Hongkongs roll som världens främsta finanscentrum är hotad

Polisen har sagt nej. Ändå strömmar en tjock massa av människor ut från Victoriaparken. Den breda Yee Wo street, i hjärtat av Hongkongs shoppingdistrikt Causeway Bay, är fylld till bredden. Stadens sommarhetta och det tunga regnet skapar ånga som lyfter från människohavet och de miljoner paraplyerna medan demonstranterna med en mun skanderar »Fria Hongkong – revolution i vår tid«.

– Vi kommer att bli Kina, om vi inte kämpar, säger Shek, 21 år, och en av demonstranterna.

Sedan i juni har Hongkongs invånare gett sig ut på gatorna för att protestera. Först handlade det om opposition mot ett lagförslag om att misstänkta brottslingar ska kunna utlämnas till Fastlandskina. Nu ställs krav på demokrati och att få hålla direkta val i den självstyrande kinesiska regionen. Att utlämningsförslaget lades på is lugnade inte demonstranterna, tvärtom har stödet för protesterna bara vuxit, samtidigt som våldet mellan polis och demonstranter eskalerat.

Bland finansföretag, banker och andra företag i skyskraporna som utgör Hongkongöns berömda skyline, stiger nervositeten och osäkerheten för hur Peking ska hantera situationen. Och är det något som finansmarknaden skyr, så är det just osäkerhet.

Mellan juni och augusti rasade Hang seng-index, den viktigaste indikatorn på hur det går för Hongkongs ekonomi, med 25 procent. Börsvärden på hundratals miljarder dollar gick upp i rök. Turismen har tappat var tredje besökare, hotellrummen reas ut och anställda tvingas ta semester. Barerna i krogdistriktet gapar halvtomma. När fastlandskineserna, som står för majoriteten av turismen, stannar hemma tvärstannar detaljhandeln och stora lyxbutiker slår igen.

Första halvåret 2019 var det svagaste för Hongkong sedan den senaste finanskrisen och för helåret förväntas nolltillväxt. Hur mycket av detta som är resultatet av handelskriget mellan Kina och USA samt den allmänna globala avmattningen är förstås svårt att veta. Men juristen Kristian Odebjer, ordförande för Svenska Handelskammaren i Hongkong, säger att medlemmarna är oroade.

– Dels finns den dagliga risken för våld, men den är liten, säger han.

Betydligt allvarligare är den långsiktiga risken – att det som gör att företag etablerat sig i Hongkong succesivt vattnas ur: ett robust rättssystem, självstyrande regering och byråkrati utan korruption.

– De punkterna börjar ifrågasättas nu, den ena efter den andra. Det finns uppenbara bevis på att Peking är med och bestämmer, säger Kristian Odebjer.

Bakom skyskraporna vid Victoria Harbour ligger en av världens mest trafikerade industrihamnar, som varit nyckeln till mycket av Hongkongs ekonomiska utveckling till ett av världens främsta finansiella nav. Med sitt utpräglade kapitalistiska system och närhet till Kina och dess tillverkningsindustri blev staden ett givet val för företag och banker. Hongkong blev »gåsen som värper guldäggen« åt Peking.

Strax efter överlämnandet, när Kristian Odebjer kom till Hongkong, stod regionen för över 20 procent av Kinas BNP. Men i takt med fastlandets snabba tillväxt de senaste decennierna har andelen krympt till 3 procent. 2018 fick regionen se sig ekonomiskt omsprungen av grannstaden Shenzhen, som gått från fiskeby till teknikhub på 40 år.

Med en minskad ekonomisk betydelse behöver Peking inte längre ta i Hongkong med silkeshandskar och det börjar man märka, enligt Odebjer, som tar Fokus på en promenad genom Hongkong.

– Jag hör till de som länge tyckte att Hongkong faktiskt inte hade förändrats så mycket. Fram tills nu, säger han. Man har tappat stabilitetsaspekten. Det är väldigt allvarligt på lång sikt.

Samtidigt är Xi Jinpings regim väl medveten om den viktiga roll som Hongkong fortfarande spelar för Kinas välstånd, i sin funktion som den marknadsekonomiska porten in och ut ur Kina.

Tillväxten är också av vikt för att kommunistpartiet ska kunna behålla sitt grepp om makten; samtidigt landade BNP-tillväxten i Kina i fjol på endast 6,6 procent, den lägsta siffran sedan 1990. Hongkongbörsen är landets enda internationella börsplats och 70 procent av de ekonomiska flödena in och ut ur Kina går genom regionen. Hongkongdollarn är, till skillnad från den kinesiska valutan, kopplad till den amerikanska dollarn, och kinesiska företags lån i banker i Hongkong har mer än fördubblats de senaste 20 åren. Regionen har alltså stor betydelse för fastlandet.

När vi närmar oss den väldiga basen för Kinas militär i Hongkong, placerad nedanför Citibanks och HSBC:s skyskrapor, påpekar Kristian Odebjer att det bland företagare finns en ny oro man inte sett uttryckas tidigare.

– Nu börjar det ifrågasättas om företag kan låta anställda utöva sin yttrandefrihet. Det borde vara en självklarhet i Hongkong, men det har Peking gjort klart att det inte längre är, om man vill göra affärer med Kina, säger han.

Traditionellt har centralregeringen lämnat stadens näringsliv i fred. Men när anställda vid Hongkongs flygbolag Cathay visade sig vara supportrar till demonstrationerna, beslutade Peking att förbjuda alla Cathayflighter med personal som deltagit i eller stöttat protesterna att passera över kinesiskt luftrum eller landa i Kina. Av säkerhetsskäl, hävdade man.

– Våldet har spelat Kina i händerna. Man har gjort allt man kan pr-mässigt för att utmåla hela den här rörelsen som våldsbejakande, speciellt om man tittar på kinesisk media, säger Kristian Odebjer.

Kina är Cathays viktigaste marknad och redan stukat av turismtappet tvingades bolaget – trots att man i början av sommaren bedyrat att man inte tänkte säga till personalen vad de skulle tycka – att ge vika. Anställda avskedades och flera i ledningen fick gå.

Händelserna kring Cathay följs noggrant av andra multinationella företag i Hongkong. Företagen har redan börjat snegla åt andra håll för sina investeringar, enligt Kristian Odebjer.

– Det här är problematiskt ur ett affärsperspektiv. Man ser att Hongkong står och väger nu. I alla år har Hongkong och Singapore varit de huvudsakliga affärsnaven i Asien och det har varit hård konkurrens dem emellan. Men nu är det uppenbart att Hongkong har fallit, åtminstone tillfälligt, i den konkurrensen.

I demonstrationståget som går genom stadens centrum syns ett plakat med ett foto av Hongkongs nu hårt pressade regeringschef Carrie Lam, som i stället för näsa fått en röd plastsnabel. När hon tillsattes 2017 var det utan folkets röst, efter att en kontroversiell valreform röstats ner i parlamentet.

Demonstrationståget rör sig förbi tvärgatan där den svenskkinesiske förläggaren Gui Minhai drev sin regimkritiska bokhandel innan han försvann 2015. Sedan överlämnandet från Storbritannien har möjligheterna att kritisera centralregeringen i Peking krympt, pressfriheten likaså. Utvecklingen har skapat fler och fler protester för varje år för att mynna ut i det som nu sker: En rörelse som sägs vara den största och mest enade i Hongkong någonsin.

Samtidigt har polisen svarat med ett ovanligt våld: det har skjutits med vattenkanon och gummikulor, och över 850 demonstranter har gripits efter att parlamentet stormats, flygplatsen ockuperats och gator satts i brand.

Oron i Hongkong sägs vara den största utmaningen av regimen i Peking sedan massakern på Himmelska fridens torg 1989. Att ett ingripande inte är någon omöjlighet har man från andra sidan gränsen klargjort sedan i somras. I början av augusti sa en representant för den kinesiska regeringen, med adress till de våldsamma demonstranterna, att »den som leker med elden kommer att förgöras av den«.

Att Peking skulle sätta in militär har gått från att vara otänkbart till en reell risk, men anses fortfarande otroligt av de flesta. Alltför mycket står på spel. Militärfordon på Hongkongs gator skulle inte bara ställa regionens roll som finanscentrum på sin spets och göra invånarna rasande, det skulle också utmana de redan sura relationerna med USA vilket skulle bli kännbart, även om Kina i dag är ett mäktigare land än 1989.

Samtidigt menar en del att med tanke på hur Xi Jinpings regim behandlar oliktänkande samt kommunistpartiets historia av att ta till våld, så kan det inte uteslutas.

Den 1 oktober firar Folkrepubliken 70 år och till dess vill Peking ha ordning i Hongkong. Men demonstranterna tänker fortsätta – trots förbud – tills att kraven om demokrati uppfyllts.