Dystopiskt »Division 2« utspelas i Trumpland

National Mall i Washington slåss med Central Park i New York om att vara USA:s mest ikoniska urbana grönområde. Parken sträcker sig från Lincoln Memorial i väst till Kapitolium i öst. Här höll Martin Luther King sitt »I have a dream«-tal 1963. Hit kom 1,8 miljoner amerikaner när Obama installerades 2009, samt en tredjedel så många vid installationen av Trump 2017. Och här inleds actiondataspelet »The division 2«.

Den terroristdesignade dödsinfluensan har – sju månader efter pandemin som orsakade New Yorks kollaps i det första spelet – spridit sig till huvudstaden. Ett inbördeskrig har brutit ut mellan överlevare och laglösa. Som spelare är man en av regeringsagenterna i Divisionen, vars första uppdrag är att inta Vita huset och göra det till operationsbas, för att försöka bygga upp samhället igen. Washingtons stadsmiljöer är återskapade i skala 1:1 i spelet, som är suggestivt detaljrikt. Medan man springer genom ett vildvuxet National Mall beskjuts man av motståndare – bland andra den paramilitära gruppen True Sons, med fascistuppsyn och utrop som »Vi vill inte ha din sort här!«. Även om vissa True Sons-medlemmar är svarta ligger associationen nära till väpnade högerextremister i Trumps USA. På skrivbordet i Ovala rummet finns en ljudlogg där USA:s avlidne president Waller talar med Mexikos president om att hindra amerikaner från att korsa mexikanska gränsen. Känns ett motsvarande men motsatt scenario igen från verkligheten, månne? Och ja, USA:s president har ordet wall (mur) i namnet.

»The Division 2« är alltså fullt av politiska komponenter redan första minuterna, för att inte tala om spelets tema och geografiska inramning. Tilläggas bör att det ingår i ett speluniversum hos speljätten Ubisoft, namngivet efter den konservative republikanen och författaren Tom Clancy, samt att Ubisoft under nedstängningen av USA:s statsapparat i februari gjorde en tabbe genom att skicka ut ett pr-mejl med raden »Kom och se hur en verklig regeringsnedstängning ser ut«. Trots allt detta har Ubisoft sedan spelet utannonserades på spelmässan E3 i Los Angeles i somras konsekvent hävdat att det inte någonstans är politiskt, utan en fantasi frånkopplad verkligheten.

Det blåser rejält när jag åker med några av spelutvecklarna till just National Mall, för att undersöka om denna ekvation går ihop, och vilken roll dystopiska dataspel har i vår – enligt många – dystopiska era. Med Lincoln Memorial i bakgrunden intervjuar jag fransyskan Cloé Hammoud. Hon är IP-researcher på den Malmöbaserade och Ubisoftägda spelstudion Massive entertainment, där »The division 2« främst har utvecklats. Hammoud har studerat mängder av verkliga katastrofer och den lokala befolkningens respons på dem. Scenariot i »The division 2«är rimligt, menar hon.

– Nu gäller det förvisso något som världen aldrig har sett; ett designervirus som muteras och förökar sig och är ett verkligt hot för mänsklighetens överlevnad. Men bara de senaste åren har USA tvingats att bereda sig på pandemier genom att rusta upp med olika vaccin. Världen är medveten om risken för att olika sjukdomar ska utvecklas till pandemier.

Med i Washington är även den brittiske dystopiforskaren Gregory Claeys från University of London, som Ubisoft har vänt sig till i marknadsföringsfasen av »The division 2«. Att dystopier under det senaste decenniet har blivit allt vanligare i populärkultur i allmänhet, och i dataspel i synnerhet, ser Claeys som ett symtom för vår tid. Enligt Claeys beror detta på fyra huvudskäl, som ihop ger oss den skrämmande insikten om att mänskligheten kan utplånas på den här planeten inom bara några decennier.

– Det första skälet är att finanskrisen 2008 har lett till en utbredd känsla bland folk att efterkrigstidens välståndsera är över. Det andra är den globala framfarten för högerextrema krafter, samt att minoriteter och regimkritiker blir offer för extrema politiska åtgärder. Det tredje är det växande hotet från artificiell intelligens och rädslan för att underkastas en teknologisk dominans, där storföretagens diktatur, övervakningssamhället och eugenik ingår. Och så det fjärde skälet, det snabbt ökande hotet från klimatförändringar.

Konstnärliga gestaltningar av en dystopisk värld har visserligen alltid funnits; vare sig det gäller politiska berättelser, som George Orwells 1940-talsroman »1984«, eller postapokalyptiska scenarier utan politiska spår, som J G Ballards roman »The drowned world« från 1962, om en framtid där den globala uppvärmningen har gjort jorden obeboelig. Unikt för den dystopiska populärkulturen i dag, är att den existerar i en värld där spektrumet av hot är förenade på sätt som aldrig förr, och där diskrepansen mellan kulturupplevelsens skräckscenario och verkligheten inte längre är så tydlig. Ett USA drabbat av inbördeskrig förekommer exempelvis även i tv-serien »The handmaid’s tale«, med sin egen version av högerextremister – där många har gjort liknelser med Trumpregimen.

– Det är inte längre lika lätt att stänga av spelet eller gå ut från biografen, borsta av sig popcornen och säga »Det där var hemskt, men nu är jag tillbaka i den trygga verkligheten«, säger Claeys.

Gregory Claeys poängterar att de dystopiska spelen skiljer sig från motsvarigheterna inom litteratur, film och tv just genom att de går ut på att reagera och agera utifrån givna villkor, inte bara passiv konsumtion av en berättelse. Trots att »The division 2« är ett skjutarspel förklarar han att målet är att återuppbygga samhället, bland annat genom läger där medborgare odlar egna grönsaker. Det manar till konstruktiv handling.

Julian Gerighty, creative director på Massive entertainment, är fransman men bor i Malmö och har inspirerats av den delvis självförsörjande fristaden Christiania i Köpenhamn.

– Vi har tittat på självförsörjande samhällen där männi­skor organiserar sig. Även om spelets samhälle är dystopiskt och postapokalyptiskt vill vi att det visar att det finns hopp för framtiden, om människor går samman. De flesta har mycket godhet inom sig, och om det fortfarande finns ideal och värderingar värda att kämpa för bör människor göra precis det.

Allt man gör som Division-agent behöver dock inte vara konstruktivt. Det går inte att ansluta till True Sons, men man kan skjuta vem som helst med sitt högteknologiska vapen, och därutöver göra mängder av val som inte är det minsta utilitaristiska – främst i spelets »mörka zoner«.

– Vad gör du när ingen ser dig? Tar du den sista bakelsen i kylen? Den sortens tänkande är en viktig del av det sociala experiment som spelet utgör, säger Julian Gerighty.

Även i denna aspekt av spelet ligger en politisk nivå inbäddad, som bottnar i devisen hos den amerikanska feministen Carol Hanisch: »Det personliga är politiskt.«

Ändå värjer sig Julian Gerighty när jag försöker att nysta i spelets obestridliga politiska upplägg. Och hur det där pr-mejlet kunde slippa iväg, vet han inte (»Ubisoft har ett komplicerat ekosystem av olika avdelningar«). Varför vill man inte prata om det uppenbara?

– För att det är en fantasi, vars syfte är eskapism. Spelet finns till för att visa ett annat perspektiv på vår värld, men det är en kreativ skapelse, inte ett politiskt uttalande.

Uppenbart är väl också att denna rädsla för att ge »The division 2« en politisk avsändare har ekonomiska skäl vilket Massive entertainments operativa chef, Alf Condelius, faktiskt erkände i höstas på Sweden Game Conference i Skövde (»det är dåligt för business, tyvärr«).

Det är inte första gången som Ubisoft försätter sig i denna paradoxala situation; att göra ett spel med övertydliga politiska aspekter, utan att vilja medge det. Deras fantastiska spel »Far cry 5« från i fjol kretsade kring väpnade fundamentalister på den amerikanska vischan, vilket kommenterar dagens USA lika mycket som regeringskollapsen i »The division 2«. Dystopiska spel med politiska scenarier fyller en viktig funktion i vår tid, och Ubisoft gör briljant samhällssatir. De borde stå för det.

Fakta | Dystopiska dataspel

Mirror’s edge (2008)

Den namnlösa stad som vår protagonist springer igenom i »Mirror’s edge« är en futuristisk mardröm, där en steril, onaturlig urbanitet manifesterar förtrycket från en totalitär regering.

Fallout: New Vegas (2010)

Två sekel efter kärnvapenkriget som förintade världen år 2077 kämpar mänskligheten för sin överlevnad – här bland supermutanter, militär och psykopater i postapokalypsens Las Vegas.  

Watch dogs 2 (2016)

Ubisofts dystopi om övervakningssamhället, förlagt till IT-branschens hjärta Silicon Valley och San Francisco, där en punkig hackerprotagonist försöker ta ner stadens övervakningssystem.

Far cry 5 (2018)

Även detta ett Ubisoftspel som började utvecklas innan Trumps USA, men där spelvärldens bondläppshögertroll och militanta religiösa sekt känns som hämtade från MAGA-samhället.

Division 2 (2019)

Skildrar ett inbördeskrig i Washington, där Trumpregimens tumult råder i verkligheten. Finns tillgängligt för Windows, Playstation 4 och Xbox one från 15 mars.