Berit Skogsberg

Ett av alla möten på jorden, vi var inte särskilt många kring sammanträdesbordet, men varje gång kändes det som att just vi uträttade storverk. Det var Berit Skogs-bergs (1936-2019) förtjänst.

Denna förläggare och översättare hade med sin ödmjukhet en förmåga att få var och en av oss att känna sig utvald. Det förlagsråd som vi utgjorde växte under sammanträdesdagarna till något unikt, helt i linje med Berits ambition. Att välja ett stort antal titlar för utgivning i massupplaga är inte kattskit - som någon undslapp sig när vi kom in på kattvännen Doris Lessings författarskap.

Berit Skogsberg, som ledde förlaget En bok för allas verksamhet under nära 15 år, lutade sig mot sitt förlagsråd och sin referensgrupp för barn- och ungdomslitteratur. Men vi var mer än rådgivande och avlastande grupper. Det slog mig ofta att chefen faktiskt inte bara lyssnade på oss, utan också följde våra omdömen. Vid andra tillfällen var det tydligt att hon hade en bestämd vilja från start. Den lotsade hon så lågmält genom mötet att när vi var klara trodde att det var vi som hade fått igenom vår vilja. Skickligt.

”Mild målmedvetenhet” blev Dagens Nyheters träffande kännetecken om Berit Skogsberg när hon och författaren Bengt Berg, båda värmlänningar, hade utsetts till Årets läsfrämjare.

Det var 2001 och Berit Skogsberg fyllde 65.

Hon föddes i Fryksände i Värmland. Pappan var byggmästare, mamman hemmafru.  När Berit tog studenten i Karlstad, fick en lärare henne att söka ett naturastipendium. Det gav hjälp till hyra och mat under de tre år som hon läste till en fil mag i Uppsala.

Att bli bokutgivare var inget självklart val. Vägen dit var kantad av tillfälligheter. Berit Skogsberg var lärare, översättare, en kulturgärning som hon började ägna sig åt för att kunna arbeta hemma samtidigt som hon skötte sin lilla dotter. Efter att ha vikarierat på LT:s förlag hade hon olika chefsposter på LT, Askild & Kärnekull och Prisma.

På Berits tid på En bok för alla var statlig subvention en grund för förlagets utgivning – med treåriga avtal med kulturrådet – och lika regelbunden oro. Den här konstruktionen väckte till en början motstånd hos de stora förlagen, ett motstånd som mjuknade för varje år. Men när En bok för alla gav ut antologin »Barnens första bok« reagerade Bokförläggarföreningen. Boken blev en storsäljare och  nådde snabbt halvmiljonstrecket. Med det statliga stödet var konkurrensen snedvriden, hette det på nytt. Berit Skogsberg bemötte kritiken lugnt:

— Vadå, människor läser ju inte samma bok hela tiden.

Hon reagerade också mot att läroböckerna var på väg ut ur skolorna. Redan då.

— Det är sorgligt. Det är ingen bra grund för framtiden.

Det blev uppenbart att verksamheten ledde till att intresset för böcker ökade. Ibland tryckte förlag på för att få sina titlar återutgivna i En bok för alla. Att det tack vare förlagets läsfrämjande satsningar uppstod 400 arbetsplatsbibliotek var också till gagn för bokläsandet. Likaså var hon ansvarig utgivare för Lyrikvännen 1994-1999.

När hon hade lämnat chefsposten bakom sig, återgick Berit Skogsberg till att översätta böcker, vilket hon i och för sig hade gjort hela tiden, samt dela med sig av sitt engagemang och sin generositet i föreningar som EWK-sällskapet, Liv i Sverige och Helga Henschens vänner.

Den milda målmedvetenheten gjorde intryck på mig och många andra, både an-ställda vid förlaget och knutna till det på andra sätt. Vi blev inspirerade och upp-muntrade. Jag fick förtroendet att skriva förord till fler än tio titlar av verk av till exempel Ivan Klima, Graham Greene och Bodil Malmsten. Jag ställde samman en volym med noveller av Åke Smedberg och antologin »Klänning av salt« med texter av svenska författare som hade debuterat på 1950-talet. Tack vare Berit Skogsberg och Ulrika Eskilsson vid förlaget blev detta ett av mina roligaste uppdrag hittills.

Berit Skogsberg avled efter en kortare tids sjukdom och saknas av dottern Anna-Lena, svärsonen Mikael, barnbarnen Angelika och Miranda, övrig släkt, vänner och kollegor.