Anna Gullberg: Nätpedofilen – som förstörde ett barns liv – fick straffrabatt
Toppbild: TT
Den arbetslöse 39-åringen hade all tid i världen att sitta hemma vid datorn och telefonen i sin lägenhet i en mellansvensk stad och grooma den danska flickan och samla över 2 000 barnporrbilder och -filmer. På henne och andra barn. Åren då han trakasserade henne och utsatte henne för övergrepp med egna sexuella bilder och kränkande kommentarer, samtidigt som han beställde bilder av henne, har givit henne ärr för livet. Även om det var mer än 100 mil och ett hav mellan dem så kom han ändå hela vägen in i hennes flickrum, genom att ha direktkontakt på nätet.
Hon har mått psykiskt dåligt i sju år, och väntat i fem år på rättvisa.
Men i 39-åringens liv blir konsekvenserna inte så stora.
I förra veckan kom domen: sex månaders fängelse, för grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, sexuellt ofredande och barnpornografibrott som pågått i flera år.
Tingsrätten gav honom en rejäl rabatt för ett brott som förstört ett barns liv.
Anledning? Det tog rättssystemet alldeles för lång tid att göra jobbet.
LÄS OCKSÅ: Anna Gullberg: Nazisterna åker dit efter Skatteverkets tysta triumf
Domen är plågsam läsning. 2013 kommer flickan i kontakt med mannen via nätet. Hon är ensam och mår psykiskt dåligt. Tidigare har hon fått diagnosen Aspbergers syndrom, och hon har tvingats byta skola på grund av att hon mobbats.
Det perfekta offret för en pedofil.
Att just utsattheten och ensamheten varit grunden för att mannen fått ett sådant grepp om 12-åringen framkommer också. Ibland skickade hon bilder utan att han bett om det »för att få behålla honom som vän«.
Det finns moment i de digitala övergreppen som på ett sätt gör dem värre: de dokumenteras och försvinner aldrig någonsin. De sprids okontrollerat, och offren kan därmed aldrig hindra förövaren från att begå övergreppen om och om igen, år ut och år in.
39-åringen är ostraffad. Bör man inte ta hänsyn till det?
Sexualbrott av den här typen har hög återfallsrisk. Det går att ta ett helt annat perspektiv här – offrens. Forskning från USA visar att brottsligheten går ner när straffen blir fler och längre. Det är fakta som är närmast stötande i den svenska vårdmodellen för brottslingar, där dömda ska tillfriskna från sin brottslighet snarare än att avskräckas för att begå ytterligare brott.
Den som sitter inne kan inte begå brott.
LÄS OCKSÅ: Anna Gullberg: Utan bil – ingen frihet
För internetpedofilens offer finns knappast ett effektivare sätt för brottsprevention. Man brukar säga: »If you can’t do the time, don’t do the crime.« Men här är det motsatta än mer sant: »You can’t do the crime if you do the time.« Utan mobiler, datorer, nätuppkoppling och fritid att ägna sig åt att jaga barn, finns helt enkelt inte möjligheten att begå brotten.
USA har låst in fler och fler genom åren, samtidigt har brottsligheten halverats, och våldsbrotten med hela 50 procent, skriver polisen och kriminologen Fredrik Kärrholm på DN Debatt.
Av 67 000 domar förra året ledde drygt 11 000 till fängelsestraff. Diskussionen handlar här om den kraftiga våldsspiral med gängkriminalitet som står högst upp på agendan i Sverige just nu. Men barns utsatthet på internet är precis lika viktig, och betydligt större som allmänt samhällsfenomen.
Med en snabbare hantering av ärendet, med en automatisk häktning i samband med husrannsakan, hade dom kunnat falla redan för tre år sedan och därmed sannolikt slutat i ett betydligt längre fängelsestraff.
Åklagaren säger att ärendet länge låg hos dansk polis, och när det sedan överflyttades till den svenska polisen så dröjde det ytterligare ett antal månader innan en husrannsakan genomfördes hos mannen. Han hade då tusentals bilder på övergrepp i sin dator hemma i lägenheten. Bilder som laddats ner fram till december 2017.
Brotten han utsatt flickan för har inte bedömts vara allvarliga nog för häktning, alltså har han haft alla möjligheter att fortsätta vara ett rovdjur på nätet.
Mannen döms till barnpornografibrott av normalgraden, eftersom det inte framkommit att barnen blivit »bundna, utsatta för våld eller liknande«. I domen står att flickan »enligt tingsrättens mening fordrat alldeles för mycket i ersättning«.
Flickan berättar att hon efter åren av övergrepp från 39-åringen »började sälja sexuella bilder på sig själv till gamla män« via Facebook trots att det »inte kändes bra«. Det tillsammans med flickans autismspektrumdiagnos får tingsrätten att dra slutsatsen att 39-åringens övergrepp inte är hela orsaken till måendet, och sänker beloppet.
Så förnedrar man slutgiltigt ett utsatt barn.
