I Gnosjö upphör Jante: »Inte första gången vi är med om en pandemi«

Gnosjö en torsdag i mitten av april. Bara ett fåtal själar på gatorna i det småländska samhället. En asiatisk kvinna i medelåldern kånkar tre kassar till busshållplatsen utanför stationen, där man numera saluför asiatiska livsme­del. Några kunder rör sig i butiken. Tvärs över gatan, i den gamla tobaksbutiken, säljs också asiatiska matvaror. Annars är det ingen vidare kommers i vad som är det svenska småföretagandets huvudstad.

Det är en rik kommun. Knappt 10 000 invånare, men med otaliga familjeföretag. Tillverkning och produktion finns i generna. Få andra kommuner i Sverige exporterar lika mycket per capita. Det första av tio budord i Gnosjöandan är själva motsatsen till jantelagen: »Vi motiveras av andras framgång.«

Några hundra meter från tågstationen ligger Göhlins, ett familjeföretag som startade 1912. De senaste 30 åren har verksamheten drivits från denna adress.

– Detta är inte första gången vi är med om en pandemi. Vi drabbades ju av spanska sjukan 1918, säger Ludvig Göhlin som är vd.

Ingen årsberättelse finns bevarad från den tiden men uppenbarligen överlevde verksamheten och 28-årige Ludvig som tog över häromåret är fjärde generationen Göhlin vid rodret, efter pappa Göran. Den senare har släppt tyglarna men är kvar som styrelseledamot. Ytterligare två söner är involverade i firman. Och vad gör företaget? Jo, levererar »industriförnödenheter«, vilket är allt mellan himmel och jord som tillverkande företag behöver för att kunna bedriva sin verksamhet; från arbetsstationer till renhållningsutrustning.

Företaget har runt 400 kunder, stora som små. 90 procent av omsättningen på 70–75 miljoner kronor hämtas inom en radie på fem mil från Gnosjö. Med andra ord, utvecklingen hos Göhlins är en temperaturmätare på företagsklimatet i regionen. De två största kunderna står för 15 procent av intäkterna, motsvarande 12–13 miljoner kronor. Ludvig Göhlin håller tät telefonkontakt med storkunderna och kunde höra när de drog i nödbromsen.

– Vår största kund exporterar till hela världen och de sa att allt rullade på. Först när de skulle börja leverera till centrallager i Europa och USA blev det stopp. Och eftersom de inte fick in beställningar, så skickades alla anställda hem. Först på semester, sen har de också permitterat personalen. Det gick från att de sa ena dagen att inget skulle göras, till att de pausade allt, säger han.

I princip alla deras kunder har permitterat sin personal; med ett undantag, enligt Göran Göhlin.

– De som inte har permitterat är underleverantörer inom medicinteknik. De har fått order på sjukhussängar på grund av corona.

Detta är inte första gången vi är med om en pandemi. Vi drabbades ju av spanska sjukan 1918

– Ludvig Göhlin, vd.

Göhlins tillverkar också egen industritejp som numera står för10 procent av omsättningen. Tejpen  hamnar i flygplan, köksinredning och träningsredskap. Att industritejp möter stigande efterfrågan hänger ihop med effektiviseringar inom tillverkningen: tejpen minskar behovet av lim och man slipper borra och sätta i skruvar. En personbil innehåller 15 kilo tejp. Inte bara till att hålla ihop olika delar utan också för att ta bort vibrationer runt motorn. Men i tejpverkstaden är det tomt denna eftermiddag – de anställda är permitterade.

Scania, Volvo Lastvagnar och Volvo Cars stoppade produktionen i slutet på mars och det märktes direkt hos underleverantörerna. Och hos under-underleverantörerna, som Göhlins. Ändå blev mars en bra månad, enligt vd.

– Egentligen hela första kvartalet. Vi kände – vilket roligt år! Allt var perfekt. Länge märktes ingenting hos oss. Men när vi såg krispaketen komma, då började vi förbereda oss, säger Ludvig Göhlin.

– På onsdagen och torsdagen före påskveckan var det fritt fall. Det kändes som vecka 29 och 30, när alla industrier har stängt för semester.

I början på stilla veckan permitterades personalen ner till 60 procent.

– Vi var ändå för många här.

Enligt Arbetsförmedlingen har 95 000 människor förlorat sina jobb de senaste sex veckorna på grund av coronakrisen. Andelen arbetslösa är uppe i 8 procent. Ytterligare 150 000 hade korttidspermitterats i mitten av april, med stöd från Tillväxtverket. Finansdepartementets prognos är att 270 000 permitteras varje månad i år.

Göran Göhlin har en bra bild av regionens företag i egenskap av ordförande för intresseorganisationen Gnosjöandans Näringsliv. Han är även engagerad i Svenskt Näringsliv, Företagarna och handelskammaren. Bilden är entydig.

– Det gick ju som tåget, och helt plötsligt rasade det. Ena dagen kunde kunderna säga att det gick hur bra som helst med export till 60 länder, nästa dag var det tvärt slut. Men alla har varit mycket mer förberedda på detta än vad man var vid finanskrisen. Korttidspermitteringen har varit bra. Den är enkelt gjord, säger Göran Göhlin.

Han är själv gammal nog att ha genomlevt flera kriser. Han började hjälpa till i företaget som 10-åring 1964 och tog sedermera över från sin far. Han var närmare 40 år när den stora ekonomiska krisen drabbade Sverige 1990.

– Banken fick inte berätta det egentligen, men de ringde kvällen före och sa att räntan skulle höjas till 500 procent. De verkade veta det redan, och frågade om vi inte hade utlandslån. Jo, det hade vi. Och då sa jag upp allihop, säger Göran, som hann undan med blotta förskräckelsen innan kronan störtdök.

Med den bakgrunden ser han dagens coronakris som mindre allvarlig.

– Klarade vi av 1990 så klarar vi av detta, säger han.

Finanskrisen 2009–10 var också hanterbar. Erfarenheterna från den har gjort företagarna i regionen ännu mer handlingsberedda. Och det finns en attitydskillnad jämfört med för tio år sedan.

– Att man var tvungen att varsla personal var ju något skämmigt. Så är det inte i dag, alla anser att man gör rätt om man ser om sitt hus.

Plötsligt börjar bandet röra sig igen. Torslandaverket hade varit stängt i en månad när tillverkningen drog i gång måndagen den 20 april. Brist på komponenter och fallande efterfrågan till följd av coronakrisen hade gjort att Volvoledningen skickade hem personalen i slutet på mars.

Efter en månad har nu 25 000 anställda återvänt till fabrikerna i Olofström, Skövde och Torslanda. Den reducerade arbetstiden ska bestå, men hur mycket som ska produceras är inte klart. Volymerna blir dock lägre än tidigare i och med att de anställda ska arbeta färre timmar vid bandet.

Underleverantörerna har inte heller fått några klara besked. I Gnosjöregionen finns en rad företag som levererar komponenter till fordonsindustrin. Bufab, Garo, Gislaved Gummi, Gunnars Tråd, Norma, PE Plast, Prico och Zinkteknik är några. De flesta har permitterat sina anställda, och företagen som i sin tur säljer insatsvaror har också stått still.

Fordonsindustrin, Sveriges viktigaste exportnäring, sysselsätter 70 000 svenskar; och många gånger fler om man räknar in hela kedjan av komponenttillverkare, distributörer, återförsäljare och eftermarknadens verkstäder, underhållsfunktioner och reparatörer.

Att hjulen börjat snurra igen hos Volvo väcker förhoppningar om en återgång till något som liknar en vardag.

– Om Volvo öppnar så tar det i alla fall en vecka in­nan det börjar rulla hos andra också. Det är inte bara att starta en bilfabrik. Volvo är så betydande för alla och för hela Sverige, säger Ludvig Göhlin.

I Gnosjö ses fabriksöppningen som ett positivt tecken, även om många underlevernatörer lever i ovisshet.

– Vi har verktygstillverkare som vet att Volvo ska göra nya bilmodeller, säger Ludvig Göhlin. Det enda de saknar är signaturen på att de ska sätta i gång och tillverka verktyget. De står bara och väntar på att få starta. Frågan är hur länge de kan vänta på att få in den här affären.

Branschorganisationen Bil Swedens prognos för 2020, från i början på april, är att årets bilförsäljning faller med 25 procent jämfört med 2019.

Sannolikt kommer siffran justeras ner med tanke på att den faktiska försäljningen i Europa störtdyker.I mars minskade försäljningen i Italien med 85 procent och i Frankrike med 72 procent. Nattsvarta siffror som skjuter den ekonomiska återhämtning allt längre in i framtiden.

Rese- och besöksnäringen har förstås drabbats allra hårdast. Flygjätten SAS har fått miljardstöd, norska flygbolaget Norwegian har ansökt om konkurs för flera dotterbolag och inrikesflygbolaget BRA är försatt i rekonstruktion. Även åkerier, transport- och taxibolag påverkas rejält. Taxiföraren Magnus, som kör Fokus från Alvesta till Gnosjö, berättar att före krisen hade bolaget 350 beställningar i veckan till och från Växjö flygplats. Nu är det nere i tre per vecka.

Det som räddar firman nu är deras utkörning av mat till förskolor och skolor, samt transport av skolbarn. Beställningar från kommunen och regionen har glädjande nog inte upphört. På radion i bakgrunden meddelar Ekot att 500 anställda på Luftfartsverket varslas sedan flygtrafiken minskat med 90 procent. Ett extra tillskott är dagens körning, som SJ betalar efter tågproblem: 1 420 kronor för de sju milen mellan de småländska orterna.

I mars försattes 770 företag i Sverige i konkurs, 25 procent fler än samma månad förra året. Enligt kreditupplysningsföretaget UC har antalet företag som gått in i rekonstruktion ökat med 9 procent jämfört med mars i fjol. Oron är stor för att siffrorna kan öka. Med hur mycket?

Johan Kreicbergs, företagsekonom på Sveriges Näringsliv, har gjort ekonomiska modeller utifrån boksluten för 240 000 företag. Beräkningarna ger vid handen att vid en pausad ekonomi går 17 procent av de företag som har noll i intäkter omkull efter två månader, trots att de nyttjar korttidspermittering för att få ner lönekostnaderna.

För att lätta bördan har Svenskt Näringsliv föreslagit att staten efter dansk modell tar företagens fasta kostnader. Enligt Kreicbergs kalkyl skulle det nästan halvera konkurserna till 9 procent av företagen.

Det som räddar många företag är att de, liksom taxibolaget i Alvesta, trots allt inte tappar hela omsättningen. På Göhlins i Gnosjö ser man orosmolnen hopas över två typer av företag.

– De som inte har det så lätt för närvarande är de som nyligen har gjort en jättesatsning, säger Göran Göhlin. De kommer ha svårt att ta sig igenom detta.

Svenskt Näringsliv och många andra ropar efter mer stöd. Själva premissen för åtgärderna är dock att krisen blir kortvarig. Även världens börser verkar tro på en snabb vändning. Efter enorma krispaket i USA har börserna återhämtat en del av fallen i mars. Stockholmsbörsen är upp 20 procent sedan botten, ungefär lika stor är ökningen i New York-börsens index S&P500. Å andra sidan har den viktiga oljan kraschat totalt. Något som speglar både en kraftigt minskad efterfrågan och att lagren är fyllda till bredden. Det finns helt enkelt ingenstans att göra av den olja som pumpas upp just nu.

I USA fruktar man nu att många oljebolag ska tvingas till rekonstruktion när de inte klarar av att betala räntan på sina obligationslån, som är en viktig finansieringsform för industrin. Risken för spridningseffekter på obligationsmarknaden är stor och kan tänkas kräva ingripanden från centralbanken Federal Reserve som hittills inte har rört högriskpapper. Dock har Federal Reserves filial i New York meddelat att just sådana ska köpas framöver.

I Sverige har Riksbanken gett förmånliga lån till svenska banker i syfte att dessa ska låna pengarna vidare till företag till förmånliga villkor.

LÄS OCKSÅ: Günther Mårder: »Krisen blottlägger hur beroende vi är av företagande«

Men Günther Mårder, vd på Företagarna, pekar på att många företagare just nu står mellan två val: att låna pengar och hanka sig fram med skulder som byggs upp i verksamheten och kommer ta åratal att betala av. Eller att göra processen kort.

– Då kan det ju vara mer logiskt med konkurs och att komma ut skuldfri, säger han.

Av det skälet, menar Mårder, måste företagen få större uppbackning, särskilt som det för staten är kostnadseffektivt att rädda företag. Annars sprider sig konkurserna från företag till företag, ungefär som ett virus.

På Göhlins i Gnosjö har man vidtagit alla tänkbara åtgärder för att hålla krisen stången, och hittills verkar det hjälpa.

– Jag antar att det är skillnad om man är i Stockholm, men när vi har ringt upp vår bank så har vi fått hjälp. Våra lån är amorteringsfria i tre månader, och det har sagts att vi tar en ny diskussion då, säger Göran Göhlin.

Men om krisen blir långvarig och djup kan det bli svårt att hålla nöden från dörren. Göran Göhlin oroar sig över konkurser bland de många mindre kunderna och drar en parallell till 1990-talet.

– Då var det fruktansvärt många konkurser. Även om beloppen kan vara små, så dras vi med när det blir 10–20 kunder. Så där har vi bara risk.

Men att skruva ner lågan till noll är inte aktuellt. Än.

– Vi kan inte stänga – för vi har kunder som kör dygnet runt nu. Tillverkare av plastpåsar som haft uppsving efter nya miljöskatten, och tillverkare av sjukhussängar. De blir förbannade om vi stänger, säger Ludvig Göhlin.

Konjunkturinstitutet liksom regeringen gör pro­gnosen att svensk ekonomi växer med 3,5 procent nästa år, efter ett tapp på 3,5–4 procent i år. Man föreställer sig alltså en kvick återhämtning och en så kallad V-formad konjunkturkurva, som efter finanskrisen. Dock pekar oljeprisraset mot att det i själva verket snarare blir en U-formad återhämtning – alltså en mer utdragen dålig konjunktur.

Även Scanias inköpschef, Anders Williamsson, tror att effekterna blir mer långvariga än vad många andra tror just nu.

– Det tar nog två–tre år innan vi kommit tillbaka på riktigt, sa Williamsson till SvD nyligen.

Och Barometerindikatorn från Konjunkturinsitutet som presenterades häromdagen, och som mäter näringslivets tro om framtiden, har aldrig uppvisat ett så stort fall som denna månad.

På Göhlins är förhoppningen att krisen är över under senhösten. Men det hela hänger på hur de stora branschaktörerna agerar. AB Volvo meddelade nyligen att man förlänger permitteringarna till i slutet på september. Och om inte de stora jättarna drar i gång produktionen blir det svårt för mindre aktörer att gå före.

– Om en fabrik i Tyskland eller Frankrike håller stängt påverkas hela kedjan. Det blir en dominoeffekt, säger Ludvig Göhlin i Gnosjö.

***