Hakelius: Skolans problem började inte med det fria skolvalet

Varför fick Sverige ett av världens friaste skolval?

Det var inte det lektorn Björn Åstrand sattes av att utreda av regeringen, men nu när han presenterar resultatet av sin utredning om det fria skolvalet är frågan värd att besvara.

Svaret är att en bred medelklass ville rädda sina barn från att bli insatsvaror ett gigantiskt experiment.

Med start i sextiotalet frikopplades den svenska skolan från sin egen historia och sina egna erfarenheter. Steg för steg radikaliserades skolpolitiken och formades utifrån abstrakta ideologiska övertygelser och förment expertkunskap, snarare än från de lärdomar det internationellt sett framgångsrika svenska skolsystemet gav.

Till en början blev inte effekterna förödande stora. Det berodde på att många lärare ännu var av en äldre generation och fortsatte ungefär som vanligt och på att Sverige ännu var så homogent att traderingen av goda skolerfarenheter till viss del skedde ändå, trots skolpolitikens sabotageförsök. Det civila samhället uppvägde till dels statens förstörelse.

Med tiden blev de negativa effekterna allt större. Orsakerna var flera. En äldre, traditionellt välfungerande lärargeneration gick i pension. Nyrekryteringen till lärarutbildningen blev allt mer snedfördelad. Dels åt det nya, progressivt ideologiska hållet, dels mot allt sämre utbildade personer, i takt med att förstörelsereformerna inom skolan sänkte lärarnas status. Tids nog blev lärarutbildningen en av få utbildningar som var öppna för elever med riktigt dåliga betyg.

LÄS OCKSÅ: Hakelius: Framgångsrik – vad är det?

Strukturreformer, som kommunaliseringen av skolan, förstärkte de negativa dragen och till det kom mycket stora samhällsförändringar, främst en mycket snabb och stor invandring.

Andelen elever med utländsk bakgrund i svenska skolan ökade snabbt från 1980-talet och framåt. Från sekelskiftet fördubblades antalet utrikes födda i befolkningen och den förändringen speglades också i skolan. Gradvis ökade också andelen invandrade från Mellanöstern och Afrika, som erfarenhetsmässigt haft svårare att integreras i det svenska samhället.

Invandringens hastighet och omfång var i sig en betydande utmaning. Att den till stor del skedde under falska föreställningar gjorde utmaningen större. Svenska politiker och myndigheter upprätthöll myten om att Sverige är ett öppet land som välkomnar alla utomstående och där det är lätt att integreras. Sanningen är den omvända. Sverige är i själva verket ett mycket svårt land att smälta in i. Det resulterade i en starkt tilltagande etnisk segregation, som i sin tur ledde till ytterligare påfrestningar på skolsystemet och i vissa fall rena haverier i kommunala skolor som tidigare fyllt sin funktion.

Till förnekelsen av historia och erfarenhet lades nu en förnekelse av att stora samhälleliga förändringar har någon effekt på samhället. Idén var att låtsas som ingenting, så skulle nog allt gå bra.

LÄS OCKSÅ: Hakelius: Sveriges stora misslyckande gäller äldreboendena

Nu blev det också särskilt tydligt hur allvarliga följderna var av det svenska radikala skolexperimentet. Den gamla, förhatliga ”katederundervisningen", som byggde på en lärare med auktoritet och fokus på fakta, snarare än studier på egen hand och tyckande i samtal, minskade skillnaden mellan de mer och mindre priviligierade. Katederundervisningen premierade inte dem som var vana att lägga ut texten hemma vid middagsbordet, utan arbete och intelligens, oavsett bakgrund. I mötet med den snabba invandringen från länder med mycket låg utbildningstradition, blev resultatet en katastrof. De som mest av alla behövde tydliga strukturer, regler och begripliga och förutsägbara former, lämnades i sticket. Skolor som redan var på dekis förslummades än mer.

Någonstans mitt i den här processen uppstod det fria skolvalet. Det var inte en reform som på ytan verkade särskilt svensk, men den blev det eftersom den framstod som den enda möjligheten för en bred medelklass att rädda sig från den svenska skolans misslyckande. I årtionden hade det politiskt argumenterats mot skolförstörelsen, till ingen nytta. Till sist var hela det utbildningskomplex som styrde svensk skolväsende så genomsyrat av årtionden av förstörelse att det framstod som näst intill omöjligt att vända utvecklingen, åtminstone på en generations sikt. Det enda alternativet var att skapa ett yttre tryck. Rent av ett parallellsystem, där det gick att koppla sig förbi det havererade, offentliga systemet.

LÄS OCKSÅ: Hakelius: »Ja-just-det!«-politiken är aldrig redo för nästa kris

Det var så det fria skolvalet uppstod. Som en ganska desperat självförsvarshandling mot en politik som systematiskt hade förstört det skolsystem Sverige än gång hade. Hur svårartad och svårförändrad den radikala skolmodellen är visas av att tokigheterna fortsätter. Den som tvivlar kan helt enkelt läsa in sig på de senaste årens debatt om myndigheten Barn- och elevombudet.

Den likaledes radikala reform som det fria skolvalet innebar ledde förstås till att våra barn blev insatsvaror i ett annat gigantiskt experiment. Samtidigt som valmöjligheten räddade många elever från skolor med usel kvalitet, gjorde den kvaliteten på dessa skolor ännu sämre, till förfång för de svaga elever som gick kvar. Mycket av det Björn Åstrand skriver om i sin utredning är allvarliga problem. Skolvalet har lett till ökad utbildningssegregering.

Men — och det här är inte bara en randanmärkning, det är något alldeles väsentligt — problemet började inte med skolvalet. Problemet började med en politik som förstörde skolan och utsatte samhället för störa demografiska prövningar, utan att ha någon strategi för hur de skulle hanteras. Hade det inte skett skulle skolvalet antagligen inte blivit av, för det var i allt väsentligt en självförsvarshandling av en pressad medelklass.

Björn Åstrands utredning har säkert ett och annat som är värt att ta fasta på. Men ska svenska skolan bli något att vara stolt över igen måste vi gå till roten med det onda: den skolpolitik som förts i ett halvsekel. Vi måste skaffa oss strategier för ett samhälle som, främst på grund av invandring, ser helt annorlunda ut än när den svenska skolan var framgångsrik i det att den främjade svagare elevers intressen. Att bara ta bort eller beskära skolvalet, är att ansa reaktioner på ett djupliggande problem, snarare än att ta sig an själva problemet.

LÄS OCKSÅ: Hakelius: »Ja-just-det!«-politiken är aldrig redo för nästa kris