Nils Erik Forsgård: Masken – en accessoar med anor
Toppbild: TT
Finnair och SAS införde mask-tvång på alla sina flygningar förra måndagen. Snart kommer säkert ett likadant tvång också på alla andra flyg inom EU. Åtminstone över sommaren.
I någon kvällstidning läste jag ändå nyss om luftfartsexperter som sa att luften i ett flygplan är mycket ren och att luftkvaliteten kan liknas vid den i en operationssal. Tackar. Jag behöver inte alls ha så mycket mer av allt det goda och allt det rena.
Sedan finns det ju också olika teorier om detta med ansiktsmasker och deras egentliga smittskyddsfunktion. Vi vet att Anders Tegnell inte gillar ansiktsmasker. Vi vet också att Carl Bildt inte gillar Anders Tegnell. Vem kan man lita på?
LÄS OCKSÅ: Forsgård: Beethoven till den sista vilan utan sitt huvud
Masker i olika former och varianter tillhör kulturhistoriens allmängods. På en trämålning från 1500-talets första hälft kan man studera en ansiktsmask som täcker munnen och näsan på en kvinna. Det är den tidigaste målningen med ett sånt motiv som jag känner till. Målningen bär Lucas Cranach (d 1553) den äldres signatur.
Målningen är inte stor, snarare liten. Den mäter bara knappt 80 centimeter på höjden och 19,5 på bredden. Den hänger i Landesmuseum Oldenburg i Tyskland. Cranachs målning var del av en altartavla som 1553 räddades undan en härjande brand i staden Kulmbach i Oberfranken.
Konsthistorikerna säger att tavlan i Oldenburg med säkerhet är en äkta Cranach. Sådant har betydelse. Tavlan har beskurits, ungefär med hälften, kanske i samband med branden år 1553. Motivet föreställer en människoskara som lystrar och lyssnar. Bortskuren ur bildens vänstra kant är med all sannolikhet Johannes döparen. I övrigt finns där två småbarn och två spädbarn. Där finns också ett flertal kvinnor och män i tidig medelålder.
Och så finns där då, alldeles i mitten av tavlan, en kvinna klädd i dyrbar svart mantel med pälskrage. Runt halsen bär hon en guldkedja. Hon tittar neråt, bortåt. Hon skiljer sig kraftigt ur mängden. Det beror delvis på det målartekniska perspektivet. Men det beror också på att hon bär en vit hatt och vita handskar. Och sedan över munnen och halva ansiktet – en vit mask.
LÄS OCKSÅ: Nils Erik Forsgård: Kunskapen om Auschwitz ökar – ändå växer hatet
Man kan studera tavlan via Corpus Cranach. På samma sida kan man också se ett par andra målningar med likadant motiv. Också på dessa målningar finns kvinnan med vit ansiktsmask. Johannes döparen står till vänster på en upphöjning. På dessa målningar ser kombinationen mask och hatt mest ut som en sammanhängande vit hijab.
I Cranachs egen samtid bör mask-signalen ha varit tydlig. Skyddar sig kvinnan möjligen för pest och farsot? Fast då borde väl också någon annan på tavlan bära mask för munnen? Om inte damen i svart var en så kallad superspridare, förstås.
Och vem var då kvinnan?
Det finns mycket som talar för att det är Martin Luthers hustru Katharina von Bora som bär masken. Hon finns avbildad i likadan klädsel också på en senare målning. Cranach målade både henne och maken redan i tidigare skeden.
Ska kvinnan med masken kanske tiga i församlingen? Ja, vem vet. Vad vi med säkerhet vet är att dessa ansiktsmasker i vissa tyska regioner under 1500-talet var en del av sorgeklädseln. Detta gäller dock inte nödvändigtvis för färgen svart.
Med allt detta sagt nu tillbaks till Finnair.
Ansiktsmasker är obekväma och kan bidra till andnöd. De är också svåra att tala i eller att tala igenom. De betyder väl också att Bertolt Brecht nu får slutligt rätt. I pjäsen »Flüchtlingsgespräche« menar han att finnen är ett folk som tiger på två språk. Nu lär de tiga också på Finnair.
