Hakelius: Den militära aktiviteten i Östersjön är livligare än på länge
Toppbild: TT
Försvarsbeslutet 1914 fattades i september, två månader efter första världskrigets utbrott. Det var fråga om en välbehövlig upprustning. Den slutfördes 1925, sju år efter första världskrigets slut.
Försvarsbeslutet 1925 innebar en rejäl nedrustning av det svenska försvaret, samma år som Mein Kampf publicerades. Det gällde fram till 1936. Då trumfade Bondeförbundet och Folkpartiet igenom en viss upprustning, som gjorde att den socialdemokratiska regeringen tvingades avgå under några sommarmånader. Men förbättringen var inte särskilt stor. När andra världskriget bröt ut var Sverige i ungefär samma läge som 1914.
LÄS OCKSÅ: Hakelius: MP i en borgerlig regering? Resultatet av ett svenskt återfall
Först 1942 fattades beslut om en kraftigare upprustning. Krigsmakten fick kosta 755 miljoner per år, vilket var en ökning med närmare 400 procent jämfört med 1936. Tre år efter andra världskrigets utbrott kunde alltså svenska politiker till sist enas om att det nog var bra att Sverige hade ett ordentligt försvar.
Det som en kort sammanfattning av svensk militärhistoria i modern tid. Nu till vår egen tid:
Den militära aktiviteten i Östersjön är livligare än på länge. Häromveckan fick försvaret genomföra en beredskapsinsats på och kring Gotland, när ryska landstigningsfartyg rörde sig i vattnen. Ett ryskt jaktplan kränkte häromdagen danskt luftrum över Bornholm, 40 kilometer från den svenska kusten. Det råder osäkerhet om hur långt vi står från ett ryskt militärt ingripande i Vitryssland.
Samtidigt, i Stockholm:
Den svenska regeringen försöker finna ett sätt att använda budgetprocessen för att ge lägre anslag till försvaret. Den rätt blygsamma upprustning som samma regering tidigare sagt är nödvändig, ska i praktiken inte bli av. Rapporteringen om detta handlar mestadels om själva regeringsbildningen. Kan januariöverenskommelsen spricka?
Kanske kan den det. Men i historiens ljus är det ungefär lika intressant som regeringen Hanssons avgång 1936. Det var, om man så säger, inte trettiotalets mest avgörande händelse.
Kan man lita på att tillräckligt många på Helgeandsholmen inser det?
