Japan på valjakt igen – men den yngre generationen är tveksam

När harpunen trängt drygt en halv meter in i kroppen exploderar sprängladdningen och skjuter ut hullingar av stål som gör att valen inte kan komma loss.

Om skytten gjort sitt jobb – man bör enligt tillverkaren träffa strax bakom ögat – slits hjärta och lungor i slamsor och döden är mer eller mindre ögonblicklig.

Inte sällan tar dock skottet lite fel och valen släpas efter fartyget i en dödskamp som kan pågå i uppemot en halvtimme eller mer.

Drar det ut på tiden rekommenderar tillverkaren att man skjuter ytterligare en harpun om det är en stor val. Som alltid när man jagar val bör man även ha ett fulladdat automatgevär till hands.     

I somras återupptog Japan kommersiell valfångst efter mer än tre decennier och jakten har gått så bra att årets fångstkvoter i princip fyllts trots att nästan två månader återstår av jakten.

Men jaktlyckan är inte enbart av godo. Det har visat sig problematiskt att få japanerna att ta till sig den nygamla proteinkällan. Jordbruksdepartementets fiskeribyrå har tvingats söka extra anslag för att marknadsföra valköttet.

I Tokyo och andra japanska storstäder genomför valfångstindustrin med jämna mellanrum kampanjer för att övertyga folk om att valkött är en billig, hållbar och bra källa till protein. Utanför shoppingscenter och i parker ställer man fram valsoppa och andra delikatesser och intresset brukar vara stort – bland de som är sextio år och äldre.

– Jag tycker det är gott, men ärligt talat är det inget jag skulle sakna om det försvann, berättar en äldre man.

Valkött är något de äldre generationerna japaner kom i kontakt med i skolan på 50- och 60-talet då landet brottades med svårigheter att försörja en snabbt växande befolkning med protein. Fram till 1987 var valkött en dominerande proteinkälla i skolorna. Toppåret för valfångst inföll 1962 då 223 000 ton kött bärgades ur havets djup. 2017 låg fångsten på dryga 3 000 ton.    

Den dramatiska minskningen kom sig delvis av att Japan i slutet av 1980-talet anslöt sig till den Internationella valfångstkommissionens (IWC) moratorium för kommersiell valfångst.

I Japan beslöt man att använda sig av en av moratoriets undantagsregler som tillät valjakt i »vetenskapligt« syfte. Den typ av forskning Japan bedrev innebar dock att valarna måste dödas och då hade det, enligt industrin, förstås varit slöseri att inte ta vara på köttet.

Att forskningen i själva verket var ett slags förtäckt jakt var en situation som förespråkarna aldrig kände sig bekväma med, så när Japan den 1 juli i år lämnade IWC, efter att i åratal förgäves ha försökt få stöd för vad som beskrevs som »hållbar« valjakt, var det många som drog en lättnadens suck.

– Att stå inför er och se de första kommersiella valfångstfartygen på 31 år lägga ut är något som är väldigt emotionellt, inte bara för mig utan för alla som kämpat så hårt för att vi ska komma hit, sade Kazuo Yamamura, ordförande i valfångstindustrins branchorganisation när han vinkade av fartygen i somras.

Valjakten, som numera bedrivs i kustnära vatten, och inte nära Antarktis som tidigare, har gått över förväntan. Så bra att årskvoten av Bryde´s fenval (187 valar) redan är fylld och det återstår bara att håva in några enstaka vikvalar och sejvalar för att man ska vara i hamn.

Längs Japans nordöstra kust och på nordön Hokkaido gläds man åt att valjakten kommit i gång igen och numera kan ske helt öppet. Huvudorten Ishinomaki slogs i spillror av tsunamin 2011 och mer än 3 000 av stadens invånare miste livet.

I minnesparken med utsikt över hamnen berättar Motokazu Arakawa, lokal företagare, att han med nöd och näppe klarade livhanken.

– Där nere bodde folk och där borta mellan parken och hamnen hade vi vårt kontor, säger han och pekar. Fiskebåtarna låg på rad. En del hann styra ut till havs, men de flesta förstördes. Själv drogs jag med i vågen men kunde klamra mig fast vid en trädstam.

Valfångst var och är en viktig del av ekonomin i Ishinomaki. Politiker med rötter i bygden har med hård lobbyverksamhet lyckats få igenom statliga stöd i mångmiljonklassen till valfångstindustrin. I vissa fall på bekostnad av annat uppbyggnadsarbete. Det blev en smärre skandal när det 2014 avslöjades att utländskt nödbistånd hade gått till att rusta upp valfångstflottan.

Japan började jaga val på 1100-talet, men det dröjde fram till 1500-talet innan det skedde i organiserad skala. Vid tiden för förra sekelskiftet hade man, delvis med hjälp från Norge, moderniserat verksamheten och blev under 1900-talet en av de stora valfångstnationerna. Jakten möttes dock av växande kritik från andra nationer liksom miljögrupper som Greenpeace och Sea Shepherd. Vid flera tillfällen skedde våldsamma sammanstötningar ute till havs.   

I decennier bearbetade valindustrins lobbygrupper japanska politiker i syfte att få i gång den kommersiella valjakten igen. När Shinzo Abe tillträdde 2012 fick industrin äntligen den premiärminister den väntat på. Abe kommer från Yamaguchi län i västra Japan – en valfångstens högborg där man jagat val sedan generationer tillbaka.

Nu återstår bara den delikata frågan vem som ska äta köttet. Bland yngre japaner – de som inte fick val i skolan – är det si och så med intresset.

– Förr i tiden kan jag tänka mig att det var viktigt men nu har vi ju nöt, gris, kyckling och annan fisk så det räcker till alla. Jag kan nog instämma med dem som tycker att valjakt är onödigt, säger en 30-årig kvinna.

Fiskeribyråns och valindustrins kampanjer har i alla fall lett till att man på flera japanska restaurangkedjor sedan i våras återigen kunnat se valkött på menyerna. Något som knappast förekommit alls tidigare.   

Huruvida satsningen kommer att lyckas är svårt att säga. I nuläget står valkött bara för 0,1 procent av japaners proteinintag och opinionsmätningar visar exempelvis att det är långt fler japaner (kring 8 procent) som säger sig vara veganer och vegetarianer än valätare.

***

FAKTA: Japan och valarna

Antal valar som Japan dödat sedan 1986: Ca 23 000.

Vanligaste fångst: Vikval.

Årlig konsumtion: 5 000 ton.

Årlig konsumtion per person: 40 gram.