Replik från Skolverket: »Vi förstärker undervisningen kring religiösa texter«

Johan Hakelius kommer i sin blogg på Fokus med felaktiga påståenden om vårt förslag till förändringar i kursplanen i religionskunskap. Han hade bara behövt ringa så hade vi kunnat förklara men då hade kanske en möjlighet till ytterligare en klick- och delningsvänlig artikel gått om intet.

Så då får vi försöka förklara nu istället, trots att Hakelius felaktigheter förmodligen redan spridits som en löpeld och delats av dem som tar påståendena som sanning.

Bibeln kommer inte att försvinna ur undervisningen. Faktum är att vi förstärker undervisningen kring religiösa texter. Det gör vi bland annat genom att i årskurs 4–6 tydliggöra att det blir obligatoriskt att undervisa om berättelser och centrala tankar inom kristendomen. När lärare undervisar om centrala berättelser och tankegångar inom kristendomen går det självklart inte att göra det utan att undervisa om Bibeln.

Anledningen till att vi inte använder ordet Bibeln är att vi genomgående istället använder samlingsbegrepp, i det här fallet religiösa berättelser och urkunder. I vårt förslag står det fortfarande att läraren ska undervisa om kristendomens och världsreligionernas centrala berättelser och tankegångar. Där har Bibeln en självklar plats. Detta förstår lärare och kursplanerna är deras verktyg. Det är lärarna med sin kunskap och kompetens som ska omsätta kursplanerna i undervisning för eleverna.

Hakelius passar på att raljera över annat som står med i förslaget till kursplanen i religionskunskap, exempelvis ”Pengars användning och värde. Olika exempel på betalningsformer och vad några vanliga varor och tjänster kan kosta.” Det finns en mycket enkel förklaring till det. De exempel Hakelius radar upp är hämtade från det centrala innehållet för årskurs 1-3. Saken är den att i årskurs 1-3 så läser eleverna SO, samhällsorienterande ämnen. Det innebär att det centrala innehållet för årskurs 1-3 är gemensamt och identiskt i kursplanerna i religionskunskap, samhällskunskap, geografi och historia. Så är det även i de nuvarande kursplanerna som beslutades av regeringen 2010.

Debatten om våra förslag till kursplaner har många gånger varit extremt högljudd, okunnig och raljant. De mest högljudda har sällan någon djupare kunskap om skolan i allmänhet eller kursplaner i synnerhet. Hakelius artikel är ytterligare ett tydligt exempel på det.

Det vi har presenterat är remissförslag. Det tål att upprepas. Nu har remisstiden gått ut och vi kommer att sätta oss ner och gå igenom synpunkterna på alla kursplaneförslag. Det innebär att vi rimligen kommer att göra vissa förändringar innan vi lämnar över förslagen till regeringen. Det är själva syftet med att gå ut med ett remissförfarande.

Anna Westerholm, chef läroplansavdelningen Skolverket

Här kan ni läsa Johan Hakelius svar på Skolverkets replik

Läs blogginlägget "Först antiken, nu Bibeln – Skolverket förnekar sig inte"