Den nya sunda allvarstrenden i Almedalen

Allvarligt har de fyra första partiledarna i Almedalen talat denna sommar.

De glatta ansiktsuttrycken från Visbyscenen har varit sällsynta. Per Bolund slog an tonen med en eftersinnande beskrivning av den tystade naturen, av en miljon arter som dör.  Jonas Sjöstedt stod i regnrock och sa att Almedalsveckan inte fick bli en vecka vigd för lobbyister och rosémingel. Ulf Kristersson vek upp skjortärmarna och talade om den oroliga omvärlden, uppmanade åhörarna att besinna det varnande exemplet Kina, världens första ekonomiska framgångsrika diktatur, som håller en svensk författare fängslad och vill driva sin modell över världen. Nyamko Sabuni berättade om sin väg till Sverige,  från föräldrarnas Kongo, härjat av kolonialism, krig och diktatur via Burundi och hit, och om rasism och feminism.

Partiledarna varit mer personliga än vanligt. En vederkvickande avvikelse från de leende budskap som lyste mot oss från valaffischerna i höstas,/2018/08/lyckligast-vinner/. Ett direkt trendbrott jämfört med den melloliknande extas av lyckliga leenden som kablades ut från samtliga valvakor efter EU-parlamentsvalresultatet för en dryg månad sedan.

Föreställningen att en partiledare måste le hela tiden börjar kanske släppa.

Idén att människan kan le sig och sin omgivning lycklig är livskraftig, men möjligtvis felaktig, skriver en amerikansk psykologitidskrift, Psychological Bulletin, i sitt juninummer. Uppfattningen om leendets välsignelser sträcker sig ända tillbaka till Charles Darwin. Vi har fått en mun som, till skillnad från öronen, kan röra sig och uttrycka känslor, och vår omgivning blir lyckligare och vackrare om den ser oss le. Precis som i den berömda Nat King Cole-sången.

Nu verkat forskarna ha upptäckt att det inte riktigt är så. En genomgång av data från samtliga experiment som gjorts i ärendet under 50 år kommer fram till att om ett leende över huvud taget gör oss lyckligare är det högst marginellt. Om 100 människor ler är det bara sju som kan förväntas bli lyckligare efteråt, jämfört med om de inte smajlar. I en annan åberopad studie misslyckades 17 forskningslaboratorier runt om i världen att replikera forskning som tidigare visat att leenden gör både den som avfyrar det och omgivningen gladare.

En studie visade till och med att människor i tjänste- och servicesektorn som dagligen tvingas le mot kunder och patienter löper större risk att bli alkoholister, ett resultat av behovet att efter jobbet där man klistrat på sig ett leende få lätta på den inre spänningsbördan med en rejäl fylla.

Årets Almedalspolitiker är inte bara uppiggande att lyssna på. Deras vägran att le tycks vara den riskfria hållningen i mingel-Visby.