Las-mardrömmen för S: Sprickor i egna leden – och fler vilda strejker

Ett socialdemokratiskt parti som ruckar på arbetsrätten, som varit en hörnsten på arbetsmarknaden sedan 70-talet.

Liberaler och centerpartister som vill ändra i las –  även om utredarna säger att förslaget inte ökar sysselsättningen.

Och en svensk modell som funnits sedan 1938 – som kan braka samman.

Januariavtalet tvingar fram ett avgörande i en fråga där många, framför allt S och fackföreningsrörelsen, inte håller med om grundproblemet.

– Man ska inte försöka laga det som inte är trasigt, säger arbetsmarknadsexperten Christer Törnqvist, på Högskolan i Skövde.

– Det är nästan komiskt att kalla det för en moderniserad arbetsrätt när det man gör är att öka otryggheten, säger Linda Palmetzhofer, tf ordförande i Handels.

Bakgrunden är att i januariavtalet (JA) fick S ge med sig på att utreda nya regler för turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd (las) – den kanske enskilt största eftergiften som S gjorde i JA. Första steget var en statlig utredning som presenterade sitt resultat i början av sommaren.

Utredningen föreslog, förutom ändringar i turordningsreglerna, också att ge visstidsanställda ett starkare skydd. I detaljhandeln till exempel har bara 24 procent det som kallas normanställning, med tillsvidareanställning på heltid.

– Lasutredningen tar inga steg för att förbättra för de visstidsanställda. De har kortat tiden, men det har vi sedan länge löst i kollektivavtal. Så många människor har i dag otrygga anställningar. Arbetsgivare behöver inte ens ange några skäl till visstid, menar Linda Palmetzhofer.

I januariavtalet skrev man in en brasklapp för hela förändringen av arbetsrätten: om parterna – i det här fallet LO, privattjänstemännen i PTK samt Svenskt Näringsliv – kan enas i förhandlingar blir det ingen ny anställningslag. I kommun-Sverige är det i praktiken redan löst med ett omställningsavtal mellan Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), och de offentliganställdas fack.

Men för privatsidan slår gonggongen snart – senast sista september måste man ha framme en förhandlingslösning för att undvika lagstiftning.

»Mycket talar för att vi hittar en lösning i slutänden«, sa Mattias Dahl, vice vd för Svenskt Näringsliv, hoppfullt i Agenda. Fast facken har inte varit lika optimistiska.

Om vi skriver den 1 oktober och frågan inte lösts förhandlingsvägen hamnar S i en rävsax: Ett regeringsförslag till stora delar baserat på utredningen och en öppen strid med LO, TCO och Saco.

Både Stefan Löfven och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark har sagt att utredningens förslag inte uppfyller JA:s krav på »grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter«. Men på vilket sätt har de inte preciserat.

Claes Stråth, tidigare chef för Medlingsinstitutet, menar att politisk inblandning – eller om man så vill klåfingrighet – sällan lett till något gott på arbetsmarknaden:

– Fast det vi traditionellt sett som den svenska modellen, Saltsjöbadsavtalet från 1938, föregicks av politiska hot som i praktiken gjorde att parterna tog sig samman och tecknade avtalet.

– Nu ser vi en motsvarighet till det läget. Kommer parterna att kunna värna systemet som man gjorde 1938? Då räckte det med att två parter, LO och SAF, var överens. I dag är det många fler som vill bestämma och facken är mer splittrade.

Men också i den ursprungliga las från 1974, liksom i andra arbetsmarknadslagar på 70-talet, fanns en politisk inblandning. Det strejkades vild på 70-talet, påpekar Christer Törnqvist.

– Det var så i hela västvärlden och går inte att skylla på svenska förhållanden helt och hållet, säger Christer Törnqvist.

– Den tidens arbetsmarknadslagar togs i rätt stor enighet i riksdagen, det var inte bara S och (då) Vpk som stod bakom. Även Fp, nu liberalerna, och C accepterade lagarna, även om de var oense med regeringen på några punkter, fortsätter han.

En förändring av las genom lag riskerar att leda till samma sak som på 70-talet: missnöjet uttrycks i fler vilda strejker.

– Sannolikt är det så. Den svenska modellen, där man respekterar fredsplikten, har definitivt varit en effektiv konfliktbroms. Finns det ett missnöje ändras det inte med regler, utan riskerar gå över till vilda konflikter som på 70-talet, säger Christer Törnqvist.

Claes Stråth är inne på samma sak:

– Man ska inte tro att politiken kan göra vad som helst, då riskerar man en instabil situation. Parterna kan garantera stabiliteten. Det här handlar inte bara om reglerna för uppsägning, utan om hela systemet som sådant, säger han.

Även om det är ont om tid räknar Claes Stråth med en lösning vid förhandlingsbordet:

– Inte minst för att hålla uppe den gemensamma front som parterna visat i förhållande till EU, när de till exempel avvisat en lagreglerad minimilön. Det skulle minska trovärdigheten om man vill visa EU att man har en fungerande modell och inte lyckas med att hantera detta.   

För Vänsterpartiet har arbetsrätten varit en fråga ända sedan JA ingicks. Partiet har sagt sig vara berett att fälla regeringen. Ulf Kristersson pratade först om att han var beredd att fälla regeringen på vilken fråga som helst, även ihop med V. Det har han sedan tonat ner. Man ska inte rösta mot ett förslag som partiet tycker är »rätt och riktigt«, en lite annorlunda hållning än Nya Moderaternas då ledande företrädare kallade sig »kollektivavtalsentusiaster«.

– Vi har sedan länge velat se en reformerad arbetsrätt. Med större rörlighet och mer flexibilitet, och det behovet har definitivt inte minskat med coronakrisen. Men vi måste se ett förslag innan vi tar ställning, säger Mats Green, M:s arbetsmarknadspolitiska talesperson.

Sverigedemokraterna har ännu inte tagit ställning. Även därifrån beskrivs en lagstiftning som ett hot mot den svenska modellen.

– Det är viktigt att ha stark arbetsrätt för att vi ska ha trygga anställningar och kreativa arbetsplatser. Annars riskerar vi att anställda blir rädda och inte törs säga sin mening, säger Jimmy Ståhl, riksdagsledamot för SD som tidigare satt i styrelsen för Hamnarbetarförbundets avdelning i Göteborg.

– Det finns anledning att frångå turordning litegrann för att rädda småföretagare. Det finns ingen anledning att ändra för storföretagen.

Magnus Persson är SD:s talesperson i arbetsmarknadsfrågor:

– Vi varit tydliga med att vi vill att parterna ska lösa detta. Annars är det ett bakslag för svenska modellen. Att öka undantagen från två till fem i företag med upp till tio anställda har vi drivit i flera år.

Om det skulle bli ett skarpt lagförslag är det inte givet var SD hamnar.

– Vi är ett mittenparti och i arbetsmarknadsfrågor ligger vi ganska nära S. Men på många områden vill vi gå längre, säger Magnus Persson.

Utländska företag som etablerar sig i Sverige höjer ofta på ögonbrynen inför »svenska modellen«. Nu senast har det handlat om Amazons kommande etablering i Sverige.

Men det tyska företag som ska sköta Amazons lager, Kuehne Nagel, är redan medlem i arbetsgivarorganisationen och har därmed kollektivavtal med Transport.

– Det har löst sig ganska bra hittills. Fast Amazon är ett företag som är svårt jämföra med andra. De vill inte dominera marknaden, de vill vara marknaden. För oss är det viktigt att de som så stora också ansluter sig  till vår modell, säger Linda Palmetzhofer.

***
Kända arbetsmarknadskonflikter i Sverige senaste åren

1981–82: Ullared

Gekås ägare ville inte sluta kollektivavtal när de startade i Ullared. Handels och andra förbund satte Gekås i blockad. »Det är lättare för de anställda att komma till mig om eventuella problem än att blanda in en tredje part«, sa grundaren Göran Karlsson. Sedan länge finns avtal på Gekås.

1995: Toys’r’us

Det amerikanska leksaksföretaget ville inte skriva kollektivavtal. Företaget sattes i blockad och andra förbund, som Transport, gick ut i sympatiåtgärder. Företaget skrev på avtal till slut.

2004: Lavalkonflikten

Lettiska Laval byggde en skola i Vaxholm men ville inte skriva kollektivavtal med Byggnads och sattes i blockad. 2007 förklarade EG-domstolen att stridsåtgärderna stred mot EU:s fria rörlighet. Under alliansregeringen, 2010, infördes Lex Laval som begränsade fackets rätt att ta till stridsåtgärder för att få utländska företag med anställda på tillfälliga jobb i Sverige att skriva på kollektivavtal. I april 2017 beslutade riksdagen riva upp Lex Laval. S, MP, V och SD stod bakom lagändringen.

2006–2007: Wild’n Fresh

Salladsbaren i Göteborg sattes i blockad efter att företaget sagt nej till kollektivavtal. Blockaden pågick i fyra månader, tills ägaren sålde baren vidare. C-politikern Frederick Federley och Dominika Peczynski försökte under tiden ta upp kampen mot facket genom att »sympatistarta« En Annan Salladsbar i Stockholm.

2013: Bussförarnas »kisspausstrejk«

Bussförare i flera städer togs av Kommunal ut i en konflikt som handlade om löner, arbetsvillkor vid skifte mellan arbetsgivare, raster och arbetstider. Efter åtta dagar slöts ett avtal.

2017: Sopstrejken

Ett 50-tal anställda vid Reno i Stockholm gick ut i vild strejk när företaget ville ändra bonusvillkoren i löneavtalet. 2018 kom ett utslag i Arbetsdomstolen, där strejken förklarades olaglig. 

2019: Pilotstrejken

1 409 piloter från Sverige, Norge och Danmark strejkade efter att pilotfacket avvisat SAS lönebud. Efter sju dagars strejk enades parterna om ett avtal.

2016–2019: Hamnkonflikten

En långvarig konflikt mellan Hamnarbetarförbundet och Göteborgs hamn. Hamnarbetarfacket strejkade för att få ett kollektivavtal, men det i medlemsantal mindre LO-förbundet Transport hade avtal. Regeringen hotade med lagingripande, och fick i riksdagen igenom en lag som gör det svårare att ta till strejkvapnet mot arbetsgivare som redan har kollektivavtal. V röstade mot förslaget och SD ville se ett omarbetat förslag. Övriga partier röstade ja.

***

Lasutredningen

I dag kan en arbetsgivare med högst tio anställda undanta två personer från reglerna om turordning, som främst baseras på hur länge en person varit anställd.

Lasutredningen föreslår att det ska utökas till fem personer, och att även de med fler anställda ska få göra större undantag.

I dag krävs »saklig grund« för uppsägning, annars kan uppsägningen ogiltigförklaras. Utredningen vill ändra på bevisbördan: Den uppsagda ska i domstol visa att det saknades saklig grund. Och i företag som har högst 15 anställda ska en ogiltigförklaring inte kunna ske.

Det finns åtta anställningsformer vid sidan av fast anställning: vikariat, provanställning, praktik, feriearbete, säsongsarbete, objekt-/projektsanställning, behovsanställning och övrigt tidsbegränsade anställningar. Från 2008 finns utökade undantag också i allmän visstidsanställning. Runt 15 procent av arbetskraften, i maj i år cirka 660 000 individer, har i dag visstidsanställning.

I dag kan en visstidsanställd garanteras fast jobb om anställningen pågått sammanlagt tolv månader under tre år. Utredningen föreslår i stället nio månader under tre år.

Utredningsförslaget, En moderniserad arbetsrätt, säger att de kan leda till större flexibilitet på arbetsmarknaden, men effekterna på arbetslösheten beskrivs som »nära noll«:

Vilka som vore förlorare på förslagen är tydligt:

»Vid ett försvagat anställningsskydd är förväntningen att det kommer att ske fler uppsägningar bland äldre arbetstagare, om de till exempel inte längre är skyddade genom lång anställningstid«, konsterarar man. Men: »fler ur gruppen som är nya på arbetsmarknaden kommer att anställas«.