Sara Karlsson stannade kvar i S, men jobbar i dag som socialsekreterare i Stockholmsförorten Botkyrka. En spretig valrörelse och 131 dagar av regeringsbildning senare är det där vi ses: i Riksteaterns lunchmatsal, nedanför höghusområdet Eriksberg i Hallunda. Sara Karlsson berättar om en S-förening hon har varit med och grundat. Tillsammans med en grupp socialdemokrater som också fått nog. Som tröttnat på att idédebatten i partiet har tystnat, och att socialdemokratin inte längre drar åt samma håll.

Medlemmarna kallar sig »Reformisterna« och har tagit fram ett program som, om det blev verklighet, skulle innebära en rejäl vänstersväng för partiet.

– Över tid har vi känt frustration över den ekonomiska politiken i sak och över att det inte finns en levande politikutveckling. Det gör att det är tråkigare att vara medlem, att vi får sämre politik och att vi presterar sämre i val än vi skulle kunna göra, säger Sara Karlsson och svarar på frågan om hon anser att socialdemokratin har blivit visionslös:

– Det kan man nog säga, att det inte är helt självklart för gemene man utanför eller i partiet vad projektet är. Man kan få olika och tveksamma svar. Det tyder på en visionslöshet. Ett stort problem är också att vi inte har en gemensam analys av var vi står i dag. Då blir det svårt att ha ett gemensamt projekt.

– Det faller på samma sak: en del av politikutvecklingen är att ständigt analysera samhället och samhällsförändringar. Gör man inte det är det svårt att ha visioner. En riktning. Ett projekt.

Ordförande för den fram tills nu okända S-föreningen är Markus Kallifatides, forskare på Handelshögskolan i Stockholm. I styrelsen sitter bland andra Katalyschefen Daniel Suhonen och borgarrådssekreteraren Daniel Wolski, sambo med Sara Karlsson och tidigare kommunpolitiker i Malmö. Där finns även S-studenters Carina Cubilla och Suhonens parhäst på Katalys, Enna Gerin.

Föreningen kan dessutom stoltsera med ett före detta statsråd, Carl Tham. Och kanske förra vicestatsministern Margareta Winberg, om hon löser medlemskap, berättar Sara Karlsson.

Läs mer: Måste. Hitta. Växtnäring – om en socialdemokrati i kris

Knappt tre veckor efter att Stefan Löfven bildat regering på nåder av C och L – och 73 löften om en liberalisering av svensk politik – presenterar nu dessa rörelsens rosentaggar ett reformprogram som knappast lär gå obemärkt förbi.

Först på listan står det »Nytt ramverk för den ekonomiska politiken«. Enligt Reformisterna behöver Sverige investeringar på 4 000 miljarder kronor under det kommande decenniet. Det finns behov av satsningar på infrastruktur, bostäder och klimatfrämjande åtgärder. Då går det inte att ställa sparandet i första rummet, anser de, utan menar att S bör arbeta för att överskottsmålet överges till förmån för investeringar.

»Varken finans- eller penningpolitik är inriktade på full sysselsättning, jämn ekonomisk fördelning eller ger tillräckligt utrymme att hantera akuta eller kommande samhällsproblem, såsom klimatomställning, bostadsbrist eller migrationsströmmar«, skriver de.

Gruppen hävdar också att dagens penningpolitiska ramverk främst har kommit att fungera som garant för bankernas lönsamhet. På lång sikt vill de därför att S ska verka för att slopa alla offentliga garantier för bankerna:

»Banker skall behandlas som andra företag och stå sina egna affärsrisker, något som på marknadsmässiga villkor torde innebära att de tvingas hålla betydligt mer eget kapital i sina balansräkningar än idag för att anförtros inlåning från allmänheten«.

Reformisterna vill också se ett nytt skattesystem. Med höjda kapitalskatter, återinförd fastighetsskatt samt arvs- och gåvoskatt. De föreslår en ny förmögenhetsskatt som ska generera cirka 200 miljarder årligen till statskassan. Ränteavdragen ska fasas ut och en enhetlig moms på 25 procent införas. Gruppen vill även se ett nytt pensionssystem med höjda pensioner och differentierad pensionsålder. De vill också att PPM-systemet, som ger pensionsspararna makt att själva placera sina pengar, skrotas.

Det sista är ett förslag som nog Stefan Löfven kommer att uppskatta. Han har med jämna mellanrum attackerat systemet. Under sitt sommartal i Vasaparken i Stockholm 2013 dundrade S-ledaren:

– Det är dags att erkänna att PPM har blivit en väldigt, väldigt dyr flopp. Det är dags att lägga ner PPM.

Utspelet applåderades av de äldre, de som skulle vinna på att pengar fördes över till inkomstpensionssystemet. Men såväl experter som övriga medlemmar i riksdagens pensionsgrupp gjorde tummen ner.

Vad de andra partierna anser om pensionspolitiken tycks inte vara så viktigt för den progressiva S-föreningen:

»Det pensionssystem som vi har sedan 1995 har som främsta syfte att statens finanser inte ska påverkas av pensionssystemet och att pensionsfrågan skall lyftas bort från den politiska debatten. Vi menar att detta är förödande för socialdemokratin och alla som är i behov av verkligt progressiv äldrepolitik«.

Fjärde punkten är en ny bostadspolitik. De föreslår att det kommunala planmonopolet rivs upp och flyttas över på regionen och staten. Reformisterna vill även starta ett statligt byggbolag, »Folkhemmet AB«.

– Skarpare markanvisningar därför att det finns ett problem att en del kommuner bygger för lite. Ett statligt byggbolag eftersom att det finns problem med konkurrensen i byggsektorn, förklarar Sara Karlsson.

Läs mer: Johan Hakelius: Go vänster, young man

På ämnet »Nytt demokratiserat arbetsliv« föreslår gruppen en gradvis arbetstidsförkortning, där arbetsveckan ska minska från 40 till 35 timmar. De vill ge skatterabatt vid försäljning av verksamhet till anställda samt, och detta återkommer vi till, utreda »möjligheterna till utökad arbetsplatsdemokrati och medborgarnas demokratiska inflytande över den ojämlika kapitalackumuleringen.«

Reformisterna vill se en utjämning av kommunskatterna, så att glesbygdskommuner i norr inte behöver betala mest för landets sämsta service. Apoteken ska återförstatligas och samhällsviktig infrastruktur ägas gemensamt. Slutligen vill de se satsningar på en grön omställning, framför allt genom en grön investeringsbank.

– Det handlar om att skaffa muskler för att styra investeringar åt en grönare riktning, säger Sara Karlsson.

En del av det som föreslås i programmet diskuteras redan i dag i partiet. Som utjämningen av kommunalskatterna. Förre statsministern Göran Persson sa i en intervju nyligen att pensionssystemet, som han själv var med och skapade, inte längre håller måttet. Persson, till och med folk nära finansminister Magdalena Andersson, har även efterfrågat en mer jämlik kommunalskatt.

Men andra förslag i programmet är desto mer radikala. Och kommer att väcka kritik såväl inom som utanför partiet. Ta bara det om att medborgare ska få större inflytande över »kapitalackumuleringen«, alltså företagens övervinster, om man så vill. Det lär få de som minns 70- och 80-talens diskussioner om löntagarfonder att vädra morgonluft.

Eller idén att starta ett statligt byggbolag. Även det 70-talspolitik som för tankarna till det floppade statliga bolaget Statsföretag AB, förvaltare av bland annat Svenska stål, hamburgerföretaget Clock och delar av OK Petroleum.

Dessutom, lär byggfolket påpeka, har kommunala bostadsbolag testats förut. Med sådär resultat.

Sara Karlsson är beredd på kritiken.

– Vår förhoppning är att det här också ska bemötas på ett seriöst sätt. Hur skulle det vara om vi gjorde bostadspolitiken på ett annat sätt? Har vi verktyg att ställa om hållbarmässigt, eller behöver vi nya verktyg? Vi föreslår till exempel en grön investeringsbank, det har prövats i andra länder, men i socialdemokratin har inte den frågan diskuterats ordentligt.

– Jag vill inte fastna i en massa diskussioner om valstrategin, gjort är gjort. Nu ska vi se till att utveckla vårt parti och att inte regeringssamarbetet i mitten äter sig in i vår politik, säger hon.

Socialdemokrater som kan sin historia är misstänksamma mot små grupper som diskuterar vänsterpolitik vid sidan av sina ordinarie uppdrag. Det får dem att minnas extremvänsterns försök att få inflytande i partiet på 70- och 80-talet. Det som började med samtal mellan missnöjda sossar efter en kongress, utvecklades snart till den trotskistiska fraktionsverksamheten Offensiv.

Kort sagt, minerad mark i rörelsen.

Därför har det varit viktigt för de här medlemmarna att vara just en förening, och träffas under ordnade former.

– Det är det mest grundläggande saken man gör i vårt parti. Om man bara startar ett typ av nätverk där det blir oklart för andra vem som kan ingå och inte, då blir det en suspekt verksamhet. Därför har det varit viktigt att organisera oss på ett sätt som man gör, säger Sara Karlsson.

Vilka är då dessa »Reformister«? Daniel Wolski arbetade tidigare som politisk sekreterare under vänstersossen Henrik Fritzon i Region Skåne. Han var en av flera progressiva socialdemokrater som förra året reste till London för att inspireras av antiglobaliseringsvänsterns frontfigur, Jeremy Corbyn och hans valrörelse.

Daniel Suhonen kallar sig själv på Twitter för »socialdemokratins politiska gren«. Han har sedan kongressen 2013, då S avhandlade frågan om vinster i välfärden, varit en nagel i ögat på S-ledningen. Finansierad av 6F-facken skriver hans tankesmedja rapporter och agiterar om klass och vänsterpolitik. På en presskonferens i november, då även Wolski satt med, presenterade han och Enna Gerin en syrlig analys av S valnedgång. De talade om en socialdemokrati som gått vilse i nyliberalismen. Och hur detta kunde vara sista chansen att reformera partiet, vänsterut. Suhonen citerade Jeremy Corbyn och föreslog bland annat att medlemmarna i partiet borde få rösta fram sina partiledare och partisekreterare.

Som när Corbyn och hans vänster tog över makten i Labour.

På dagordningen på S-kongressen i Örebro i mars står utbildningsfrågor och organisationsfrågor. Det kan tyckas andefattigt i ett maktparti på nedgång. Men för vänstersossar som drömmer om en partiledare som griper makten via personval, är det en öppning. Det är då, för att låna S-statsvetaren Stig-Björn Ljunggrens uttryck, som de kan göra partiet till en bångstyrig folkrörelse igen.

Men Sara Karlsson skakar på huvudet. Hon är noggrann med att poängtera att frågan inte har diskuterats på Reformisternas möten.

– Vi har inte egna idéer om allt. Men det är absolut en fråga om vi skulle diskutera organisatoriska frågor, och då skulle många tycka att »varför inte pröva det?«

– Men jag tror inte att det är avgörande om man har en medlemsomröstning eller inte. Det som är avgörande är att när vi väljer personer till olika uppdrag är att de väljs med ett politiskt mandat, och då måste de kandidera med en idé. Men så funkar det inte och det är på grund av hur vi väljer, säger Sara Karlsson.

På frågan om Stefan Löfven är rätt person att förändra partiet tystnar Karlsson. Sedan säger hon:

– Jag vet inte.

– Jag tänker inte att han måste vara fel. Han är en person som är rätt prestigelös och har ett ledarskap som inte bygger på enbart honom som person, så han skulle absolut kunna vara rätt person att göra det. Vill han? Det kan bara han själv svara på.

Fakta:

Nytt ramverk för den ekonomiska politiken

* Överge överskottsmålet för statens finanser

* Riksbanken inför e-krona

* Alla offentliga garantier för bankers verksamhet avvecklas

Nytt skattesystem

* Intensifiera arbetet med att motverka skatteflykt och penningtvätt

* De så kallade 3:12-reglerna stramas åt

* Ränteavdraget fasas ut

* Höjda och enhetliga kapitalskatter

Nytt pensionssystem

* Socialdemokraterna direkt lämnar pensionsgruppen – om övriga partier är