Minister lackade på Dopping
Först lät det som en skröna, skulle dåvarande TCO-ordföranden Eva Nordmark, numera arbetsmarknadsminister, spillt ut nagellack på tåget mot S-kongressen i Örebro i våras?
Händelsen ska dessutom orsakat en lackskada på Staffan Doppings, enligt samstämmiga uppgifter exklusiva portfölj, samt på en DN-reporters byxor.
Jo, det stämde, åtminstone delvis, intygar Staffan Dopping:
”Den olyckliga nagellacksägaren erbjöd sig omedelbart att lämna ekonomisk ersättning för den lack-kompletterade portföljen, men jag avböjde direkt. Portföljen kanske såg dyr ut, men jag har köpt den på loppis för några år sedan för 45 kronor. Den är mer personlig nu”.
Men kanske har lackincidenten rent av ökat värdet på väskan. Åtminstone politiskt. Minns Mona Sahlins väska, en lyxsak från märket Louis Vuitton. Den köptes Erik Titusson, förlagschef på Lilla Piratförlaget. Han betalade 8.200 kronor för väskan och passar fortfarande på att göra politiska poänger när den kommer på tal.
– Jag tycker att det är ett intressant föremål. Väskan är ganska liten men rymmer så mycket, olika föreställningar om makt, om socialdemokratin, om att vara kvinna och om lyxkonsumtion, sa han till den här kammaren för en tid sedan.
Minns även Sara Skyttedals väska, som hon fick av nationalekonomen Tino Sanandaji. Den Gucciväskas var värd 20 500 kronor och skapade en massa rubriker i EU-valrörelsen. Erik Titusson har för sin del klargjort att han inte vill ha den, men kanske kan hon kränga den till någon politiknörd på den mer konservativa kanten?
Nåväl, ser ni några röda spår på Doppings portfölj så vet ni bakgrunden. Och läget mellan Kvartal vs TCO/arbetsmarknadsdepartementet beskrivs inte alls som ansträngt:
”Någon försoning har inte krävts, då jag fann det hela rätt lustigt”, meddelar Dopping.
Se upp för nya arbetsmarknadsministerns lackattacker! Foto: Regeringskansliet
* * *
Löfven tystade medierna
Furtenbach analyserar tillrättavisningen från statsministern? Foto: SR/Ekot
Vi måste prata om det, om inte för demokratins skull så för att det var så kul. Mitt under anförandet från Sveriges nya civilminister Lena Micko i tisdags, hördes ett mumlande längst fram i raderna av journalister. Det var Sveriges Radios Fredrik Furtenbach som svarade på något som hemmaredaktionen sa i örat på honom. Det skulle han inte ha gjort, för genast fick han statsministerns blick på sig. Följt av ett högt ”hysch!”
Efter pressträffen var det Stefan Löfvens tystande av radions medarbetare som fick de andra journalisterna att skvallra. Men den kollegiala andans lös med sin frånvaro: ”Det var då på tiden”, sa en pressveteran och tillade ”vill man snacka så kan man gott gå ut”.
Kort efter att Furtenbach tystats började en annan etermediemedarbetare att tissla och tassla. Det resulterade bara i en dödsblick från statsministern, men gjorde susen även det.
* * *
Tänk nytt – hyr av Anna!
Skärmdump: DN.se
Stockholm behöver tänka nytt och inte vara så fokuserade på kvadratmeter, sa finansborgarrådet Anna König Jerlmyr (M) i DN i veckan. Hon rände runt i Tellus Towers och visade för reportern upp ”flexibla bostäder”, sådana som har funktioner som gör att lägenheterna inte behöver vara lika stora.
Hon framhöll fördelarna med kollektivboende och att göra kontor till övernattningslägenheter. Det sista var inte lägenheter för familjer direkt, betonade hon, men för veckopendlare och det tidningen kallade ”arbetskraft som precis flyttat till Stockholm”.
– Vi måste hitta flera sorters lösningar som på kort sikt skapar bostäder. Kollektivboenden och kontorsplatser är en del av detta. Jag tror vi måste fundera på vad som är viktigast och många ser nog lägenhetens läge och funktion som viktigare än till exempel antalet kvadratmeter eller tillgång till fönster, sa König Jerlmyr.
Det fanns en tid i svensk politik när sådant här inte gick obemärkt förbi. Minns finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahls jämförande mellan en SL-kortshöjning och ”tre chipspåsar”. Stackaren fick löpa digitalt gatlopp för sitt uttalande i månader. Planka.nu delade ut gratis chips i Stockholms tunnelbana och någon lanserade en sajt som visade vad olika saker hade för värde i chipspåsar. Som Rosdahls lön på under det aktuella året 2010: 1 107 186 kronor som blev 33 551 påsar.
– Det bygger på att någon tar upp tråden för att det ska få spinn. Det är lite som med butler-affären, där gjorde MUF snabbt en film som spreds, och nu är det chipsräknaren, sa en upphöjd pr-konsult till Dagens Media när det begav sig.
Men en moderat som tycker att kvadratmeter och fönster är överskattat, där tar ingen upp tråden? Vi är förvånade. Är det Trump-galenskapen som gjort de politiska motståndarna blasé? Är det reportern som inte gjort sitt jobb ordentligt, som inte kollade upp hur stort Anna König Jerlmyr själv bor?
Nåväl, vi kände att den här kammaren fick rycka ut och göra en insats. En snabb research visade att Anna König Jerlmyr bor på 150 kvadratmeter i centrala Stockholm. För hennes del är alltså yta inte helt oviktigt, kan man anta. Hon har visserligen tre småbarn men borde dessutom kunna avvara nån hörna här och var till pendlande it-konsulter, eller vad hon nu syftade på i artikeln.
König Jerlmyrs lägenhet är inte bara stor, den är dyr också. Enligt bostadssajten Booli värderad till drygt 13 miljoner kronor. Vilket motsvarar ungefär 400 000 chipspåsar på Torbjörn Rosdahls tid, om någon skulle undra.
* * *
Come-back kid?
Foto: riksdagen
Vad är det som händer? Gör Gabriel Wikström plötsligt come-back? Så tänkte nog en hel del när det plötsligt började ösa in pressmeddelanden om vad den tidigare sjukvårds- och idrottsministern skulle ha för sig. Men lämnade inte han regeringen 2017? Jo, det gjorde han efter att ha blivit utbränd. Och en närmare titt på pressmeddelandena visar att de är daterade 2016. Den mänskliga eller maskinella faktorn har gjort att de gått ut igen, ungefär som när riksdagen, typ, avsatte Jan Björklund för några år sedan.
Eller så är det ett förebud om att Wikström är på väg tillbaka, på riktigt.
* * *
En Dousa sanning om tacos
Det har varit svårt att undgå ramaskriet från den svenska befolkningen när Muf ordföranden Benjamin Dousa i en intervju med SR kläckte ur sig ”taco-mys på söndagar”, ett uttalande som startade Taco-fajten.
Vilken dag man bör äta tacos på kan vid första anblick tes som en enkel fråga. Men icke. De flesta svenskar skulle säga att tacos äts på fredagar. Det samma skulle våra omega3 ätande grannar i väster säga. Tittar man däremot på andra sidan Atlanten får blitt svaret ett helt annat, även om det inte heller där äts tacos på söndagar.
I stället leker jänkarna med allitterationen ”Taco Tuesday”, ett begrepp som går tillbaka så långt som 1933. Det är därför inte så konstigt att basketlegendaren LeBron James ansökan om att patentera frasen, likt ett bräckligt tacoskal, krossades tidigare i år. Han brukar lägga ut filmer i sociala medier av hur han och hans familj käkar tacos på tisdagar.
Men även om det finns exempel på användningen av ”Taco Tuesday” så tidigt som 1933, så etablerades frasen på riktigt 1982 av tacokedjan Taco John, som har faktiskt äger varumärkesrättigheterna till ”Taco Tuesday” sedan 1989. De är i dag kanske mest kända för att stämma mindre, lokala restauranger som använder sig av frasen.
Som svar på Taco Johns berömda line etablerade USA:s största kedja Taco Bell istället, just det, ”Taco Sunday”. Poäng Dousa.
Taco som svenskt fenomen är relativt ungt, jämfört med USA men även dess kulturella vikt. Santa Maria lanserade sin första tacosatsning 1991 (en offensiv som Gustav Fridolins mamma faktiskt var en del av) och då tog det flera år innan maträtten etablerade sig på riktigt, flera år efter Taco Bells reklam om ”Taco Sunday”.
Och kanske var Benjamin Dousas utspel en referens till Taco Bells ”Taco Sunday”, en nick till där allt började (för tacotisdag låter årigt talat lika svagt som mild salsa) och då blev det tacosöndag. Samtidigt som muf:aren Benjamin så klart står upp för småföretagarna, och så vidare.
Eller blickar han tillbaka ännu längre än så? Till det maträttens verkliga ursprung? Till Día del taco, Mexikos nationella taco dag den 31 mars, som i år inföll på en söndag.
* * *
Den danska skolan
Av tradition har svenska partier lärt mycket av USA (trots valsystemet) i kampanjmetodik, av Tyskland och Norge i sättet att driva valrörelse (som när svenska partier började knacka dörr igen) och politikutforming. Men på åtminstone S-kansliet är det nu Danmark som gäller. Att Socialdemokratiet i vårens val bara vann ett mandat var inte så märkvärdigt. Men partiet lyckades ta tillbaka väljare som tidigare gått till Dansk Folkeparti, och de som de tappade på en hårdare flyktingpolitik gick till vänster. Slutresultatet var att Mette Fredriksen (S) kunde bilda regering.
Så när Mette och Socialdemokratiet nu lanserar en "närhetsreform" gissar vi att de svenska S-strategerna kommer att ta efter. Något som dessutom borde falla nya civilministern Lena Micko i smaken. Som SKL-ordförande har hon kritiserat allt för mycket statliga styrning genom till exempel riktade bidrag.
Så snart på en affischtavla nära dig kan du få se något liknande detta:
* * *
Delmon Haffo tvingades lämna Moderaternas kommunikationsavdelning i november 2016 efter att en testvideo där han sa olämpliga saker om Annika Strandhäll av misstag hamnade på nätet. De kunde försonas och när Strandhäll i veckan avgick som minister efter dödsfall i familjen var Haffo en av dem som stöttade.
* * *
Rätta rikstingstågare
När vi förra veckan skrev om Centerpartiets rikstingståg råkade vi trampa på fel rikstingstå. Det är inte alls Thorbjörn Fälldins fru som går intill honom utan Centerkvinnornas (CKF) dåvarande ordförande Sonja Fredgardt, meddelar tidigare miljöministern Lena Ek i ett mejl. Yngve Sunesson, som senare blev CUF-ordförande och politisk redaktör på Norra Skåne, vet också besked om mannen längst till vänster: ”Den som bär banderollen tillsammans med Anders Ljunggren är Bengt Andersson från Tibro, som nog satt i CUF:s förbundsstyrelse då och senare blev bland annat valberedningens ordförande i Centerpartiet”.
”Sapologi” brukar man prata om för att beskriva folk och vändningar inom S, här får vi uppfinna ett motsvarande ord: Centrologi?
* * *
CUF-ledningen 1987.
Apropå Centerpartiets historia hittade vi också den här bilden på CUF:s ledning 1987 från ungdomsförbundets 100-årsjubileumsbok. Till vänster ordföranden Iwar Andersson, som sedan bytte namn till Arnstad, och numera är bosatt i Norge och aktiv i Senterpartiet där, till höger vice ordföranden Anders W Jonsson, i dag förste vice ordförande i Centerpartiet.
* * *
Lika som bär
Oskar Öholm, vd Fastighetsägarna Stockholm, tidigare chefsombudsman M Stockholm, Ole Settergren, analyschef Pensionsmyndigheten.
* * * * * *
Hört något? Sett något? Vet något? Kommit på en lika som bär?
Har du bilden eller klippet alla vill se? Tipsa oss!