Björn Zoëga: »Att bara omge sig med ja-sägare är otryggt«

Entréhallen till Karolinska i Solna för tankarna till ett lyxigt shoppingcenter snarare än ett sjukhus. Prydligt klädda receptionister vägleder vänligt besökare i den toppmoderna glasbyggnaden. Björn Zoëga fyller tallriken med fläsklägg och sill och slår sig ner vid ett bord i sjukhusrestaurangen Livet. Smaken för utmaningar är ett skäl till att han tackade ja till uppdraget som sjukhusdirektör.

– Det är ett av de viktigaste jobb man kan ta i Sverige just nu. Sedan när jag kom på plats var det lite värre än jag trodde.

Skandalerna har avlöst varandra vid prestigebygget Karolinska i Solna. Växande operationsköer, skenande konsultkostnader, verksamhetsmodellen »värdebaserad vård« och kliniker som ersatts med diagnos­flöden är bara en del av turbulensen kring sjukhuset, som många läkare och sjuksköterskor lämnat i protest.

Björn Zoëga tar en tugga av fläskläggen och slår ifrån sig; det där skedde före hans tid, han vill inte höra mer om värdebaserad vård.

– För mig säger det ingenting, det är ett begrepp som vi inte längre använder.

Men klinikerna har inte återinförts. Karolinska i Solna jobbar ännu utifrån teman (exempelvis »tema Infektion«), som byggts utifrån patientflöden, där specialister knyts till patienterna.

I somras kom förslag på ny verksamhetsmodell; en justering av det gamla systemet, men med ny organisation. Flödena ska bli färre, från över 100 till runt 75.

Varför fortsätta med flöden, som enligt många läkare hotar de sjukaste patienterna?

– Själva principen med systemet är framgångsrik. Tanken med uppdraget för Karolinska i Solna är att minska behovet av vårdplatser.

Vad gör ni med patienter som inte passar i flödet, som multisjuka?

– Vi kommer exempelvis att bilda ett flöde för den multisjuka äldre patienten, och ett för multisjuka patienter nära akuten.

Var är de omtalade konsulterna nu?

– Jag vet ingenting om den tiden. I dag finns det inga konsulter som säger åt oss hur vi ska jobba.

Kostnaden för Karolinska i Solna uppgick till 61,4 miljarder kronor fram till 2040, nu har den omförhandlats och ligger på 57 miljarder. Sjukhuset har ett underskott på över en miljard och skulle enligt revisorerna behöva 200 fler vårdplatser. Men efter ett sparpaket på en halv miljard kronor ska man dra ner på ännu fler tjänster för att klara sparbetinget på 500–600 miljoner.

Hur ska ni klara det?

– Vi måste jobba annorlunda, mer effektivt. Hur, det måste personal på golvet komma på.

Är inte smärtgränsen nådd?

– Det återstår att se. Förra året flyttade man ut vård från sjukhuset för en miljard. Men personalen blev fler, så något måste ha skapat luft i systemet.

Håller personalen med om att de har »luft i systemet«?

– Jag har aldrig hört från någon att de har för mycket att göra.

Tror du att de törs säga vad de tycker till dig?

– Det hoppas jag.

Den omskrivna tystnadskulturen på Karolinska – är ni av med den?

– Jag vet inte. Tystnadskultur är inget man ändrar på kort tid, säger Björn Zoëga, som kan bli besvärad av sjukhusets starka hierarki.

– Du måste kunna lita på att du kan diskutera saker med ditt närmaste gäng. Men när jag säger att jag har en galen idé, svarar alla »ja, vad bra, då kan vi börja«, berättar   han lite bekymrat, och tillägger:

– Det är inte tryggt att bara omge sig med ja-sägare.

Efter lunchen, när det är dags för kaffe, avstår Björn Zoëga. Trots att han tillhör den stora kaffeentreprenörfamiljen, dricker han inte kaffe.

Snarare än koffein är det till synes omöjliga uppdrag som tycks ge honom kickar, och Björn Zoëga tänker inte slå sig till ro i en förvaltares bekväma lugn.

– Om jag hamnar i en situation där jag inte behöver ändra något, tror jag att det skulle bli lite tråkigt.