Fem frågor om smittspridningen i Wuhan som Kina vägrat besvara

I januari 2020 meddelade en ung kinesisk bloggare sina 20 000 följare på Tiktok och Weibo att hon insjuknat i det nya coronaviruset och gått i frivillig karantän. Besviket berättade Bomaner, som hon kallade sig på nätet, hur hon inte fick den vård hon behövde och var övergiven. Hennes videofilmer upprörde det kinesiska kommunistpartiet så till den grad att man tvingade henne att läsa upp en bekännelse för sina följare, i annat fall skulle den sjukhusvård hon nu fick stängas av. På Twitter från den 12 februari går det fortfarande att se videon där Bomaner som blivit svårt sjuk läser från ett papper i sjukhussängen:

»Jag är en medborgare som älskar mitt land och som älskar partiet och är full av hängivenhet.«

Hon fortsätter med syrgasslangen över ansiktet:

»Jag kommer alltid att göra mitt bästa för att bekämpa viruset, och vi måste lita på vårt land och lita på att de styrande ger oss vård. Detta är den situation jag vill dela med er, och det var allt.«

Dagen därpå, klockan 20.27 den 2 februari, avled hon på sjukhuset.

Vid den tiden hade det nya viruset redan spridit sig i flera månader i Kina. De kinesiska myndigheterna hade dock gjort allt för att dölja utbrottet. Uppgifter  om att viruset var smittsamt mellan människor förnekades i det längsta. Polis och censur såg till att inga negativa uppgifter kom ut.

Forskare vid Southamptons universitet har senare räknat ut att om Kinas myndigheter inte mörklagt utbrottet i sex veckor eller mer utan berättat tre veckor tidigare än de gjorde, så hade antalet smittade reducerats med 95 procent och geografisk spridning förhindrats. I stället har 4,7 miljoner människor smittats och fler än 300 000 avlidit i sviterna av Covid-19.

Efter sarsepidemin 2003 försäkrade kinesiska hälsovårdsmyndigheter att någon ny epidemi av detta slag aldrig skulle kunna utbryta igen i Kina. Hälsominister Li Bin lovade 2016 att Kina nu hade världens mest avancerade internetbaserade rapporteringssystem för infektionssjukdomar, och att information om ett utbrott därför skulle nå centrala myndigheter på fyra (!) timmar.

Sedan inträffade en pandemi långt värre än sars och många frågar sig hur detta har kunnat ske. Varför agerade inte myndigheterna på fyra timmar som hälsoministern lovat?

När centralkommittén för Kinas kommunistiska parti (KKP) höll sitt 19:e plenarmöte i oktober 2019 var kommentatorerna förbluffade över den totala avsaknaden av intern kritik. Partiordförande Xi Jinping tycktes ha den totala makten, och de kritiska röster som fanns hade effektivt tystats.

I sitt tal redogjorde Xi Jinping i stället för det mer auktoritära styre som nu skulle gälla. Kommunistpartiet måste få en »ledande roll i alla organisationer« och »den politiska disciplinen måste stärkas«. Xi Jinping förklarade att han åter ville centralisera makten till partiet och partiordföranden, medan inflytandet från provinserna och byråkratin skulle minskas.

Det gick inte ens ett halvår innan denna centralisering visade sina förödande konsekvenser. Wang Xiangwei, tidigare chefredaktör för South China Morning Post och numera kolumnist baserad i Peking,  skrev den 22 februari att coronakrisen var en »väckarklocka för Kinas toppstyrda auktoritära styre«. Krisen visade på behovet av större aktivitet och initiativkraft nerifrån och upp, i stället för tvärtom som Xi Jinping förespråkat. »Överväldigande bevis« fanns för att myndigheterna i början mörklagt virussmittan, och »förra helgen avslöjades även att de kinesiska ledarna, inklusive Xi Jinping kände till utbrottet nästan två veckor tidigare än vad som tidigare sagts, vilket väcker den besvärliga frågan hur det kunde ta så lång tid för dem att varna allmänheten för allvaret i utbrottet«, skriver Wang Xiangwei.

LÄS OCKSÅ: Coronakrisen sätter ö-paradiset i kläm mellan stormakter

Xi Jinping hade själv sagt i ett tal till politbyrån att han gett order mot viruset redan den 7 januari, medan de offentliga varningarna kom först den 20 januari. När Wuhan därefter stängdes ner den 23 februari var det redan för sent. Fem miljoner Wuhanbor hade just lämnat staden för att fira det kinesiska nyåret på annat håll. Coronaviruset spred sig som en löpeld.

En förklaring till senfärdigheten var, enligt Wang Xiangwei, lokala ledares rädsla för partiledningen i Peking. Ingen vågade ta egna initiativ. Wuhans borgmästare hade till och med erkänt att de sena varningarna till allmänheten berodde på att han inväntade instruktioner från högre ort. Även medierna var totalt tystade, »de har förlorat sin uppgift att granska myndigheter och informera allmänheten«, skrevWang Xiangwei och påpekade hur viktigt det är med en fri press och självständiga myndigheter för att allmänheten snabbt ska kunna varnas.

När partiledningen i Peking väl utlyst nödläge svarade de lokala partiledarna med desto strängare åtgärder. Wuhan stängdes totalt. Alla trafikförbindelser upphörde, sjuka fick helt enkelt promenera till sjukhusen som snabbt blev överfulla. Över 30 000 läkare och sköterskor från armén och sjukvården i andra delar av landet sändes till Wuhan. På rekordtiden tio dagar byggdes två nya sjukhus med 2 000 bäddar. Skolor och offentliga lokaler fick inhysa tillfälliga karantäner.

De hårda åtgärderna ledde dock till att många enskilda blev lidande. Song Shan som just fått en stroke blev exempelvis tillsagd att lämna sjukhuset för att göra plats för coronapatienter. Eftersom all kollektivtrafik upphört fick hans barnbarn Zhou Xiaoxue köra sin farfar i en kärra i regnet på tomma gator. Någon sjukhusbädd fanns inte att uppbringa, så de fick återvända hem där farfadern dog fem dagar senare. Han hade i alla år varit en trogen partimedlem.

»Han arbetade hårt i hela sitt liv och gjorde allt för sitt land, men när han dog fanns ingen plats för honom«, sa Zhou Xiaoxue bittert till Financial Times.

Åtgärder som att låsa in familjer i deras lägenheter och spika för dörrarna, eller till och med svetsa igen dörrar, var metoder som användes i vad Xi Jinping kallade för »folkkriget mot viruset«. Partiledningen hade aktiverat partiets 90 miljoner medlemmar och lokala grannskapskommittéer fick nu närmast oinskränkt makt över sina grannar. Partikommittéerna påminde om de röda garden som under kulturrevolutionen gått runt och terroriserat många kineser.

»Den kinesiska ledningen må ha fått beröm från WHO och andra länder för sina drakoniska åtgärder för att stoppa utbrottet, inklusive tvångsåtgärder för att hålla folk hemma. Men många av dessa åtgärder«, skrev Wang Xiangwei, »har gått långt utanför vad som är lagligt. Virala videofilmer visar säkerhetsofficerare som störtar in i folks hem och slår sönder mahjongbord – med motiveringen att sådana sammankomster är illegala – och de stoppar folk på gatan när de missat bära skyddsmask.«

På bara några veckor hade Kina försatts i mer eller mindre undantagstillstånd och partidiktaturen hade aktiverats på alla nivåer i samhället. Modiga läkare som tidigt gått ut och varnat för det nya coronaviruset blev anklagade för »ryktesspridning« och haffades av polis. Mest känd är Li Wenliang, 34 år, som sedan själv dog av covid-19. I sin sista intervju från sjukhuset sa han till tidningen Caixin: »Ett livskraftigt samhälle ska inte bara ha en röst.«

Protesterna växte lavinartat på sociala medier. Under några veckor i början av februari var yttrandefriheten tillfälligt större, men därefter skärptes censuren igen. Enskilda medborgare hade uttryckt sin avsky för kommunistpartiet trots det straff de därmed kunde räkna med. Många som protesterat och visat missnöje försvann. Tre lokala reportrar togs av polis, och sattes i isolering med karantänsreglerna som förevändning.

För att bringa ordning skickade Xi Jinping sin hårdföra vice premiärminister Sun Chunlan till Wuhan. Men när hon gjorde ett besök i ett av de mest drabbade bostadsområdena möttes hon av högljudda protester från folk i bostadshusen.

– Det är fejk! Allt är fejk!, skrek en kvinna från sitt fönster. Ögonblicket fångades på video och spreds ut över världen.

LÄS OCKSÅ: Världsledare pressas till hyllningar när Kina skickar Coronahjälp

När Världshälsoorganisationens (WHO) chef, Tedros Adhanom Ghebreyesus, i slutet på januari träffat Xi Jinping i Peking, kom han hem till Genève full av beröm: »Vi uppskattar det allvar som Kina visar mot detta utbrott, särskilt den högsta ledningens engagemang, och den transparens de visat genom att dela med sig av data och virusets genetiska sekvens.«

Till skillnad från den tidigare WHO-chefen, Gro Harlem Brundtland, som under sarsepidemin 2003 riktat hård kritik mot Kina som även då försökte dölja utbrottet, gick den nye WHO-chefen i Kinas ledband. När Kina motsatte sig att epidemin skulle kallas för en pandemi, valde WHO i stället beteckningen »globalt hälsoläge«, och när de kinesiska hälsomyndigheterna i januari förklarade att viruset inte smittade mellan människor, upprepade WHO även detta: »Kinesiska myndigheters preliminära undersökningar ger inga klara belägg för att det nya coronaviruset (2019 nCoV) som identifierats i Wuhan smittar människa till människa«, skrev WHO på Twitter den 14 januari 2020. När USA beslutade om inreseförbud från Kina kom upprörd kritik från Peking, presidentens åtgärder ansågs »ovänliga« och »rasistiska«. Även Dr Tedros instämde, WHO förespråkade i stället fortsatt öppna gränser mellan länderna.

Den flagrantaste missen gjorde dock WHO redan den 31 december 2019 då Kinas ärkefiende Taiwan kontaktade WHO och varnade för att en ny sars-liknande och smittsam epidemi utbrutit i Kina, (Taiwan med 23 miljoner invånare som på Kinas begäran inte är medlem av WHO, har bara 426 coronafall och 6 dödsoffer eftersom man tidigt stoppade spridningen från Kina). Taiwans hälsomyndighet skrev i ett mejl att »minst sju fall av okänd lunginflammation« rapporterats i Wuhan, och att fallen »isolerats för behandling« – det vill säga var smittsamma. WHO avfärdade dock Taiwans varningar och litade i stället på Kinas myndigheter.

WHO:s nedtonade respons på virussmittan i Kina fick även regeringar i många andra länder att reagera alltför långsamt. Johan Carlson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten, besökte den 7 februari WHO i Geneve.

»Coronaviruset kommer inte att spridas i det svenska samhället under nuvarande omständigheter«, försäkrade han i en intervju med Svenska Dagbladet.

»Vi kan få enstaka fall och enstaka sekundärfall inom familjer, det går inte att undvika. Ett antal männi­skor som reagerar väldigt starkt har fått lite för stor plats eftersom man har tillgång till sociala medier. Jag tror inte att allmänhetens reaktion i själva verket är så kraftfull. De flesta tar nog detta virus med ro.«

Även Johan Carlson uttryckte sin beundran för Kina.

»Regionala myndigheter var sena att rapportera, men när informationen väl nådde Peking tryckte man på knappen och agerade snabbt. Kina inser att man inte har något att vinna på att inte ge korrekt information.«

Ironiskt nog hade Sveriges 22 ledande mediechefer i januari gjort ett gemensamt uttalande där de protesterade mot Kinas attacker på en fri och oberoende nyhetsförmedling. Men under de första månaderna av coronaepidemin ifrågasattes knappt ett kommatecken i den officiella bild Kina förmedlade. Varje dag återgav media den kinesiska statistiken av antalet smittade och döda som fakta, i etermedia brydde man sig inte ens om att göra reservationen »enligt officiella uppgifter«.

När sedan Xi Jinping efter sju veckor av hårdhänt undantagstillstånd kom till Wuhan den 10 mars och förklarade att Kina nu »besegrat« virusepidemin, kab­lades denna nyhet ut helt okommenterad, trots att det fanns många vittnesmål om fortsatt smittspridning. Xi Jinping hade noga koreograferat sitt Wuhanbesök och kallat in 20 000 poliser. I rädsla för att Wuhanborna åter skulle protestera som de gjort mot Sun Chunlan, gick poliserna helt enkelt in i folks lägenheter och såg till att medborgarna viftade med flaggor och visade tillbörlig respekt för Ledaren. Men denna polisnärvaro syntes inte i de videofilmer som visades på bästa sändningstid i svensk tv.

Ända sedan Mao Zedongs dagar har Kina varit ett slutet land där ledarna med stor skicklighet har kunnat dölja vad som egentligen händer inne i landet. Svältkatastrofen med 40 miljoner döda under det så kallade stora språnget 1958, kulturrevolutionen som ledde till inbördeskrig med miljoner döda och Himmelska fridens torg 1989 där studentprotesterna kvästes med våld, är samtliga exempel på hur det kinesiska kommunistpartiet har dolt sanningen och manipulerat fakta. Ofta så framgångsrikt att även västvärlden svävat i ovisshet om vad som egentligen hänt.

Coronakrisen har på samma sätt präglats av kinesisk mörkläggning. Att Kina (enligt New York Times den 18 maj) med en befolkning på 1,4 miljarder invånare bara skulle ha haft 89 228 smittade och 4 634 dödsfall (1 av 300 546), medan USA med 328 miljoner invånare nu har haft 1 493 219 miljoner smittade och 89 504 dödsfall (1 av 3 655) – hur troligt är det egentligen?

För att få information från Kina som ger en ocensurerad motbild är man hänvisad till antikinesiska medier på högerkanten. Redan den 12 februari kunde den Falungongstödda och Washingtonbaserade tv-kanalen NTD visa ett reportage där en wallraffande reporter ringer upp ett av Wuhans krematorier under täckmantel av att vara en partitjänsteman från Peking.

»Vi är under stor press, chefen. Vill du veta sanningen, eller lögnerna?«, frågar kvinnan som svarar från krematoriet.

När reportern vill ha sanningen säger kvinnan att hon är ytterst pressad och nära en kollaps.

»Vi har glömts bort. Vi hämtar och kremerar 4 till 5 gånger fler nu än vanligt. Jag tog emot 127 kroppar i går och kremerade 116. Antalet med konstaterad lunginflammation var 8 och antalet misstänkta fall var 48, enligt dödsattesterna.«

Reportern räknar ut att endast 6 procent således är konstaterade coronafall. Kvinnan tillägger:

»38 procent kommer från sjukhusen och 61 procent dog i hemmen. Tänk på det! Över 60 procent dog hemma.«

Trots den alarmerande underrapportering som NTD-reportaget vittnade om, dröjde det nästan två månader innan Kinas siffror började ifrågasättas i andra medier. Kinesiska affärstidningen Caixin kunde den 27 mars visa en bild på tusentals urnor som anlände till krematoriet i Hankou, uppgifterna refererades sedan i Financial Times.

Wuhanborna var tvungna att hämta askan efter sina döda före den 4 april. Lastbilslasten på bilden bestod av 2 500 urnor och enligt lastbilschauffören hade lika många levererats dagen innan. »Om alla krematorier får samma antal leveranser, blir det sammanlagda antalet distribuerade urnor mer än 40 000«, skrev Caixin.

NTD:s systertidning The Epoch Times publicerade den 26 februari interna kinesiska dokument från den östra provinsen Shandong där det framgick att de interna siffrorna över antalet smittade var mångdubbelt högre än de officiellt redovisade. Den 22 februari hade 61 nya patienter bekräftats med covid-19, men offentligt redovisades bara 4 nya fall.

Forskartidningen The Lancet berättade den 21 april att antalet fall i Kina åtminstone borde vara 232 000 om de kriterier för viruset man nu har hade använts från början.

Hur många som smittats och avlidit i coronaepidemin i Kina är med andra ord högst osäkert. De exakta siffrorna kommer att vara lika höljda i dunkel som statistiken från tidigare katastrofer och politiska omvälvningar i Kinas historia. Att siffrorna fabriceras har flera orsaker. Dels naturligtvis därför att de lokala myndigheterna vill framstå i god dager hos partiledningen i Peking. Men också som ett led i den ständigt pågående propagandakampanj som den kinesiska regimen driver gentemot sin egen befolkning och omvärlden.

När Xi Jinping väl meddelat att kampen mot viruset var vunnen dröjde det inte länge förrän de lokala politikerna började stänga sjukhus och tillfälliga karantäner, trots att folk fortfarande var sjuka och att nya smittade behövde vård. En kvinna i 60-årsåldern, Fu, berättade för The Epoch Times hur hon tillsammans med 900 andra i karantänen skickades hem. Hon försökte få vård på Wuhan Puren hospital eftersom hon fortfarande var sjuk, och hon betalade för blodprov och röntgenprov. Undersökningen visade också att hennes lungor var infekterade, och att lever och gallblåsa var skadade. Men sjukhuset vägrade henne behandling och hon skickades hem.

– Här gör vi politiska diagnoser och utövar politisk behandling, sa en läkare uppgivet till den kinesiske aktivisten Yang Zhanqing som publicerade samtalet på sociala medier.

Sedan coronaviruset officiellt har stoppats i Kina, har de kinesiska ledarna inlett en propagandakampanj som enligt många bedömare saknar motstycke. Genom »skyddsmasksdiplomati« ska Kina vinna förtroende utomlands för sin vilja att hjälpa andra länder genom krisen. Till en början tycktes propagandan lyckad. Serbiens president Aleksander Vucic var lyrisk i hyllningarna av sin kamrat Xi Jinping när skyddsutrustning anlände. Han kysste den kinesiska flaggan. Kinesiska medier har även gjort stort nummer av att sjukvårdspersonal och respiratorer skickats till det nödställda Italien. I en video som sändes på kinesisk tv sågs applåderande italienare som tackade för kinesiska leveranser. Men som Financial Times kunde avslöja var videon manipulerad och de applåderande italienarna hade filmats vid ett helt annat tillfälle då de visade uppskattning av italiensk sjukvårdpersonal. Det kinesiska utrikesdepartementets talesperson Zhao Lijian skickade ändå ut videon på Twitter och skrev: »I Rom, till tonerna av den kinesiska nationalsången, ropade italienare ›Grazie Cina!‹ från sina balkonger medan deras grannar applåderade.«

Zhao Lijian planterade också via Twitter uppgiften att det egentligen är USA som ligger bakom coronaviruset. »Det kan vara US Army som förde in epidemin till Wuhan«, skrev han. »Var transparent! Publicera era data! USA är skyldiga oss en förklaring!«

Twitter är förbjudet för vanliga kineser men Zhao Lijians meddelande spreds snabbt till kinesiska medier och underblåste den nationalism som Xi Jinping odlar. Men samtidigt var säkerligen syftet med denna grova ryktesspridning ett försök att neutralisera de frågor som västvärlden envist fortsatt att ställa. En allt starkare opinion kräver att den kinesiska regimen lägger pappren på bordet och tillåter en oberoende undersökning av coronaepidemins ursprung.

Hittills har den kinesiska ledningen kategoriskt motsatt sig all internationell inblandning i dessa efterforskningar. Sanningen om virusets ursprung tycks vara en så känslig hemlighet att de kinesiska kommunistledarna absolut inte vill ha någon oberoende insyn. Men desperationen hos Kinas ledning blir allt påtagligare. Kampanjen för att ge Kina en ledande roll i världen hotar att kollapsa och isoleringen av landet kan försätta Kinas ekonomi i en djup kris.

Den officiella kinesiska beskrivningen är att coronaviruset först spred sig på en marknad i Wuhan där det fanns vilda djur. Med emfas hävdar Kina att viruset är »naturligt« med ursprung i djurvärlden, en förklaring som även forskare i väst anslutit sig till. På något sätt har smittan sedan gått från djur till människa.

Men det finns också teorier om ett annat ursprung, uppgifter som skulle få förödande konsekvenser för den kinesiska regimen om de till slut skulle bevisas.

IWuhan finns två institut som sysslar med biologisk forskning: dels Center for desease control and prevention lab, dels Wuhan institute of virology. Det senare är ett så kallat P4-labb med biosäkerhet 4. Runt om i världen finns ett antal sådana högrisklabb som sysslar med såväl civil som militär forskning. I USA finns ett P4-labb i Fort Detrick i Maryland.

Wuhan institute of virology byggdes upp efter sars­epidemin i avsikt att förebygga nya smittsamma epidemier. P4-labbet konstruerades med hjälp av Frankrike, men fransmännen blev så småningom skeptiska när de misstänkte att den kinesiska militären tänkte använda labbet för militära experiment. Kina har anslutit sig till konventionen mot biologisk krigföring, men aldrig konfirmerat nedrustningsprotokollet, och det finns flera rapporter om att Kina bedriver utveckling av biologiska vapen. P4-labbet i Wuhan har kopplingar till Folkets befrielsearmé och även ägarband till de högsta kinesiska ledarna, som förre presidenten Jiang Zemin och hans barn.

Washington Post kunde den 14 april avslöja att amerikanska diplomater från USA:s ambassad i Peking under 2018 gjort flera besök på P4-labbet och därefter skickat hem varnande rapporter till Washington. Di­plomaterna »noterade att det nya labbet har stor brist på de specialutbildade tekniker och utredare som behövs för att driva detta högrisklabb på ett säkert sätt«.

USA-representanterna träffade även forskningschefen Shi Zhengli, i Kina kallad »fladdermuskvinnan« för att hon i tv visat hur hon jagat fladdermöss i grottor i Yunnnan och samlat in farliga virus. Av någon anledning kan just fladdermöss härbärgera tusentals olika mycket farliga virus utan att bli sjuka. Diplomaterna varnade för Shi Zhenglis forskning om coronavirus och dess potentiella smitta på människor.

Financial Times skrev den 7 maj att P4-labbet i Wuhan hanterar de dödligaste virusen, och att deras forskare »har skapat hybridversioner av ett fladdermus-virus som kan infektera mänskliga celler«. Shi Zhengli hade 2015 publicerat en forskningsrapport där hon visade hur de på artificiell väg gjort ett sarsvirus mer smittsamt genom att kombinera det med ett annat virus de hittat på så kallade hästskofladdermöss. Virologen Simon Wain-Hobson från Pasteurinstitutet i Paris kommenterade i tidskriften Nature hur riskfylld denna forskning är:

»Om detta virus smiter ut, kan ingen förutsäga hur viruset kommer att spridas«, varnade han.

Shi Zhenglis tidigare samarbete med amerikanska forskare avbröts när Obamaadministrationen ströp finansieringen. Shi Zhengli har därefter fortsatt sin research på egen hand i Kina. Den 14 november 2018 höll hon ett föredrag på School of life science and biotechnology i Shanghai. På universitets webbplats visades en bild där man kunde läsa rubriken för anförandet: »Studies on bat corona virus and it’s cross species infection«. Med andra ord hur smittan kan överföras från djur till människa. Bilden har senare raderats.

När coronakrisen bröt ut försäkrade Shi Zhengli att viruset under inga omständigheter kunde ha läckt ut från hennes labb. Men myndigheterna har ändå gjort allt för att mörklägga vad som hänt. När virusutbrottet var ett faktum förbjöd Kinas hälsovårdsmyndighet all publicering av uppgifter om viruset och krävde att alla labbprover skulle förstöras. Chefen för P4-labbet i Wuhan beordrade sina anställda i ett internt meddelande att alla uppgifter om den okända lunginflammationen i Wuhan skulle hemlighållas. I januari togs ledningen av labbet över av en av Kinas främsta experter på biologisk krigföring, generalmajoren Chen Wei från Folkets befrielsearmé.

När Kina vid årsskiftet meddelade WHO att det nya virusutbrottet var kopplat till en marknad i Wuhan stängdes marknaden omedelbart. Sanitära åtgärder vidtogs, men utan att man dessförinnan säkrat eventuella spår från smittade djur. Shi Zhengli publicerade några veckor senare en artikel där hon konstaterade att det nya coronaviruset hade »96,2 procents likhet« med viruset från hästskofladdermöss. Forskarvärlden har sedan understött hennes analys att viruset härstammar från naturen och på »naturlig väg« spridits från djur till människa. Den bioteknologiska debatten är komplicerad och utan fackkunskaper är det praktiskt taget omöjligt att avgöra vem som har rätt. Många lutar sig därför mot experter, exempelvis USA:s ledande coronaexpert Anthony Fauci som avfärdat alla kopplingar till ett kinesiskt labb.

»De [vetenskapliga bevisen] är mycket starka för att detta inte kan vara artificiellt eller avsiktligt manipulerat«, sa han till National Geographic. Fauci uteslöt också att ett levande virus som samlats in utifrån sedan kan ha sluppit ut från labbet.

Trots myndigheternas strikta censur har dock flera medarbetare på labbet berättat om förhållandena där. Den 6 februari skrev professor Botao Xiao på internet att flera personer på labbet var smittade och i karantän. Professorn ansåg också att huvudkällan till smittan kom från labbet som ligger bara några hundra meter från marknaden. Botao Xiao hävdade att det inte var en naturlig infektion, inte något som folk bara kommer i kontakt med i naturen. Han kunde också berätta att när forskare samlat in fladdermöss hade de fått på sig urin och blod, han hade också kunskap om exakt hur många fladdermöss som lagrades i labbet.

En kinesisk läkare på det sjukhus som först behandlade coronasmittade gjorde tidigt en studie av 41 patienter, och då visade det sig att 14 inte hade någon koppling till Wuhanmarknaden. Fler och fler uppgifter visar att smittan funnit i Wuhan så tidigt som i november 2019. Trots Kinas minutiösa kontroll av sina medborgare har dock inte »patient zero« kunnat spåras. En teori som spridits på kinesiska sociala medier rör en kvinna, Huang Yan Ling, som tidigare arbetade på P4-labbet, men som ska ha varit den första som smittats och avlidit. Hon fanns med bild och cv på Wuhanlabbets webbplats, men när uppgifterna började cirkulera togs alla uppgifter om henne bort. Ett officiellt meddelande från myndigheterna förklarar att hon inte är död. Ingen har dock kunnat hitta henne.

Många frågetecken kvarstår:

Dessa frågor skulle den kinesiska regeringen kunna besvara för att skingra ryktesspridningen och vad många väljer att kalla konspirationsteorier. Men sin vana trogen har kommunistpartiet i stället svarat med ännu mer censur. Ingen forskare får nu kommunicera med yttervärlden utan att först ha fått kommunistpartiets godkännande.

Att president Donald Trump och utrikesminister Mike Pompeo så kategoriskt riktat blickarna på eventuella kopplingar till labbet i Wuhan, kan naturligtvis bero på den kommande amerikanska valkampanjen och president Trumps önskan att skylla sina egna misslyckanden på andra.

Men faktum kvarstår att den kinesiska regimen har besvärliga frågor att besvara, och att många länder nu kräver ett öppet samarbete för att klarlägga pandemins ursprung.

Australien föreslog en oberoende internationell undersökning redan för en månad sedan (Kina har reagerat med handelsblockad). Därefter har förutom USA även länder som England, Tyskland, Frankrike, Kanada och Japan krävt en oberoende granskning. Även socialminister Lena Hallengren svarade på en fråga i riksdagen att »hela det internationella samfundets hantering av covid-19-pandemin, inklusive WHO, måste utredas«, och lovade att ta upp detta inom EU.

I veckan ställde sig till slut en stor majoritet av Världshälsoorganisationens 194 medlemmar bakom en sådan utredning. Men trots att resolutionen som lagts fram av EU var kraftigt urvattnad och varken krävde ansvar för Kinas mörkläggning eller att utredningen leds av någon annan än WHO:s generaldirektör, är det vid pressläggning osäkert om resolutionen går igenom på WHO:s årsmöte. Xi Jinping förklarade i sitt öppningstal att Kina kan gå med på en »omfattande utvärdering« av den »globala hanteringen« (!) först när pandemin är över. Att resolutionen skulle gå i linje med Australiens önskan om en internationell utredning, tillbakavisades snabbt av kinesiska diplomater som ett »skämt«. Donald Trump skickade å sin sida ett brev till WHO med en detaljerad kritik av WHO, och med krav att Världshälsoorganisationen snarast visar oberoende från Kina, annars kommer USA att lämna WHO.

Att Xi Jinping inte vill ha någon granskning har den senaste veckan även blivit tydligt i Kina. Inför öppningen av den nationella folkkongressen i dag fredag har de kineser som kräver en undersökning av coronaepidemin burdust avvisats och mötts med polisingripanden. Xi Jinping har i ett tal redan lagt fram den linje folkkongressen ska följa:

»Erfarenheterna från kampen mot covid-19 har återigen demonstrerat det kinesiska systemets remarkabla överlägsenhet. Det övervinner alla svårigheter och kan ge stora bidrag till den mänskliga civilisationens framsteg.«

LÄS OCKSÅ: Kinesiska matvanor möjliggjorde viruset – infördes i svälttider