S-artikeln som får profilerna att jubla

Payam Moula, chefredaktör för Tiden, skriver i den socialdemokratiska tidskriften en text som lär bli en »snackis« i det socialdemokratiska Sverige. Med stöd av tankar från Karl Marx och dennes analys av konflikterna mellan irländska och engelska proletärer, efterfrågar Moula nya regler för arbetskraftsinvandring. Och att makten flyttas från företagen till löntagarna.

»I grunden behöver Sverige föra en migrationspolitik för ett arbetareparti och en flyktingpolitik för ökad internationell solidaritet. Det innebär en förflyttning av insatser och resurser från det nationella till det internationella«, skriver han och lobbar för att asylinvandringen vid Sveriges gräns tas bort, med undantag för konventionsflyktingar.

Retoriken går att känna igen från flera håll i arbetarrörelsen de senaste åren. I fjol – ungefär samtidigt som Socialdemokraterna intog en tuffare position i frågan om migration och brott- och straff – stod Stefan Löfven på en presskonferens och sa att »vi kan inte ha ett system, i Sverige, där jobb, som kan göras av arbetslösa människor, som finns här, eller nyanlända som har kommit till Sverige, ska gå till personer som hämtas från andra kontinenter«.

Utspelet fick folk utanför rörelsen att reagera. En del hävdade att S-ledaren fiskade i grumliga vatten, medan fackvänstern, med Katalyschefen Daniel Suhonen i spetsen, nickade gillande åt statsministerns tal. I samma veva publicerade Göran Greider och Åsa Lindeborg sin bok »Populistiska manifestet«. Författarna såg framför sig ett socialt inbördeskrig när den inhemska arbetarklassen konkurreras ut av »prekariatet«, som ofta utgörs av folk från andra länder, och därmed försätts i samma usla situation.

Läs också: Bakåtblickande har blivit det nya röda i socialdemokratin

Beskrivningen är inte olik den Payam Moula hittat i Karl Marx brev från 1870 till sympatisörer i USA. Han skrev om striderna mellan irländska och engelska proletärer, och hur de senare kom att hata de förra eftersom att de sänkte engelsmännens levnadsstandard: »I förhållande till den irländska arbetaren anser han sig vara medlem av den härskande nationen och blir följaktligen ett verktyg för de engelska aristokraterna och kapitalisterna mot Irland, vilket stärker sin dominans över honom«, konstaterade Marx.

»Trots att dessa rader är 150 år gamla skulle de mer eller mindre kunna vara skrivna i dag«, kommenterar Payam Moula.

Stödet från andra socialdemokrater har synts i sociala medier. Erik Nises, tidigare pressekreterare åt Stefan Löfven, och Payam Moulas företrädare på Tiden, skriver på Twitter:

»Migrationspolitiken kan inte lämnas åt näringslivshögern. Facit: efter 30 års lobbande för fri invandring för att underminera den svenska modellen svänger de och eldar under den ilska som gör att hederligt folk sneglar åt extremister. Surt att arbetarrörelsen gick på finten«.

»Väl formulerat Payam!« skriver SSU:s ordförande Philip Botström på Facebook.

Medan Göran Greider kort kommenterar:

»Intelligent och rättså utmanande för många om den svåra migrationsfrågan från tidskriften Tiden.«

Texten har delats av bland andra LO-ekonomen Torbjörn Hållö, som i en debattartikel 2017 själv påtalade migrationens effekter för arbetarklassen. Han påpekade att invandringen inte påverkade alla i landet på samma sätt.

»Migration är en fördelningsfråga. Låginkomsttagare är ofta förlorare medan höginkomsttagare ofta vinner ekonomiskt. Men migrationspolitiken har alltför länge tillåtits att utformas för och av grupper som inte själva bär de negativa effekterna av invandring.«

»Mycket läsvärt, särskilt om Marxs insikter om migrationens effekter«, twittrar en tidigare LO-ekonom, Dan Andersson.

Men alla socialdemokrater är inte lika imponerade. Från mer progressivt lagda partimedlemmar knorras det att texten är slirigt skriven och egentligen bara mer från samma gäng som alltid hörs i de här frågorna. En som vädrar sitt missnöje offentligt är Tony Johansson, vänstersosse och bror till Morgan Johansson, som arbetar som kanslichef för S i Region Skåne.

»Med denna essä intar Tiden och Payam Moula en i arbetarrörelseperspektiv extrem hållning i migrationsfrågan«, skriver han på Twitter och radar upp 11 synpunkter där han anser att tidskriftschefen landat fel. Han avslutar med att konstatera:

»S vinner på jämlikhet och går dåligt när fokus läggs på migration, tiggeri och hårdare tag.«

Den växande migrationsdebatten inom socialdemokratin har inte gått högern förbi. SvD:s ledarsida plockar på tisdagen upp Payam Moulas text och drar paralleller med hur fackföreningsrörelsen agerat tidigare.

»Den klassiska fackliga positionen är driven av samma mekanism som gör att företrädare gärna ser en liten brist inom respektive yrke, och får fackföreningsrörelsen att ropa »go home« till lettiska arbetare. Det handlar om att bevaka sina egna intressen«, skriver skribenten Catarina Kärkkäinen, som också är ordförande för inflytelserika Fria Moderata Studentförbundet, FMSF

Kärkkäinen frågar sig var solidariteten tagit vägen:

»År 2018 beviljades drygt 20 800 arbetstillstånd. Bland personerna utanför EU kom flesta från Thailand och Indien. De vanligaste yrkeskategorierna var bärplockare och odlare följt av it-specialister, civilingenjörsyrken och snabbmatspersonal. Det är 20 800 personer som med stor sannolikhet har lyckats förbättra sina liv, med en självförsörjning som torde vara positiv för den som vill motverka avhumanisering och främlingsfientlighet.«

Payam Moula avslutar sin text med att återigen referera till Marx brev till Amerika, där vänsterfilosofen efterfrågade en koalition mellan tyska, irländska, engelska och amerikanska arbetare. Moula skriver:

»Marx förstod att det inte finns någon motsättning mellan att värna intresset de inhemska arbetarnas intresse och att stärka den internationella solidariteten; tvärtom. Det är hög tid att Sverige för en politik som gör just detta.«