Agnes Wold: Glöm alla skräckfilmer – smittan kommer hem till dig med brorsonen

Vi människor är sociala varelser. Det har de patogena (sjukdomsframkallande) mikroorganismerna utnyttjat. Patogenernas affärsidé är att infektera en människa, föröka sig inne i henne och därefter sprida sig till en ny person där proceduren upprepas.

Ett virus lever inte utan är i princip lite genetiskt material förpackat med några proteiner. För att föröka sig måste viruset ta sig in i en levande cell och instruera den att tillverka zillioner viruskopior. Dessa lämnar den förödda cellen och transporteras till en ny individ, som infekteras.

Varje patogen har sitt eget sätt att spridas mellan människor, exempelvis via avföring, sex, eller myggor. Många sprids med luften vi andas: smittkoppor, tbc, vattkoppor, mässling, influensan och de vanliga förkylningarna. Samt coronan.

När man andas, pratar, hostar, nyser och skrattar, kommer mängder av vätskedroppar av olika storlek ut med utandningsluften. En virusinfekterad individ andas ut droppar laddade med virus. En person i närheten andas in dropparna som dunsar ner på en cell i hennes luftvägar. Viruset tar sig in i cellen och infektionscykeln upprepas.

Luftsmitta indelas i »aerosol« och »droppsmitta« efter dropparnas storlek. Aerosol är pyttedroppar som svävar timtals i luften, förs i väg med luftströmmar och kan spridas via ventilationen (härav namnet »luftburen smitta«). Mässling, vattkoppor och tbc sprids med aerosol. Vård av sådana patienter kräver en infektionsklinik med specialdesignad ventilation.

Corona, influensa och vanlig förkylning sprids med droppsmitta. Det är större droppar som dimper i golvet efter någon meter och alltså bara smittar folk i närheten. Vid familjemiddagar, när tonåringar hänger över samma skärm och när andfådda skidåkare packas som sardiner i kabinliften och andas varandras luft genom öppna munnar – ett smörgåsbord av oskyddade luftvägar för coronan.

LÄS OCKSÅ: Agnes Wold: När »sjuka hus« ansågs ligga bakom våra hälsoproblem

Skräckfilmer har tecknat bilden av smitta som ett otäckt moln utomhus – det gäller att springa hem och stänga dörren om sig. Ingenting kan vara mer felaktigt – det är människor som kommer med smitta och luftsmittan överförs bäst inomhus på vintern. Då är inomhusluften torr, andningsdropparna krymper genom avdunstning och kan färdas längre från munnen. Utomhus är risken för luftsmitta mycket liten. Obefintlig om man håller avstånd.

Nej, smittan kommer hem till dig med brorsonen. Han har smittats av sin bästis som var i Italien på sportlov och plockade upp coronan. Den gav honom lite muskelvärk och illamående och gjorde honom lite ruggig på flyget hem. Men det tolkade han som baksmälla efter sista barhänget. Fem dagar senare har han gett coronan vidare till din brorson som fått lite snuva och hosta, men vem är inte förkyld så här års? Och nu kommer brorsonen hem till dig med smittan. När ni sitter och fikar och pratar kommer den ut ur hans mun över köksbordet.

Och den infektion som är harmlös för barn och ungdomar och jobbig men mestadels ofarlig för friska medelålders personer, är livsfarlig för seniorer och personer med kroniska sjukdomar.

Politiker har också sett skräckfilmer och fått vrångbilder om smittors natur. Därför är de mycket för att spärra av och stänga in. Stänga gränser, flyglinjer, skolor och dagis. Förbjuda folk att vara på gatan.

Bara infektionsepidemiologerna vet vilka åtgärder som verkligen är effektiva. A och O är att infekterade människor inte ska vara nära någon levande varelse förrän de blivit friska. Om alla tillämpade den regeln skulle coronan tappa fart på några veckor.

De vet också vilka åtgärder som är ineffektiva (stänga gränser och stoppa flyg). Och vilka som rent av kan öka smittan.

I Norge stängdes skolor och dagis och horder av Oslobor drog till hytten. På plats provianterade de i små närbutiker som tömdes på varor medan luftsmittan spreds i trängseln. I Frankrike får folk inte vistas ute. Men parisarna lastar in sig i bilen och åker med barnen till Bretagne, där de checkar in hos sina åldrade föräldrar, i värsta fall bärande smittan med sig.

Så glöm filmerna. Både »viruset anfaller« och »min härliga italienska/grekiska storfamilj«. Viruset är inte ett moln utomhus. Umgänge över generationsgränserna är mysigt men kan i dag försätta en senior i livsfara. Brorsonen ska inte få komma och hälsa på och inte de vuxna barnen heller. Och framför allt ska en senior inte passa sina kära barnbarn.

I många länder vidtas nu åtgärder mot coronan som inte bygger på smittskyddsläkarnas kunskap och erfarenhet, utan på allmänna fördomar och politikers vilja att visa handlingskraft. Det är ingen bra kombo när man ska överlista ett virus.

LÄS OCKSÅ: Agnes Wold: När vaccinskeptikern kom till Minnesota