Fokus i Macao: Asiens Las Vegas vill bli kulturhuvudstad

Text: Erik Augustin Palm

Publicerad 2020-01-16

Vid en första åsyn är Macao-halvön som hämtad från en Star Wars-film, med futuristiska kasinon, skyskrapor och konferenshallar täckta av blänkande glas, metall och neon, uppradade längs kustlinjen som vetter mot grannen Hongkong – som Macao är länkat till via världens längsta bro.

Macao är i dag världens största spelstad. 38 kasinon (som snart blir ännu fler) drar in sju gånger mer än Las Vegas gör. Här trängs experimentell, pompös arkitektur på en väldigt liten landyta; till exempel sci-fi-hotellet Morpheus, ett av den ikoniska framlidna arkitekten Zaha Hadids sista byggnadsverk – där både hotellnamn och design ekar av Marvels superhjälteuniversum. Även om man ogillar kasinovärldens prålighet finns en betvingande storslagenhet. Det bubblar dock av mer ljusskygga nivåer av dekadens – prostitution är lagligt i regionen, om än inte bordeller. Lägg där till direkt olagliga verksamheter som människohandel, brottssyndikat och pengatvätt – i högsta grad ett Sin City.

Men, Macao är långt mer än så. Ger man sig djupare in – till gränderna i Macaos gamla stad, eller torgen i Taipa Village och Coloane Village – möts man av en inspirerande och upplyftande antites: pittoreska, historiska miljöer med caféer, tempel och marknader intill tjusiga kolonialbyggnader, med en lummig grönska i gränder och på tak. Vinrankor ringlar sig över fönster. Äldre damer handlar grönsaker, barn leker i parker, och joggande macaneser talar portugisiska.

Scenerna ger uttryck för de 450 åren av portugisiskt styre och regionens roll som Europas främsta fäste i Asien under de seglande handelsfartygens tid. Faktum är att Macao fortfarande är en smältdegel mellan Europa och Kina. Det är nämligen ett arv som Macao inte vill tvätta bort, trots att man nu i december firade stort att landet som Europas sista koloni i Asien återlämnades till Kina för två decennier sedan. I Macao hissas Portugals flagga ännu på många håll, och en portugisisk befolkning finns kvar. Det berättar 38-årige Jorge Cordeira dos Santos, när vi ses på den portugisiska restaurangen Litoral i Gamla stan, som även serverar macaoesisk mat; där det portugisiska och kinesiska köket möts.

– Det är förstås inte lika många portugiser här som på 90-talet, men vi är några tusen kvar, som fortfarande har en rik kultur och en sammanhållning.

Detta till trots är man i Macao mycket mer troget fastlandet och styret i Peking än grannen Hongkong, trots att båda regionerna officiellt lyder under samma »Ett land, två system”-policy. Medan protesterna i Hongkong fortfarande pågick i skrivande stund i december, besöktes Macao av Kinas president Xi Jinping för firandet. De ansökningar om demonstrationstillstånd som unga aktivister i Macao har lämnat in till de lokala myndigheterna för att öppet få visa sitt stöd för demonstranterna i Hongkong har avslagits – fyra gånger.

När ett fåtal ändå dök upp för att demonstrera i Macaos gamla stad i augusti arresterades sju av dem. Att ett bredare stöd för Hongkong-demonstranterna saknas i Macao, beror delvis på att man är extremt beroende av Kina ekonomiskt. Samtidigt delar man ett starkare kulturellt band till fastlandet, eftersom fler än häften av alla Macaobor är födda där. Känslan av ett oberoendeskap som har blivit kränkt existerar inte på samma sätt som i Hongkong.

Jorge Cordeira dos Santos flyttade från Lissabon till Macao 2007 för att jobba som arkitekt, men bytte bana till filmproducent. Och just filmbranschen är en ny men prunkande industri i Macao, och ett exempel på hur regionen de senaste åren har gjort flera storsatsningar på kulturlivet – i syfte att överskrida identiteten som spelhåla och växa till en plats där även mer sofistikerade turister har något att hämta.

En annan i samma bransch är 33-åriga regissören Harriet Wong, född i Macao – och den första macaoesiska studenten vid Pekings filmhögskolas regilinje. Hon är främst positiv till vad återlämnandet till Kina har inneburit.

– För mig har det medfört två sorters förändringar, de jag ser och de jag känner. Jag ser att Macao har blivit mycket vackrare och att vår livskvalitet har förbättrats. Och jag känner hur fler möjligheter har dykt upp, till exempel för mig som ung filmskapare.

Men Harriet Wongs första långfilm – just nu i förproduktionsfasen – är inte en rosenkindad historia, utan skildrar en socioekonomiskt utsatt del av Macao.

– Alla här känner till området Hang Wan Kok, där de som bor vill ha ett bättre liv. Som regissör hoppas jag att filmen kan återspegla Macaos förändringar.

Uppleva:

Macao hårdsatsar i dag på kulturprojekt, med till exempel många ambitiösa museer och konstutställningar, där det hyllade japanska digitalkonstkollektivet Teamlab är ett av de senaste tillskotten. I februari öppnar deras utställning »Teamlab Supernature« på The venetian Macao cotai expo. En psykedelisk, interaktiv och tredimensionell konstpark för både barn och vuxna.

Macao är dränkt i bländande neonljus; kasinodekoren. I december varje hålls även Macao festival of lights med mängder av ljusinstallationer utspridda över hela Taipa, Coloane och själva Macaohalvön.

Macaos Internationella filmfestival (IFFAM) arrangeras sedan 2016
i början av december, och är ett annat exempel på Macaos satsning på kultur. Macao lägger stora resurser både på själva festivalen och på lokal filmkultur under resten av året.

Kasinobranschen är onekligen en markant del av Macao – en av regionens två viktigaste inkomstkällor; den andra är turism. Men se till att upptäcka den historiska charmen i Taipa Village, Coloane Village och Macaos gamla stad för att komma nära Macaos kärna, där Portugal och Kina möts på »eurasiska« gränder, i flera århundraden gamla stadsrum.

Ska man ändå ha en upplevelse på en kasinoresort, bör det inte vara spelandet utan en översvallande show man väljer – bokstavligen. »The house of dancing water« på City of dreams är världens största vattenbaserade föreställning; en makalös hybrid av dans, cirkus, vattengympa och multimedia. Imponerande och bisarrt.

Mat & dryck:

Det macaesiska köket är sprunget ur både det kinesiska och det portugisiska, och har även indiska influenser – med smakmässigt och visuellt intressant mat som resultat, där kokos och kanel kan möta olivolja och fisk. Till de mest kända rätterna hör Galinha à portuguesa: kyckling och potatis serverad med currysås. Och såklart macaoesisk egg tart: frasig mördeg fylld med äggbaserad vaniljkräm.