Identitet till salu

Som en del av skuggsamhället höll sig Borlängebon under radarn. Han begick mindre brott, skaffade sig skulder, betalade varken sina räkningar eller underhåll för barnen, men glömde aldrig avgiften till Kommunals a-kassa.

Via facket lyckades han varje månad få ut arbetslöshetsersättning till en av sina identiteter, medan den andra identiteten körde buss i stan – och taxi på kvällarna.

Sannolikt hade han också ett annat extraknäck – som tjänsteleverantör i parallellsamhället.

Mannen misstänks vara proffsuppkörare, en som ordnar körkort och identitet mot betalning. När han dömdes i augusti i år var det för att han hade försökt hjälpa en landsman till en ny identitet, genom att falskt intyga att denne var någon som han inte var.

2009 döms han första gången, för olovlig körning och vårdslöshet i trafik. Men det var först 2015 när det uppdagades att han hade skaffat sig ett 40-tal olika förarbevis som han hamnade på Transportstyrelsens radar. Han greps i Gävle, under en av sina identiteter, när han skulle göra ett av sina många förarprov. Då hade han runt om i Mellansverige gjort förarprov för tunga fordon med flera olika identiteter från Migrationsverket.

Mannen släpptes, men en utredning om vem han är påbörjades. Samtidigt fortsatte mannen att köra taxi och stadsbuss.

Det här är ett modus operandi som polisen känner väl till: proffsuppkörarna som tar förarprov i andras namn. De har sin egen bild på körkortet, men anger körkortsköparens personuppgifter och namn. Körkortsköparen kan sedan anmäla att hen tappat bort »sitt« körkort och ansöka om ett nytt. När köparen skickar in en ny bild på sig själv skapas ett giltigt körkort som inte kan bevisas vara falskt.

Körkorten blir en bakdörr in i systemet.

Därför är korten på väg bort som nationell id-handling. De är alldeles för lätta att skaffa eller förfalska.

Utanförskapsområdet Tjärna Ängar i Borlänge, där mannen med alla körkorten bor, är ett av det 20-tal områden som finns på polisens lista över riskområden i Sverige. Tjärna Ängar är både unikt och samtidigt inte. Här bor 10 procent svenskfödda, 90 procent av de boende kommer från ett utomeuropeiskt land. När man pratar om parallellsamhällen är det platser som Tjärna Ängar man menar.

I allmännyttans slitna lägenheter, granne med köpcentret Kupolen, bor stora barnfamiljer, ensamstående kvinnor med barn, eller grupper med ensamstående män. Det är människor som har låg betalningsförmåga och som i mycket hög utsträckning lever på försörjningsstöd. Trångboddheten gör att ytorna belastas och slits hårt. I Sverige som helhet bor 2,2 personer per lägenhet i allmännyttan, men i det kraftigt överbefolkade Tjärna Ängar är snittet i dag beräknat till 5,3 personer per lägenhet. När släkt eller vänner behöver hjälp öppnar man självklart dörren till sitt hem och låter dem flytta in.

Här finns klansamhället närvarande. Livet är hårt, och kriminaliteten stor.

I hyreshusen bor inte bara fattiga nysvenskar, här gömmer sig även de papperslösa. I källarplanen har boendevärdar hittat människor som bor, spår av vardagsliv med blöjor och tomma mjölkkartonger.

Fjorton år efter ankomsten till Sverige bor den somaliske mannen fortfarande kvar i Tjärna Ängar. Under åren han in- och utvandrat under olika identiteter så har han tillbringat mycket tid i rättssalar, men klarat sig med  böter och villkorliga domar.

Han har tolk vid alla förhandlingar. Inget språk, ingen tillhörighet.

Men många identiteter.

I samma slitna hyrehussområde som proffsuppköraren finns en annan somalisk man, som vi kan kalla Mohamud, som också satt identitetsförsäljning i system.

Han avslöjades när han låtsades vara landsmannen Ali vid en uppkörning. Männen stoppades av polis 2015 men Mohamuds bilkörande upphörde heller inte. Genom åren har han dömts för grov olovlig körning, grov urkundsförfalskning och grovt missbruk av urkund. År 2018 nekades han taxilegitimation av Transportstyrelsen, med hänvisning till att han tagit betalt för att ta körkort åt andra. Ändå fanns det inget som hindrade honom från att köra bil.

Mohamud säger att han har varit arbetslös i sju år, kört bil i Sverige i åtta år och »det har gått bra«.

När jag ringer polisen för att fråga om fallet suckar den erfarne kommissarien, han minns knappt eftersom »det är för likt flera andra som dykt upp genom åren«. Genom handeln med körkort kommer livsfarliga förare ut på vägarna, och utan koll på trafikregler riskerar deras bilar – ofta i dåligt skick – att förvandlas till dödliga vapen.

Men hur är det möjligt att så många kan lura systemet?

Gränspolisen står, tvärtemot vad namnet ger sken av, inte vid våra gränser och spejar ut över Europa. I stället gör gränspolisen ofta nedslag i skuggsamhället i svenska städer. Och det är ett expanderade uppdrag:

– Man ser värdet av ordning och säkerhet, inte bara av att verkställa asylavslag. Vi är ute mer och letar efter människor som saknar tillstånd, inte bara avslag som vi gjorde förr, säger Ulrica Granberg, chef för gränspolisen i region Bergslagen.

Granbergs enhet har i år gått från 35 medarbetare till 60. Efter flera uppmärksammade utspel på högsta chefsnivå har ropen på ökade resurser givit resultat. Men fler behövs, anser Granberg.

– Vi ser parallellsamhällen som växer med männi­skor som lever på sidan om och som aldrig någonsin anmält sig i folkbokföringen.

Gränspolischefen tror att en ökad kontroll kommer att minska möjligheterna att växa för de kriminella gängen:

– Det finns en risk att de illegala unga männen blir en rekryteringsbas för de kriminella gängen, och för att vi ska minska det behöver vi vara mer ute i samhället.

Det finns en farhåga att coronapandemins effekter på Europas ekonomi – med arbetslöshet, fattigdom och utsatthet – kommer att göra att fler försöker att ta sig till Sverige när restriktionerna lättar.

– De falska identiteterna är så pass vanliga. Det namn man uppger när man söker asyl blir registrerat, även om det är påhittat. När vi samarbetat med hemländerna där vi tror att de hör hemma så har över 70 procent uppgivit falska identiteter.

Det vanligaste identitetsbrottet är att uppge falskt namn för att få Migrationsverkets kort, det så kallade LMA-kortet, så att man därefter kan skaffa sig ett id-kort på Skatteverket. Någon automatisk koll medMigrationsverket sker inte alltid.

– Då kan de få en oseriös arbetsgivare som ger dem lön på kontot, och så har de den identiteten. Och ingen myndighet har pratat med någon annan, berättar Ulrica Granberg.

En annan väg är att få sin identitet i ett annat europeiskt land.

– De kommer till Tyskland eller Spanien, får sin identitet där. Eftersom det är ett EU-land får de vistas i andra EU-länder. Visserligen kan de inte arbeta vitt, men de kan använda identiteten på andra sätt, och de kan bli dömda för brott med en falsk identitet, säger hon.

Identiteter förbrukas på löpande band.

En person kan komma till Sverige som asylsökande, eller vistas här illegalt för att arbeta. Begås ett brott blir personen dömd med den identitet hen hade vid inresan, läggs in i systemet under den identiteten och avvisas till hemlandet. Väl hemma kan personen skaffa sig ett nytt pass i ett annat namn, resa tillbaka och begå nya brott.

Reser personen runt i Sverige kan brottsligheten dessutom fortsätta på nya ställen. När fingeravtryck har tagits har det visat sig att personen förekommer under flera olika identiteter i systemet.

– Systemet blir uddlöst när vi inte kan kontrollera, när inte systemen pratar med varandra.  Tänk om skatten, polisen, försäkringskassan och migrationen pratade med varandra, bara en sådan sak skulle underlätta väldigt mycket, säger Ulrica Granberg.

Om två år kommer fortet Europa att stänga till.

Då uppstår en yttre gräns som kommer att bli svår att tränga igenom för den som anländer till Europa via flyg och båt.

Från och med första halvan av 2022 upphör den manuella stämplingen av pass. Allt blir digitalt. Det nya gränskontrollsystemet kallas för EES som står för Entry/Exit-system och är tänkt att sätta stopp för identitetsbyten och personer som stannar efter att deras visum gått ut. Fingeravtryck måste lämnas vid gränsen och ögonskanning är tänkt att göra systemet vattentätt. Avtrycken lagras sedan biometriskt.

Gränspolisen ser till exempel att systemet kommer att sätta stopp för den vanliga flygrutten för ligor från Ryssland och Georgien, där Arlanda är infarten.

Innanför Europas gränser är det dock fortfarande fritt.

I dag finns inget enkelt sätt för polisen att styrka identiteten på asylsökande, trots att migrationsmyndigheter i hela Europa gemensamt  lagrar fingeravtryck.

Vid en vanlig trafikkontroll släpps till exempel människor som potentiellt skulle kunna uppehålla sig i landet olagligt, eftersom det krävs en alltför stor administrativ insats att undersöka om personen ifråga är den som hen utger sig för att vara. Vill polisen bekräfta en identitet måste fingeravtryck begäras ut via Migrationsverket. Oftast beviljas detta, men det tar tid och kräver jämförelse med polisens eget register.

Frågan är känslig och ska så vara – uppgifterna är högt sekretessklassade av en anledning. Många invandrare söker asyl på goda grunder och lever under hot. Hotet kan komma från de stater de flytt från, och därför är det också viktigt att inte delning av information mellan länder sker med automatik.

– Det ska vara svårt för andra länders myndigheter att komma åt den här informationen, det måste det vara. Men tyvärr gör det inte jobbet lätt för oss. Skulle vi vilja kolla någon ute på stan så är det helt omöjligt, säger Ulrica Granberg.

Men när fortet Europa sätter upp elektroniska väggar kommer också den inre gränskontrollen att utvecklas kraftigt. En ökad inre gränskontroll kommer att göra det svårare för människor att använda falska identiteter. Friheten krymper, men också utrymmet att begå brott.

Om gränspolisen får drömma närmar vi oss en värld där gränsövervakningen är möjlig när som helst, var som helst, med ett fingertryck.

– Vi utvecklar biometri i våra mobiltelefoner så att vi lätt ska kunna identifiera ute på stan när vi gör inre gränskontroll. Just nu har vi en app som är ganska enkel, man knappar in personuppgifter eller namn, och får ett enkelt »ja« eller »nej«, om personen finns i Migrationsverkets system, säger Ulrica Granberg.

Nästa utvecklingssteg i appen är att få med om personen har varit misstänkt för brott. När Entry/Exit-systemet är i gång inom Schengen så är en möjlig utveckling att det också kopplas ihop med polisens mobilappar.

Sannolikt krävs ny lagstiftning för detta. Frågan är om integriteten kommer att värderas högre än möjligheten att täppa till luckorna i Europas gräns.

Frågan är högaktuell. Den 15 september lämnade regeringen en proposition med förslag till nya bestämmelser om fotografier och fingeravtryck. Lagändringen ska ge den svenska polisen större möjligheter att upptäcka falska identiteter hos personer som finns registrerade i det gemensamma informationssystemet SIS, som används inom Schengen för polis-,migrations- och rättsväsende.

Regeringen föreslår en ändring i utlänningslagen från årsskiftet som medger att utlänningar kan bli skyldiga att lämna fingeravtryck och att låta sig fotograferas vid yttre och inre gränskontroll. Det innebär att det blir mycket enklare att upptäcka falska identiteter.

Det är kraven från EU om säkrare gränser som ligger bakom.

Vid gränskontroller i andra europeiska länder har svenska tillstånd om uppehåll beslagtagits. De är en handelsvara, som allt annat.

– Med hjälp av ett sådant så kan man leva som vanligt, gå under radar med sitt lilla kort, säger Ulrica Granberg.

Samma sak gäller med pass. Att personer blir svenska medborgare, skaffar sig pass, och kort därefter förlustanmäler dem är vanligt.

– Sedan hittas passen igen, hos en människosmugglare i Turkiet.

De svenska passen är särskilt åtråvärda, eftersom ett svenskt pass är giltigt utan visum i 186 länder i världen, och eftersom få talar svenska i världen är det lättare att luras.

På grund av handeln med pass får man inte hämta ut mer än tre pass under en femårsperiod. Men med biometriska pass, med fingeravtryck och ögonskanning, kommer den gränsen inte att behövas längre.

Nu för tiden vill alla ha en ny folkräkning. Men ingen kan säga hur den ska gå till.

Sverigedemokraterna var först ut, i februari i år.

Snabbt hakade Kristdemokraterna på, i somras gav sig Liberalerna också in i frågan. Moderaternas Ulf Kristersson gjorde utspel om att bristen på folkräkning »öppnar för kriminella med dubbla identiteter«. Och nu har även statsminister Stefan Löfven sagt att »vi har behov av att ha koll på befolkningen i Sverige«.

Sverigedemokraterna vill folkräkna för att »systemets slappa utformning underlättar för den som vill tillskansa sig svenska bidrag eller ägna sig åt brottslighet«.

Kristdemokraterna vill folkräkna för att »få koll på vilka som faktiskt är i Sverige«.

Liberalerna vill folkräkna för att »kunna vidta åtgärder« mot trångboddheten i utsatta  områden. Nyamko Sabuni önskar en ny »trångboddhetsnorm« från Boverket.

Socialdemokraterna vill folkräkna för att »få ordning och reda«.

Dörrknackning är den populäraste metoden om man lyssnar på politiken, men kommer det att fungera?

Skatteverket, som har haft ansvaret för att räkna befolkningen de senaste 30 åren, tror inte det. Sannolikheten att någon öppnar och låter sig räknas in är nämligen inte särskilt stor.

En polis i yttre tjänst som Fokus har talat med säger att folkbokföringsfrågan effektivt sätter stopp för att lagföra personer som annars skulle kunna dömas för brott.

Om någon begår brott som inte är tillräckligt grova för ett frihetsberövande släpps personen ofta vidare, trots id-koll där handlingarna i många fall är undermåliga. Uppger personen en adress i Sverige saknas skäl att behålla den i förvar, eftersom »den går att få tag på«. Men adresser är ofta bara en fasad, och den misstänkte försvinner med sin falska identitet och sin falska adress.

– När andra myndigheter kommer med delgivningsbeslut så vet vi att de inte går att få tag på. Med en adress man inte bor på kan man inte drabbas av samhällets krav, säger en källa inom polisen.

Poliserna ute på fältet önskar sig biometriska data, en möjlighet att enkelt kolla fingeravtryck på plats:

– Det krävs biometriska data för att ha effekt. När vi griper utlänningar och försöker ta reda på vem det är så finns bara något bristfälligt samordningsnummer. Lite senare flyter individen upp igen, men i en annan skepnad. Samma individ – en rad olika identiteter.

Den polisiära framtidsdrömmen är på sätt och vis en perfekt orwellsk mardröm.

I ett sådant scenario skulle en samkörning med alla system göras från början, så att det började plinga hejvilt hos både Polisen, Migrationsverket, Kronofogden, Skattemyndigheten och Försäkringskassan.

Så många som 200 000 människor kan bo på felaktiga adresser i Sverige, enligt Skatteverket. Ingen vet exakt. Felen kostar samhället mångmiljardbelopp i utbetalda bidrag, och i beskattningar som inte görs i den kommun som belastas av den boende. Många är felskrivna av misstag och okunskap, men det finns också omfattande brottslighet kopplad till välfärden.

Det finns flera kända exempel som på senare tid väckt uppmärksamhet. Tidigare avslöjades att Najah al-Shammari, den tidigare irakiske försvarsministern, är folkbokförd i Sverige. Han mottog både barnbidrag och bostadsbidrag, trots att han lämnat Sverige för Bagdad. Ytterligare en politisk toppfigur, läkaren Fazel Fazly i Afghanistan, hade uppdrag för afghanska regeringen samtidigt som han var folkbokförd i Sverige och tog emot föräldrapenning.

Välfärdsbrottsligheten, där bidrag och stöd betalas ut till personer som uppger falska uppgifter om sig själva har ökat. Skenskrivning, det vill säga par som låtsas bo på olika adresser för att få bidrag men i själva verket bor ihop, är ett vanligt brott.

Folkbokföringsbrott kan ge fängelse i upp till två år, men det är i realiteten inte något som hänt – hittills. Böter är det sannolika utfallet för det fåtal som döms.

– Vi kan knacka på i slutänden, men det är resurskrävande, säger Tobias Wijk, verksamhetsutvecklare på Skatteverket.

Bilden av dörrknackningen är stark. Men det Skatteverkets  utredare i själva verket mestadels gör är vad man kallar skrivbordsutredningar. Det innebär bland annat att granska Facebookprofiler.

– Vi ställer en mängd frågor till myndigheter, kollar post, arbetsgivare, fastighetsregister, gör internetefterforskningar, kollar folks Facebook, det kan ge en indikation på vad vi behöver utreda vidare. Det handlar i grunden om att hitta en kontaktväg till en person så att vi kan ha en dialog, säger Tobias Wijk.

Så länge någon samarbetar är det enkelt.

– Annars måste vi bygga på från andra aktörer. Skulle vi inte nå ända fram så kan vi göra ett kontrollbesök. Men det är ganska resurskrävande, och kräver både tajmning och tur för att lyckas, säger han.

– Vi har ingen befogenhet att gå in, vi kan inte kolla hur garderoben ser ut och om tandborsten är där. Vi går dit och knackar på och ställer frågor men vill man inte medverka så kan man slänga igen dörren i ansiktet på oss, så vi använder det väldigt sällan, säger Tobias Wijk.

De som kan kräva att komma in är inte Folkbokföringen, det är Försäkringskassan och Kronofogden, och då ska det finnas misstanke om bidragsbrott. Det händer därför att Folkbokföringen hänger med vid sådana tillfällen.

Under 2020 räknar man med att 25 000 ärenden granskas.

– Vi tittar på hur vi förbättrar vår hantering, vi får en rad underrättelser och tips från myndigheter. Ibland krävs bara en påminnelse för att människor ska göra rätt, ibland händer det att man glömt, missat eller inte förstått.

Att ha en adress där man inte bor på riktigt är mycket vanligt.

– Vi har samlingsadresser där upp till 25 personer är skrivna av olika anledningar. Det kan vara så att den lägenhetsinnehavaren tar betalt för möjligheten att vara skriven där, säger Ulrica Granberg.

Gränspolisen ser att det finns stora pengar i att sälja adresser. Det möjliggör i sin tur välfärdsbrottslighet med bidragsfusk.

Det finns också en annan variant där lägenheter utnyttjas som hotell för illegala invandrare.

– Vi har varit inne i många lägenheter där det är fullt med madrasser på golven och där det är väldigt många fler än som ska befinna sig där. Det är bostäder där det bor en herrans massa människor men man har ingen aning om vem som egentligen bor där. Den som har kontraktet har inte själv varit där på många år. Vi vet bara att ingen gör det gratis, säger hon.

Folkbokföringen är Myndighetssveriges hjärta.

Här finns en enorm informationsmängd, och en nyckel som med rätt behörighet låser upp det mesta som finns att veta om en människa i myndighetsregister, en rikedom som alla myndigheter vill åt.

Den ovärderliga datan innehåller personnummer, samordningsnummer, namn, namnbyten, födelsetid, födelsehemort, födelseort, folkbokföringsort, folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning, medborgarskap, utlandsadress, civilstånd, make, registrerad partner, barn, föräldrar, vårdnadshavare och annan person som den registrerade har samband med inom folkbokföringen, samband som är grundat på adoption, inflyttning från utlandet, om personen är avliden, utvandrad, försvunnen eller har falsk identitet, anmälan enligt vallagen, och förstås – historiska uppgifter.

Det svindlar.

Därför är det ingen okomplicerad sak att låsa upp ett sådant kraftfullt vapen mot alla andra register. Samtidigt gör begränsningen i informationsutbytet mellan myndigheter det svårt att förhindra brott:

– Om vi kunde få ett informationsutbyte så skulle det bli enklare. Folkbokföring och falska identiteter kan vara brottsverktyg för annan brottslighet. Vi behöver kunna riskvärdera tidigare, säger Tobias Wijk.

– Vi arbetar för att vi ska få bättre möjligheter till informationsutbyte, kunna göra fler och tidigare kontroller.

Men den typen av integritetsåtgärder kräver lagändringar och beslut i riksdagen. Frågan tas upp i en utredning som är klar i april nästa år, Utredning av folkbokföring och samordningsnummer FI 2019:05.

Folkräkningsproblemet är inte så mycket ett folkräkningsproblem som ett it-problem.

– Systemet utvecklades i slutet av 1980-talet. Det är samma grundsystem som när folkbokföringen togs över från Svenska kyrkan 1991, och det sätter stopp för att jobba på ett effektivt sätt med informationsutbyte. Det finns begränsningar med en gammal teknisk miljö, säger Tobias Wijk.

POFF hette Skatteverkets uråldriga projekt för att bygga det nya datoriserade folkbokföringssystemet. Numera är drömmen »ett nytt digitalt ekosystem«.

Miljardbelopp kan sparas om samarbetet kommer till stånd. »Delegationen för korrekta utbetalningar« pekar på att folkbokföringen är en viktig del i att komma till rätta med felaktiga utbetalningar.

Tobias Wijk vill ändå nyansera bilden av de kriminella fuskarna något:

– Den fysiska adressen är inte lika viktig i samhället i dag, hur ofta får man post hem?  Därför blir det inte lika angeläget. För gemene man är inte folkbokföringen kopplad till rättigheter och skyldigheter. Generellt är vi sämre på att lämna uppgifter och svara på frågor, inte minst när det gäller SCB. Innan var vi mer plikttrogna, ställde en myndighet en fråga så svarade man.

Sett till takten Skatteverket arbetar i nu så är en prognos på över 300 anmälda folkbokföringsbrott i år inte orimlig, redan i augusti är siffran uppe i 257. Det kan jämföras med året innan då det blev totalt 267 anmälningar. Totalt kommer runt 25 000 bosättningskontroller att göras, i de flesta fall efter tips från andra myndigheter och allmänheten.

Det är lätt att tänka att det är av bidragsskäl eller för att undkomma rättsskipning som folkbokföringsuppgifter fuskas med. Men också höginkomsttagare kan ha anledning att slira mellan bostäder.

Var du är skriven 1 november varje år styr var du ska beskattas. Den som »glömmer« att byta adress från lågskattekommun vid flytt till en högskattekommun har alltså stora pengar att vinna. Mellan Sveriges högskatte- och lågskattekommun skiljer sex procentenheter. Vid en månadslön på 42 000 kronor har den som slirar med adressen 30 000 kronor mer kvar i plånboken varje år, bara genom ett kryss i fel ruta.

Folkbokföringen är grunden för hela den kommunala ekonomin, och ju fler som struntar i den, särskilt i kommuner som redan befinner sig i ett svårt läge, desto mer okontrollerat kommer utgifter att skena.

Den svenska folkbokföringen har anor tillbaka till 1500-talet, och sköttes fram till år 1991 av Svenska kyrkan. Den noggranna registreringen av befolkningen saknar motstycke och har möjliggjort många av de välfärdssystem vi i dag tar för givna. När den nu sviktar, så får det konsekvenser för hela vårt samhälle.

Minst tio gånger under 1900-talet har folkbokföringsfrågan utretts. Överföringen från kyrka till stat gjordes för att folkbokföringen skulle betraktas som en borgerlig angelägenhet, där religionsfrihet inte skulle kunna grumla bilden. I ett allt mindre homogent Sverige var det framsynt. I dag skulle kyrklig översyn av folklängder vara direkt omöjligt. När man i slutet av 1980-talet till sist bestämde sig för att flytta ansvaret för folkbokföringen till Skatteverket hoppades man också att reformen skulle göra det lättare att komma till rätta med folkbokföringsfusket.

I dag – över 30 år senare –  är problemet fortfarande olöst.

***

FAKTA: EES

En tredjelandsmedborgare får vistas i Schengenområdet i maximalt 90 dagar under en 180-dagarsperiod. Därför får en sådan besökare i dag en inresestämpel i passet som sedan kontrolleras vid utresa.

In- och utresesystemet (Entry/Exit System, EES) som är under uppbyggnad inom Schengen ska ersätta de manuella stämplarna.

Att EES lagrar informationen i en gemensam databas möjliggör för nationella myndigheter att kontrollera närvaron i området.

Systemet ska också göra det lättare att upptäcka personer som nekats inresetillstånd i annat land eller är misstänkta för brott.

Beslutet om EES togs av Europaparlamentet i november 2017 och ska sjösättas under första halvan av 2022.

***

FAKTA: Folkbokföringen

Mantalsskrivning var i äldre tider i Sverige en årlig registrering av befolkningen i en mantalslängd.

1652 blev det lag att alla mellan 16 och 63 år skulle betala mantalspenning. Åldern höjdes i mitten på 1800-talet till 18 år, och fattiga, sjuka, adel, soldater och gamla slapp betala.

Hushållets föreståndare anmälde alla som bodde i hushållet och deras personuppgifter vilket sedan skrevs in i mantalslängder.

Mantalsskrivningen baserades från 1946 och fram till 1991 på kyrkobokföringen.

1987 fattade riksdagen beslut om att göra en ny organisation för folkbokföringen. Ansvaret fördes över från kyrkan till lokala skattemyndigheten.

Centern kämpade i riksdagen emot att överföringen från kyrkan skulle göras. En fajt uppstod mellan Folkpartiet och Centerpartiet, där de senare menade att Folkpartiet gjort en hemlig överenskommelse med regeringen, något som Folkpartiet nekade till.

POFF hette Skatteverkets projekt för att bygga det nya datoriserade folkbokföringssystemet.

Under några år på 1990-talet kom en rad lustiga förkortningar att arbeta med att få mastodontprojektet i hamn – med namn som OFF, POFF, KOFF, ROFF, FOLKE och MICKY.

Från 2020 och ett par år framåt får Skatteverket 155 miljoner kronor extra till att göra fler folkbokföringskontroller.

Fotnot: Den här artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Liberal Debatt.