Hakelius: Varför tror ni Stefan Löfven inte vill ta i klanfrågan?
Toppbild: TT
Vi kan med ganska god säkerhet anta att vi inte ska ta statsministern bokstavligt, när han säger att ingen har berättat för honom om det här med klanerna, förrän i förra veckan. Killen är trots allt samhällsintresserad. Det är klart att han har hört talas om att det finns klaner – maffia baserad på släktband – som ägnar sig åt fuffens av alla möjliga slag. Bara i den här tidningen har vi skrivit om det gång på gång. Det är i runda slängar fyra år sedan Per Brinkemo rotade i saken på ett öppet och belysande sätt i Fokus. Då var hans första bok om klaner i Sverige redan något år gammal.
Statsministern må förstås vara förlåten om han inte hinner läsa alla artiklar i Fokus. Men han har trots allt medarbetare och, som sagt, det har skrivits om det på flera andra håll.
Så, alltså, vad tror ni att Stefan Löfven är så rädd för att det får honom att försöka slå ifrån sig det här problemet på ett så klumpigt sätt?
Det finns väl på det stora hela två huvudmöjligheter.
LÄS OCKSÅ: Hakelius: Den »utmattade majoriteten« och njutningen i att vara missförstådd
Den ena är att han är rädd för folk i allmänhet och vad de kan tänkas ta sig till, om man börjar prata om saker av det här slaget.
Det vore inte så konstigt. Det skulle helt enkelt innebära att Stefan Löfven fortfarande håller fast vid den idé som länge var dominant i svensk offentlighet och hölls vid liv en bit in på 2015. I korthet: Alla frågor som har att göra med invandring är tabu. Frågor som har att göra med invandring och problem är verkligen tabu. Och frågor som har att göra med invandring och kriminalitet är så mycket tabu att det inte ens bör föras statistik över saken.
Vad som faktiskt är sant och värt att tala om, i det fall man vill lösa problem, hade inte med saken att göra. Det här tabut ansågs viktigt att upprätthålla, oavsett om det fanns fakta bakom det som inte skulle sägas eller ej. Även korrekta upplysningar ansågs nämligen uppmuntra folk att odla rasistiska stereotyper, som kunde växlas in i allehanda obehagligheter.
Vissa frågor lämpade sig helt enkelt inte för allmän konsumtion, eftersom allmänheten aldrig blev mogen att hantera dem.
Den andra huvudmöjligheten är att Stefan Löfven inte oroar sig särskilt mycket för folk i allmänhet, men däremot för en progressiv elit inom och nära sitt eget parti.
Att en hög polischef talar klartext är en sak, men en socialdemokratisk statsminister? Vad skulle Miljöpartiet säga? Skulle vänsterfalangen i den egna rörelsen svälja det? Skulle det rent av sabotera grundbulten för hela den här regeringen, nämligen att allt som någon sverigedemokrat någon gång sagt per definition är vedervärdigt och vidrigt?
Ja, vad tror ni? Själv har jag faktiskt inte den blekaste aning.
LÄS OCKSÅ: Hakelius: MP i en borgerlig regering? Resultatet av ett svenskt återfall
Det jag däremot är ganska säker på är att det finns något annat som Stefan Löfven nog borde vara ännu mer rädd för.
Det är ju nämligen så att folk i allmänhet, för att återvända till den breda och svårdefinierade gruppen, i stor utsträckning vet en hel del om det här kriminella klansamhället som finns, parallellt med Majoritetssverige. Rätt många har konkret erfarenhet av det, inte minst i de väljargrupper som borde vara Stefan Löfvens närmaste. En försvarlig del av dem som drabbats av kriminella krigsherrar på svensk mark är själva invandrare. De har antagligen svårt att förstå vad det är som är så svårt att förstå.
Vad betyder det, lär många av dem undra, att Sveriges statsminister bedyrar att han inte känner till något, som är allmängods bland svenskar i gemen? Att Olof Palme inte visste vad en liter mjölk kostade är en sak. Kanske till och med begripligt. Men detta?
För hitflyttade måste det vara en gåta. Frågan är om det är särskilt mycket mer begripligt för infödda.
