Provet som underkänner varannan utländsk läkare får kritik

En rekryteringsfirma sökte en arabisktalande rekryterare till sin verksamhet. En man från Eskilstuna ringde och var intresserad av tjänsten. När de pratade lite mer visade det sig att mannen hade arbetat i flera år som barnläkare i hemlandet Syrien. Han hade gjort kunskapsprovet för läkarlegitimation utan att klara det och hade gett upp hoppet om att kunna arbeta som läkare i Sverige. När rekryteringsföretaget frågade om han kände till fler i samma situation, svarade mannen att han bara i Eskilstuna visste om ett fyrtiotal. Företaget, som senare träffade dessa läkare, kontaktade Sophiahemmet i Stockholm för att starta en utbildning som kunde förbereda utomeuropeiska läkare inför kunskapsprovet. Kursen, som nu varit i gång ett par år, har årligen ett hundratal sökande, men endast plats för 30–40 personer åt gången.

Medan det inom yrken som mekaniker och it-utvecklare är relativt lätt att få ut utomeuropeiska personer i jobb är tröskeln – naturligt nog – högre inom läkaryrket. Men mitt i landets vårdkris och läkarbrist känner många utomeuropeiska läkare att deras kompetens – och därmed också deras liv – rinner bort, menar Farzad Golchin, vd vid rekryteringsbolaget Novare Potential. Han möter många läkare som till slut ger sig in i andra branscher, till exempel taxinäring eller restaurang.

Sedan drygt tre år tillbaka ställer kunskapsproven som utomeuropeiska läkare måste genomgå för att få legitimation hög­re krav på såväl bredd som djup, och man får bara tre chanser att klara provet.

Aiman Elmansuri, som utbildade sig till legitimerad läkare i hemlandet Libyen, är en av dem som bommat på kunskapsprovet – två gånger. Han kom till Sverige som postdok (en tidsbegränsad forskningstjänst) vid Karolinska institutet för drygt fyra år sedan, och forskade innan dess inom cancerpatologi i Japan.

Han tar en klunk kaffe vid Sophiahemmets kafeteria. Med engagemang och fokuserad energi talar Aiman Elmansuri på tydlig svenska om sitt yrke. Om att befinna sig »i väntrummet«, som han kallar det limboliknande tillstånd där utomeuropeiska läkare försöker kvalificera sig för svensk läkarlegitimation.

– Tyvärr tar detta väntrum ofta upp till 5–8 år och vi förlorar kompetens under tiden.

För att öka sin chans går han nu en kompletterande utbildning vid Linköpings universitet. Visst bör kraven vara höga för att få arbeta inom ett livsavgörande område som medicin och vård, medger han. Men han anser också att i kunskapsprovet testas sådant som sällan har med en läkares kliniska verklighet att göra.

– Jag känner läkare som har klarat kunskapsprovet, men inte har erfarenhet.

Aiman Elmansuri är inte ensam om sin kritik. Även svenska läkare, som själva testat provet och nätt och jämnt klarat det, har i Läkartidningen tidigare ifrågasatt testet, och ansett det ligga långt från de kunskaper som behövs. En njurfråga visade sig exempelvis vara så specifik att inte ens en svensk specialist i barnnefrologi (specialitet som rör njurens funktion) visste svaret. En annan fråga om vilka komponenter av ledbrosket som är mest påverkade om man har osteoartros, ansågs av en svensk överläkare endast vara relevant om man forskar på artros.

Magnus Hultin, läkare och lektor vid Umeå universitet, försvarar dock provet. Skälet till att många inte klarar det är ofta att de är för dåligt förberedda, när det gäller antingen språk eller kunskaper, menar han. Och påpekar att vägen till läkarlegitimation kan upplevas svår nog ändå.

– Att lära sig det medicinska språket tar svenska studenter sex år.

Samtidigt som provet är svårare nu, är det lättare att få göra det. Tidigare gjorde Socialstyrelsen en mer noggrann granskning av de underlag och betyg som man fick in, men nöjde sig med ett mindre kunskapskrävande prov. En stor del av myndighetens bedömning baserades i stället på dokument som läkaren lämnade in, men som var svåra att verifiera.

Nuvarande system släpper däremot igenom personer som inte kan verifiera alla delar i sin utbildning. Och kunskapsprovet ska vara ett nålsöga, poängterar Magnus Hultin. Läkare förväntas kunna detaljer om sjukdomslära och behandlingar såväl som grundläggande biologi. Tanken med provet är också att skilja ut dem med läkarutbildning från dem som har sjuksköterskeutbildning eller är biomedicinare.

– Därför landar vi i specifika frågor, inte bara om vad man exempelvis ska göra vid en öroninflammation.

FAKTA: Kunskapsprovet

Kunskapsprovet är ett sätt för utomeuropeiska läkare att få läkarlegitimation i Sverige.

Läkare utbildade i EU-länder behöver inte genomgå detta prov för att få läkarlegitimation.

En alternativ väg till läkarlegitimation för utomeuropeiska läkare är att gå en kompletterande utbildning på 1–2 år, eller hela läkarprogrammet, följt av legitimationsgrundande allmäntjänstgöring (AT).
AT ska nu fasas ut och ersättas med bastjänstgöring (BT).

Antalet legitimerade läkare med utbildning utanför EU har ökat de senaste fyra åren. Från 121 läkare 2015 till 236 personer 2019, varav minst 88 har gått vägen via kunskapsprovet och praktisk tjänstgöring. Efter nya kunskapsprovet 2016 måste man inte göra AT för att få läkarlegitimation, utan bara 6 månaders praktisk tjänstgöring.