Minskat eget boende för asylsökande – ökar trängseln i bostadskön

Ebo – tre bokstäver som mer än det mesta förargat delar av kommun-Sverige sedan 90-talet.

Ebo står för eget boende, att asylsökande kan välja ett eget boende, oftast hos släktingar eller vänner som redan bor i Sverige.

Ebo-lagen infördes av den borgerliga Bildtregeringen 1994 och bedömningen då var att runt 10 procent skulle välja den bosättningsformen. I stället har det stundtals varit uppåt 50 procent och i dag bor 51 procent av de asylsökande i eget valt boende.

Kritiken har handlat om att lagen skapar ännu större segregation i redan segregerade stadsdelar, och leder till trångboddhet då många bor i samma lägenhet. Bland de största kritikerna finns kommunerna Södertälje, Malmö, Göteborg och Botkyrka som har en hög andel i ebo.

Att kommunerna skulle få begränsa ebo var en av punkterna som S krävde i januari­avtalet, och ett sådant förslag ligger nu på riksdagens bord. Asylsökande som väljer eget boende i särskilt utsatta områden ska inte få dagersättning eller särskilt bidrag, enligt förslaget som, om det antas, gäller från årsskiftet.

»Jag ser det som en bit på vägen till minskad segregation, särskilt kombinerat med den utredning om att hindra fusk med folkbokföringen som också tillsätts. Hoppas att nästa steg blir att avskaffa ebo helt«, kommenterade Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande (S) i Södertälje, på Facebook.

Men i dag står alltså ebo för strax över 50 procent av boendena för de runt 50 000 sökande som väntar på asylprövning.

Under den stora flyktingvågen 2015 placerade Migrationsverket en stor del av de asylsökande som kom på flyktingförläggningar som drevs av upphandlade privata företag. Det största av dem, Bert Karlssons Jokarjo, hade 2016 en omsättning på strax under 800 miljoner. Under 2015–2016 betalade Migrationsverket över två miljarder kronor till företag som stod för tillfälliga boenden för asylsökande. Med den skärpta flyktingpolitiken från november 2015 minskade antalet asylsökande kraftigt.

De senaste åren har Migrationsverket också försökt komma undan de dyra och ofta hårt kritiserade förläggningarna. I stället har andelen i ebo ökat, men inte bara det. Allt färre som placeras ut av Mi­grationsverket hamnar i en förläggning, i dag handlar det bara om strax under 3 000 asylsökande i sådana boendeformer, och två förläggningar i Norrbotten med 440 platser är dessutom under avveckling.

Numera bor 78 procent av de som har så kallat anläggningsboende (abo) i vanliga bostadslägenheter. Migrationsverket hyr helt enkelt lägenheter av allmännyttan eller privatvärdar som de använder för asylsökande.

Vilka konsekvenser de nya ebo-reglerna leder till kan verket inte svara på i dag:

– En förändrad lagstiftning vad gäller ebo är en av många parametrar som vägs in när vi planerar boendeplatser. Vi har ett pågående arbete med planeringen för kommande år. Mer om detta kommer i vår prognos i oktober, svarar Helena Cho Györki, presskommunikatör på Migrationsverket.

De gör än så länge bedömningen att ändringen i ebo-lagen kan betyda att de behöver få fram 13 000–14 000 nya boende­platser.

Vilka stadsdelar eller kommuner som ska omfattas av ebo-begränsningen är inte klart. Men i förarbetena till förslaget talar man om de 32 kommuner som redan får statsbidrag till åtgärder i socioekonomiskt eftersatta områden: Borlänge, Borås, Botkyrka, Eskilstuna, Filipstad, Gävle, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Huddinge, Järfälla, Jönköping, Karlskrona, Katrineholm, Kristianstad, Landskrona, Linköping, Malmö, Motala, Norrköping, Nyköping, Perstorp, Sandviken, Stockholm, Södertälje, Trollhättan, Uddevalla, Uppsala, Västerås, Växjö, Åstorp och Örebro.

Kostnaderna är en tung aspekt när staten väljer boende. 2016 kostade en plats i förläggningsboende 340 kronor per dygn, en i vanlig lägenhet kostade 82 kronor per dygn.

I dag finns bara två riktigt stora flyktingboenden kvar: de gamla sjukhusområdena Resta i Vänersborg och Spenshult i Halmstad, som har över 500 boendeplatser.

I många kommuner hyr i stället Migrationsverket hundratals bostäder på den »vanliga« hyresmarknaden.

– Vi hyr ut cirka 140 lägenheter till Mi­grationsverket. De vill helst ha smålägenheter som finns nära varandra. Eller riktigt stora bostäder, men där det finns kök som kan delas, säger Anna Ersson på kommunala Skebo i Skellefteå.

Samtidigt har Skellefteå en stark efterfrågan på hyresbostäder.

– Vi har 38 000 personer i vår bostadskö. Alla de har naturligtvis inte akuta bostadsbehov. Men vi har stor efterfrågan, speciellt centralt och med Northvolts batterifabrik kommer behoven att öka, säger hon.

Det ökande antalet ebo-boenden har spätt på den svenska trångboddheten dramatiskt. Tillfälliga »nödbostäder« i form av modulhusområden har visat sig vara både dyra och socialt dåliga. Och det som byggs nytt är för lite och för dyrt för att kunna efterfrågas av ekonomiskt svaga grupper.

I 238 kommuner har den genomsnittliga bostadsytan per person krympt mellan 2012 och 2018. I 14 kommuner har den genomsnittliga boytan krympt mer än sju kvadratmeter per person de senaste sex åren, samtliga är kommuner med högt flyktingmottagande.