Polisen: Något mer organiserade gäng skulle minska det dödliga våldet

Texten publicerades första gången i september 2019. Uppdaterades i november 2019. 

I poliskretsar händer det att man med saknad påminner varandra om situationen som rådde mellan de kriminella mc-gängen på 90-talet. Ökad droghandel, kriminalitet och blodiga uppgörelser – ja, gängkrig, men jämfört med i dag framstår det läget som mer förutsägbart.

Nu är det annorlunda. Under två år, 2017 och 2018, skedde över 600 skjutningar med 88 dödsfall i Sverige. En unik utveckling, som på senare tid också drabbat and­ra än kriminella. De senaste fem åren har minst tio personer dödats av misstag i vad som verkar vara kriminella uppgörelser: 2015 en 4-årig flicka av en bilbomb i Torslanda i Göteborg. Samma år en 20-åring på en Göteborgskrog. 2016 en 24-årig, nyexaminerad tandläkare i Malmö samt en 8-åring i Biskopsgården i Göteborg, efter att någon kastat in en handgranat i hans sovrum. Året därpå en 16-åring i Malmö och i fjol dödades en 22-åring i Segeltorp, söder om Stockholm, en 24-årig konststudent i Göteborg och en 63-åring, som dog av skadorna efter en handgranat i Vårby Gård.

Och i slutet på augusti i år mördades en 31-årig läkare i Malmö. Hon sköts ihjäl med flera skott när hon bar sitt spädbarn i famnen. Knappt två dygn senare dödades en 18-årig kvinna i Råcksta i Vällingby; i de två senaste fallen misstänker polisen att de egentliga måltavlorna var deras partners.

Justerat efter befolkningsmängd sticker Sverige ut i internationella jämförelser när det gäller gängskjutningar. Både poliser och kriminologer ställer sig frågan varför de kriminella här är så mycket våldsammare än i andra länder.

– I dag vet vi inte varför. Inte i Tyskland eller ens i USA, där det är lätt att få tag på tunga vapen, skjuter kriminella med tunga automatvapen på varandra, säger Gunnar Appelgren, kriminalkommissarie och gängexpert vid Stockholmspolisen.

En förklaring, som Appelgren hämtat från det militära, är att gängen försöker få ett taktiskt övertag genom att bruka övervåld. Den som hämnas på sin måltavla med kniv löper risken att bli nedskjuten.

– Därför går man i stället in med två, tre automatvapen och handgranat.

Traditionellt sett har begreppet organiserad brottslighet syftat på grupper som organiserat sig för att begå brott. Gunnar Appelgren har ett annat epitet för dagens gäng – de ägnar sig åt grovt oorganiserad kriminalitet.

– När Hells Angels kom in i början av 90-talet med tydliga ramar, tog många efter. Andra bar tröjor med emblem och klubbnamn. Man ville vara som Hells Angels. Det ser vi inte alls i dag. Numera är man sig själv närmast eller kanske sina två, tre bästa vänner men de kan snabbt bli ens största fiender, säger Appelgren.

I fjol kom en stor studie av gängkriminalitet och extremism som slog fast att det kan vara 15 000–18 000 personer i Sverige som ingår i olika kriminella nätverk, från mc-gäng till islamistisk extremism. Det är ett mycket högre antal än man tidigare befarat.

– Siffrorna i rapporten låter höga, och möjligen stämmer de. Men vi som utomstående har inte möjlighet att göra en egen bedömning, sa polisprofessor Johannes Knutsson, som var kritisk till att underlaget inte kunde kontrolleras närmare.

Kriminologen Amir Rostami, som var medförfattare till rapporten, avfärdade kritiken och sa att de flesta registerstudier har detta gemensamt och att siffrorna fångar fler än »fullvärdiga medlemmar« i de kriminella gängen. Rostamis forskning har också visat att varje generation av kriminella blir grövre än den föregående.

Siffrorna indikerar att många aspirerar på att bli del av sådana sammanhang, och i söderförorter till Stockholm har flera fritidsgårdar som använts som rekryteringscentraler för kriminella fått stänga ner. I Järvaområdet i nordvästra Stockholm uppger polisen att det bland unga kriminella finns ett utbrett uttryck: att »brösta en 4:a för att bli en 100-gubbe«. Det syftar på att man är beredd att ta ett straff på fyra års sluten ungdomsvård för ett mord för att visa sin lojalitet och till fullo bli antagen i gänget.

Men om det förr var tatueringar och livstids medlemskap som definierade mc-gängen är dagens gäng allt oftare redo att lämna sina allianser för nya. Det är en utmaning för polisens utredningsarbete – särskilt som antalet poliser i fält minskat kraftigt. Krister Thelin, tidigare domare vid hovrätten över Skåne och Blekinge, har på sajten Kvartal konstaterat att bara 6 000–7 000 poliser arbetar i yttre tjänst av totalt över 20 000 polisanställda.

Regeringen har som uttalat mål att antalet poliser ska utökas med 10 000 till år 2024. I dag är personalbristen stor och övertiden omfattande. I Polisförbundets rapport från 2018 uppger två av fem poliser att personalbristen leder till att högprioriterade ärenden prioriteras ner och att högarna av ärenden växer. Bristen exemplifieras av utvecklingen i Stockholm, där cirka 450 poliser arbetar i yttre tjänst; förr var det dubbelt så många, enligt Polisförbundet City. De tio närpolisstationer som förr fanns i innerstan är numera bara två större polisstationer, på Södermalm och Kungsholmen.

De kriminella gängens huvudsakliga verksamhet är narkotikahandel. Polisen har i rapporter slagit fast att handeln med cannabis utgör en basinkomst och »källa till konflikter och våldshandlingar mellan och inom nätverken«. Kakan man slåss om är värd mycket pengar – mer än vad man kan tro.

Vad gäller kokain finns beräkningar som visar att gatupriset står för endast 1 procent av produktionskostnaden, medan 50 procent av gatupriset relateras till kompensation för risken att få ett fängelsestraff eller att hamna i våldssituationer.

Någon liknande beräkning för cannabis finns inte. Däremot har man uppskattat att cannabis i sluthandeln omsätter cirka en miljard kronor om året, enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN).

Den miljarden eldar på gängkriget. Cannabis har legaliserats i flera länder på senare år – bland annat för att få bort den kriminella handeln.

[caption id="attachment_579195" align="alignnone" width="991"] 43 procent av ungdomarna är för en legalisering av cannabis. Här från en odling i Kalifornien, USA. [/caption]

I en Novusundersökning från i somras var 43 procent av 18–29 åringarna för en legalisering, men 65 procent av svenskarna är emot en legalisering.

Ulf Guttormsson, chef för analys- och metodavdelningen på CAN, uppger att någon kalkyl på en eventuell legalisering inte gjorts.

– Däremot finns det ju sådana ifrån andra länder, som USA, där man tittat på hur det fallit ut i praktiken, säger han.

Men en legalisering lär inte stoppa gängkonflikterna.

– Det tror jag inte, säger kriminalkommissarie Gunnar Appelgren. Då kommer det i stället att vara en annan konflikt från andra kriminella delar. Däremot är det korrekt analys att narkotikan kittar ihop kriminalitet. Men grabbarna som skjuter och våldsspiralen beror inte på direkta narkotikaproblem.

Paralleller kan dras till 90-talet. Då var det exempelvis cigarettsmuggling som utgjorde en viktig inkomst. Och i Kanada och i Mexiko, där cannabis legaliserats, är ännu en stor andel av handeln illegal.

Ulf Guttormsson, som närstuderat marknaden, menar att det finns ett par olika trender som komplicerar situationen. I det längre perspektivet har priserna på cannabis de senaste decennierna minskat, samtidigt som den aktiva rusdelen (THC) ökat.

– Så man får mer THC per krona än vad man fick förr. Så tar man hänsyn till att effekten blivit starkare, så är det billigare i dag, säger han.

Han noterar också att pristrycket reflekterar en ökad efterfrågan, med ett ökat antal leverantörer och ökad konkurrens i slutledet.

– Det har skett en breddning. Tidigare höll man sig till en substans inom respektive led, så är det inte längre. För tjugo år sedan var Sverige en mindre marknad än i dag, säger han.

En annan tendens är att somliga gäng försöker sig på att kontrollera hela värdekedjan; som grossister, återförsäljare och langning till slutkund.

– Det är ju ett sätt att få upp sina marginaler, säger Ulf Guttormsson på CAN.

Droghandeln kan vara en tändande gnista för konflikter. Typsituationen är att en köpare gör upp med sin langare om att mötas på en viss plats – väl där handlar köparen av en annan langare, innan den förste hunnit fram. Och så är konflikten mellan respektive gäng i gång.

På 90-talet var förhållningssättet annorlunda. Om ett rivaliserande mc-gäng gav sig in i en konflikt kunde vedergällning dröja – lämpliga aktioner diskuterades och ibland användes medlemmar i undergrupper för själva utförandet. Ofta konsulterades gäng i andra länder eftersom en orimlig hämnd på en plats kunde befläcka gängnamnet överallt. Den långsammare processen hann ofta kyla ner provokationen. Dagens gängkriminella är desto hetare.

Till exempel: I en hämndaktion blev en kriminell rappare från Rinkeby nedkissad av två rivaler, vilket filmades och spreds brett på sociala medier. (Trots att offret inte ville anmäla blev det åtal i fallet.) Sedan händelsen, som för två år sedan, har sju unga män dödats och två skottskadats i gängkonflikterna som fortsatt. Flera sitter i fängelse, inklusive artisten som dömts för bland annat grovt vapenbrott.

– De har dålig impulskontroll, är lättkränkta och har tillgång till tunga vapen, säger Gunnar Appelgren på Stockholmspolisen. Du måste hämnas annars tappar du ansiktet. Det är så här konflikterna sätts i gång och hålls i gång.

En ljuspunkt är att den bristande impulskontrollen blir en belastning i den kriminella karriären. Gängkriminella har historiskt sett blivit alltmer avancerade i sin brottsbana, med ekonomiska brott och liknande, vilket ställt skärpta krav på nivå av organisering. Kriminella som inte klarar av att kyla ner sina impulsiva sidor lyckas inte organisera sig tillräckligt – eller så dör de unga. Som i fallet med två bröder i december 2016.

De sköts ihjäl på ett kafé i Stockholmsförorten Rinkeby. Att det hände mitt på ljusa dagen blev en väckarklocka, demonstrationer hölls och sammanslutningen Förorten mot våld bildades kort tid efter, i ett försök att stävja skjutningarna.

– Vad vi ser är konsekvenser av vad som i grund och botten är en ekonomisk ojämlikhet, säger Ilyas Hassan, en av två talespersoner för Förorten mot våld.

[caption id="attachment_579194" align="alignnone" width="991"] Ilyas Hassan är en av talespersonerna för Förorten mot våld. Han menar att politikerna måste börja agera proaktivt och inte repressivt som i dag.[/caption]

Vi sitter i Folkets hus i Rinkeby, bara ett stenkast från kaféet där dubbelmordet skedde. Fallet lades ner 2017, efter att vittnen inte vågat stiga fram.

Enligt Ilyas Hassan är ett av kraven från organisationen att man ska betrakta skjutningarna som en nationell kris – vilket skulle få upp frågan på riksnivå och mobilisera betydligt fler krafter.

– Vi menar att det är en nationell angelägenhet. Det är inte ett förortsproblem, utan ett samhällsproblem, säger han.

Under de dryga 2,5 år som Förorten mot våld arbetat har läget bara förvärrats med fler skjutningar.

– Allt man pratar om är hårdare tag och repressiva åtgärder. Samtidigt är det så i andra länder, till exempel i USA, att längre straff inte löser problemet. Och i januari­överenskommelsen finns inget som visar att man vill minska den ökande ojämlikheten.

Han påpekar att förortsområden ofta har undermåliga skolor och att de som ändå har utbildning diskrimineras när de söker jobb. Något som stoppar ekonomisk utveckling och ökar ojämlikheten.

De som saknar framtidsutsikter kan bli indragna i gängkriminalitet eller annan brottslig verksamhet, menar han.

– Vi ser skjutningarna som symtom på en utbredd och ökande ojämlikhet. Vi har en nollvision för dödandet och hoppas att i framtiden kunna lägga ner vår verksamhet då dessa frågor inte är aktuella.

Kriminalkommissarie Gunnar Appelgren menar att det inte finns något svar i en kristallkula för att få stopp på gängen.

– Vi kommer inte att hitta en enskild lösning, utan det gäller att försöka hitta olika framgångsfaktorer. Att få ut fler poliser i den yttersta linjen och i utredning, och ta efter sådant som har visat sig fungerat bra på annat håll, säger han.