Den globala tillväxten riskerar att halveras 2020 i coronavirusets spår

I tisdags satt riksbankschefen Stefan Ingves inför finansutskottet i riksdagen och försökte beskriva situationen på marknaderna. Dagen före hade Stockholmsbörsen rasat 7 procent – i linje med världens övriga börser. På många håll hade handeln pausats på grund av kraftiga fall. Och råoljepriset hade slaktats med drygt 30 procent till 35 dollar per fat, det största prisfallet under en enskild dag sedan Gulfkriget 1991.

Stefan Ingves är inte känd för att överdriva och använda stora ord, men frågan är om inte ordet »panik« låg på hans tunga. Marknadsreaktionerna hänger förstås ihop med  coronavirusets snabba spridning över världen. Totalt har nu över 120 000 insjuknat, och närmare 4 500 dött. Mestadels i Kina. Men också till exempel Italien är hårt drabbat och hela landet, med dess 60 miljoner invånare, har försatts i karantän.

Den 66-årige Ingves, som styrt Riksbanken i 14 år, tog till orda med sin karaktäristiska österbottniska satsmelodi för att försöka beskriva vad pandemin betyder ekonomiskt för Sverige.

– I dagsläget råder inte vanlig osäkerhet. Utan i dagsläget råder det man kan kalla för osäker osäkerhet. Det vill säga, det går inte att veta, sa han.

Budskapet var att i detta terra incognita finns ändå en beredskap. Stefan Ingves flankerades av vice riksbankschef Anna Breman, som sa att Riksbanken har en verktygslåda som inte är uttömd.

Exakt vilka verktyg som ska användas och i vilken ordning är inte klart just nu, men hon nämner att företag som pressats hårt av virusutbrottet kan få stöd genom att Riksbanken förser banker med pengar som i sin tur kan passas vidare till företagen i form av krediter. Dessutom kan Riksbanken köpa företagsobligationer, och skulle bankerna påverkas av marknadsoron finns åtgärder för att möta även detta. Dock står inte en sänkning av styrräntan från noll till minus på agendan, till skillnad från USA och Kanada som sänkte överraskande redan förra veckan.

Många bedömare som följde utfrågningen i utskottet var lättade efteråt – inte bara för att världens börser samtidigt återhämtade sig en aning, utan för att orosmolnen för företag, industrier och börsanalytiker skingrades en aning.

LÄS OCKSÅ: Regeringen: Slopad karensdag – och en extra miljard till vården

Men varför är ekonomerna så oroliga? Vad finns det egentligen att vara rädd för? När européer och amerikaner återvände till sina arbeten efter nyårsledigheten var det till nyheter om att världens ekonomiska draglok Kina hade drabbats av det nya coronaviruset. Med det stundande kinesiska nyåret fanns också oro om ökad spridning när kineserna skulle resa hem till familj och vänner. I väst var reaktionerna dock måttliga: det hela betraktades som en kinesisk angelägenhet. Särskilt som Kinas kommunistregim snabbt införde karantän i de drabbade områdena. Nyårsfirandet skalades ner, ledigheterna förlängdes. Fabriksproduktion stoppades.

Storbanken SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist var en av dem som i slutet på januari missbedömde situationen. Coronautbrottet skulle innebära en nedjusterad BNP-tillväxt i Kina, men inte mycket mer än så. Betydande, men hanterbart. Världens tillväxt skulle bara påverkas negativt med några tiondels procentenheter.

– Vi tyckte ju oss se en stabilisering och vi kunde räkna på det. Jag räknade med att det skulle bli så att Kina gick ner på knä, men sedan skulle komma tillbaka. Men inte att det skulle sprida sig på sådant sätt som det började göra för tre veckor sedan, inte minst till Italien, säger Robert Bergqvist.

Efter att corona fick fäste i norra Italien har det spridit sig över hela landet – som nu har över 10 000 smittade och 630 dödsfall. Frankrike, Spanien, Tyskland och USA har alla vardera över 1 000 fall. Över hälften av jordens länder har nu rapporterat förekomst av corona.

FN:s världshälsoorganisation WHO har ännu inte förklarat corona, eller covid-19 som det officiella namnet är, som en pandemi. Men oavsett sjukdomens epidemiska status har den redan utlöst en ekonomisk pandemi, vars spridning gått snabbare än själva virusutbrottet.

[caption id="attachment_627678" align="alignnone" width="991"] Fingervisning? I områdena kring Wuhan har det slutat komma in nya coronafall och regionen börjar alltmer närma sig en återgång till det normala.[/caption]

Robert Bergqvist beskriver krisen som fyra samtidiga chocker mot ekonomin: Det handlar först om utbudschock. När industrier stänger uppstår stora störningar i de känsliga globala försörjningskedjorna. Apple gick exempelvis tidigt ut och varnade för att försäljningen av bolagets Iphone skulle påverkas starkt negativt av brist på insatsvaror. Till utbudschocken kan läggas en efterfrågechock. Den uppstår därför att konsumenterna drar ner på sina inköp. Det gör de både därför att det finns färre möjligheter att konsumera om man håller sig hemma, men också därför att de disponibla inkomsterna faller när män­niskor blir permitterade eller sägs upp. Till detta kommer vad Robert Bergqvist kal­lar en förtroendechock. Det handlar om att marknaden försöker bedöma huruvida politiker och beslutsfattare är förmögna att hantera utmaningarna. Det var primärt denna chock som Stefan Ingves försökte bemöta där i finansutskottet.  Till detta kommer en finansiell chock som utlöses av att priset på tillgångar som olja och aktier faller dramatiskt.  Marknaderna försöker prissätta riskerna och bedöma hur långvarig och kraftig nedgången kan tänkas bli. Vill det sig illa kan stora förluster ansamlas vilket leder till konkurser som i sin tur sprider sig vidare till banker och andra långivare.

– Chockerna går in i varandra, säger Robert Bergqvist.

Sammantaget blir effekterna på ekonomin enorma. I-ländernas organisation OECD har halverat sin prognos för den globala ekonomins tillväxt i år, från 2,9 procent till 1,5 procent. Stora, mogna ekonomier som Japan och euroländerna riskerar nu att gå in i recession, det vill säga att ekonomierna krymper.  Storbanken Morgan Stanley bedömer till exempel att euroområdet hamnar i en teknisk recession under första halvåret i år.

Den Europeiska Centralbanken (ECB) väntas lansera nya tillgångsköp och billig långfristig finansiering till banker som påverkas av coronautbrottet. Även G7-länderna – Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA – meddelade i förra veckan att de står redo att bruka alla tillgängliga verktyg för att motverka de ekonomiska riskerna med coronaviruset.

Robert Bergqvist menar att centralbankerna gör rätt, men säger också att det inte löser alla chocker.

– Centralbankerna ska se till att det finns likviditet i enorma mängder och de har obegränsad kapacitet på det området. De ska se till att hela systemet badar i likviditet, att det finns god tillgång till krediter, säger han.

Syftet med detta är att banker ska kunna låna vidare till företag. I Sverige har finansminister Magdalena Andersson (S) flera gånger den senaste veckan uttryckt att alla verktyg är tillgängliga, att man diskuterar med både januaripartierna och med opposition för att skapa brett stöd kring enextra vårändringsbudget. Detta är ett sätt att möta förtroendechocken – som även ska lindra den finansiella chocken, alltså den på marknaderna.

LÄS OCKSÅ: 14 bilder som fångar coronavirusets Europa

I onsdags presenterade regeringen en extra ändringsbudget med anledning av coronaviruset. I den föreslås att karensdagen slopas genom att staten betalar för den första sjukdagen. Detta är tänkt att gälla de kommande sex veckorna, med möjlig förlängning. För att undvika uppsägningar bland företag föreslår regeringen att från i maj införa korttidsarbete, det vill säga att minskad arbetstid medges när arbetsgivare och fackförbund kommit överens. Dessutom ska företag kunna få anstånd med inbetalning av arbetsgivaravgifter och anställdas preliminärskatt upp till ett år. Enligt finansminister Magdalena Andersson uppskattas totalkostnaderna för åtgärderna till 3 miljarder kronor.

Det diskuteras även direkta insatser till det krisdrabbade flygbolaget SAS, som nu tvingas till rejäla åtgärder till följd av minskat resande.

– Vi ägnar oss just nu inte åt att utesluta saker, sa Magdalena Andersson i tisdags.

Bedömare drar en parallell till finanskrisen år 2008. Även då handlade det om att ingjuta tilltro i de finansiella och politiska systemen.

Svenska företag har, i varje fall fram tills nu, kunnat lägga om sina inköp och produktionskedjor för att undvika störningar. Det hänger också ihop med att svenska industriföretag har en lägre andel insatsvaror från just Kina, jämfört med många internationella konkurrenter.

Men det blir betydligt svårare att hantera en bred smittspridning i Europa, där desto fler insatsvaror hämtas. Det är också därför spridningen i Europa är så oroande för svenska företag och i förlängningen också Sverige: Det finns inga garantier för att inte Frankrike, Spanien eller Tyskland inom några veckor hamnar i samma situation som Italien.

Robert Bergqvist på SEB betonar att företagens överlevnad måste prioriteras.

– Det vi ska fokusera på i dag är företag. För detta är en potentiell chock som kan växa sig större, så det vi måste göra är att hjälpa företag att övervintra under denna specifika kris. Allt för att de inte ska säga upp personal.

Det är också därför som inget direkt stöd till hushållen diskuteras för tillfället. Genom att stävja den ekonomiska krisen redan hos företagen hoppas man förhind­ra varsel och arbetslöshet, och därmed stoppa en situation där många hushåll får ekonomiska problem.

– Alla är överens om att krisen är begränsad, vi vet att ekonomin kommer tillbaka. Men vi vet inte när och vi vet inte vad som kommer att hända till dess, säger Robert Bergqvist, som tillägger att de politiska åtgärderna därför också måste vara tillfälliga.

– Eftersom det här kommer gå över måste det bli en överbryggningspolitik. Man bör inte bygga in några permanenta beslut, det ska i stället vara instrument som har en tidsfaktor.

I virusets epicentrum – Wuhan i Hubeiprovinsen i Kina – går det kanske att skönja en liten bit av framtiden. I provinsen har inga nya fall av corona rapporterats, undantaget huvudorten Wuhan. Nu medges åter biltrafik i den mindre staden Chibi, söder om Wuhan, och statstjänstemän talar om att karantänen kan komma att hävas inom kort. De tillfälliga vårdinrättningarna som satts upp på stadium och skolor i Wuhan har stängts och i måndags öppnade Disney i Shanghai en del av sitt stora underhållningskomplex igen, dock inte själva nöjesparken.

Statistik från analysföretaget CargoMetrics, som branschmediet American Shipper referar till, visar att aktiviteten i kinesiska hamnar nu har återgått till ungefär samma nivå som före coronautbrottet. Sifforna följer med en brasklapp om att detta är väntat efter nyårsledigheterna. Den öppna frågan är om aktiviteten kommer att falla igen. Regimen i Peking försöker stimulera handeln genom att kapa hamnavgifter.

Frågan är om det är i tillräcklig snabb takt för att rädda de många småföretagare som har drabbats hårt av den senaste tiden ekonomiska frostväder.

De mindre och medelstora företagen i Kina är 30 miljoner till antalet och deras bidrag till landets BNP är hela 60 procent, enligt statistik från kinesiska staten. De sysselsätter 80 procent av arbetskraften och betalar in skatt motsvarande över hälften av statens intäkter.

Exakt hur dessa företag påverkas är oklart just nu – men redan före virusutbrottet var många ekonomiskt pressade av att Kinas BNP-tillväxt har haft en fallande trend flera år. BNP-tillväxten på 6,1 procent i fjol var den lägsta sedan 1990. Många företag är hårt skuldsatta och sten på bördan har lagts av handelskriget med USA. Och nu har miljontals företag alltså stått mer eller mindre still i flera veckor.

»Coronaviruset kan bli strået som knäcker kamelens rygg«, enligt Zhao Jian på analyshuset Atlantis Research i Kina.

LÄS OCKSÅ: Frågor & svar: Det här vet vi om coronaviruset (covid-19)