Fallet med Yusuf, 24: Så sprider sig tystnadskulturen i en svensk förort

I slutet på november förra året stannar droghandeln i Skäggetorp upp. Plötsligt är all cannabis slut i Linköpingsstadsdelen  – »torrt« bland både langare och köpare.

Yusuf har rökt cannabis i några år – själv aldrig langat – och en kompis föreslår att de ska åka till Stockholm för att köpa ett mindre parti.

24-årige Yusuf köper lite extra, för att sälja till den närmaste kretsen av vänner och därmed delfinansiera sitt eget bruk.

När han återvänt efter inköpsresan skickar han meddelande på chattjänsten Snapchat till tio av sina vänner. Ett köp­erbjudande. Det når även Mahdi, som vanligtvis langar cannabis till Yusuf och är knuten till X-team, en undergrupp till det kriminella mc-gänget Bandidos, som också kontrollerar droghandeln i området.

Mahdi blir rasande över Yusufs tilltag. Brukare som blir langare – en konkurrent i vardande?

Följande dag stöter de på varandra i Skäggetorps centrum. I den verbala sammandrabbningen yr saliven ur Mahdi. Han hotar att döda Yusuf. Till slut avstyrs situationen och de bägge skiljs åt.

Några timmar senare, samma eftermiddag, när Yusuf passerar centrum igen kommer Mahdi farande på en svart cykel, delvis maskerad. Han stannar upp, tar fram en stor silverfärgad revolver och avlossar två skott.

Det första går rakt igenom Yusufs vänstra knä. Han rasar ihop på marken. Andra kulan går in vid vänstra höften och ut vid höger höft. Skadorna på tarmar, blodkärl och urinledare är livshotande.

När polisen senare förhör Yusuf på sjukhuset pekar han direkt ut Mahdi, efter att ha känt igen honom på klädsel och röst. De var inte heller några ytligt bekanta utan »hade känt varandra sedan de var barn«, som Yusuf säger till poliserna.

Gängvåldet och denna eskalering följer ett mönster som funnits på flera håll runt om i landet med narkotikahandel som resulterar i våldsuppgörelser. Men vad som händer sedan gör att skotten i Skäggetorp sticker ut.

Skuldfrågan når sin lösning i domstol, men vägen dit reser frågor om hur polisen arbetar med personskydd av vittnen.

***

Yusuf ligger fortfarande på marken och två personer som skyndat fram utför första hjälpen. En har dragit av sig sin tröja som nu trycks mot såret i buken för att stoppa blodflödet. Blodförlusten gör att medvetandegraden går ner, men senare berättar Yusuf för polisen hur han ändå hör sin mors röst. Är det verkligen hon? Rösten verkar desperat.

Hans mor var på väg till ett föräldramöte i skolan när hon passerar centrum där hon ser sin skottskadade son. Yusuf beskriver senare att han liggande på marken, med blicken i den allt grumligare skyn, inser situationens allvar. Det är han som försatt sin mamma i sådant lidande över något så futtigt som narkotika. Han bestämmer sig för att förändra sitt liv.

Efter ett polisförhör på sjukhuset berättar han också för första gången för sina föräldrar att han rökt cannabis i flera år, men att han tänker sluta. Han säger också att han ska samarbeta med polisen. Han erkänner också narkotikabrott. Tystnadskulturen ska få ett stopp, han vill bryta kedjan med våld och därmed se till att inte familjen utsätts för något mer.

Det är ett rejält trendbrott. Enligt John Skoog, polisutredare i bland annat detta fall i Skäggetorp, har situationen i området försämrats på senare år. I takt med att den gängrelaterade brottsligheten ökat är det allt färre som vill vittna. När polisen ställer frågor har ingen sett något.

– Människor är rädda. De vill inte uttala sig, för att de befarar att det ska få negativa konsekvenser för dem. Det är ett problem som vi har i Linköping och även nationellt, säger John Skoog.

Yusufs vittnesmål i utredningen är en stor vinst för åklagaren, men sker till ett högt pris. Snart börjar nämligen utredare, såsom John Skoog, att eftersöka vYusuf personer i stadsdelen. Många drar den korrekta slutsatsen att Yusuf är den som pratat med polisen och ryktet om vem som golat sprids fort.

Något som når även familjen. Yusufs 56-årige pappa som arbetar som taxichaufför vågar inte längre arbeta. Han är oroad för att någon ska beställa fram bilen och utföra ett hämndangrepp.

På julafton den 24 december, fyra veckor efter att Yusuf skjutits, är hans pappa ute på en promenad när en man på cykel närmar sig honom bakifrån.

»Om din son säger sanningen i tingsrätten så kommer din familj letas upp och försvinna«, säger cyklisten enligt pappan i ett polisförhör.

»Du vet vad som händer din familj om din son pratar med polisen.«

Händelsen, som polisanmäls, skakar om hela familjen. Att försöka påverka rättsprocessen med till exempel hot rubriceras som övergrepp i rättssak; i fjol anmäldes 5 700 sådana fall, en ökning med 9 procent jämfört med året innan.

Oroade över säkerheten slutar barnen i skolålder att gå till skolan. Modern, som jobbat på kafé, upphör att arbeta. Deras äldre barn som läser på universitetet avslutar också sina studier. Familjen vågar inte ens lämna bostaden. De är alla rädda. Tillvaron är helt upptryckt, bara för att Yusuf försöker göra det rätta.

***

Det är inte bara i Skäggetorp som påtryckningarna ökar, tystnadskulturen spridit sig och hoten blir allt fler. I andra utsatta områden i Sverige är mönstret detsamma: kriminella försöker utöva allt hårdare kontroll i områden där de verkar. Skillnaden är stor jämfört med för bara tiotalet år sedan.

På 1990- och 2000-talet var det mest kriminella och toppstyrda mc-gäng som stod för den organiserade brottsligheten. Även då utdelades hot, mest verbala – ibland ledde det till misshandel. Sällan gick det längre än så. Men sedan några år tillbaka finns det exempel på vittnesmord i Sverige.

Startpunkten är i Stockholm i januari 2017, då en 25-årig man skjuts i ett garage i Hallonbergen. Skottskadad körs han av en vän mot sjukhus men innan de anländer stoppas deras bil. Ut ur den förföljande bilen stiger en beväpnad man som skjuter den skadade 25-åringen till döds.

I Hallonbergen har den 39-årige José Axelsson, som stått på sin balkong, sett männen som sprungit ut från garaget. Han vittnar för polisen om vad han sett.

Sex veckor senare har han precis kommit hem efter en morgonpromenad med sin hund när flera unga män tränger sig in i familjens bostad. Där hugger de ihjäl hustrun, Ruth. José Axelsson flyr skräckslagen ut på gatan. Han blir upphunnen av männen. Då har José Axelsson redan ringt efter polis.

– Snälla, jag vill inte dö, säger han i det sista som hörs av SOS-samtalet.

En polispatrull i närheten, som snabbt kommer till platsen, ser hur mördarna hugger ihjäl honom. Parets barn blir föräldralösa.

Flera vittnen avstår medverkan i polisutredningen och när de ändå kallas till tingsrätten heter det att de inte längre minns något.

– Detta är det allra största problem vi har i det svenska rättsväsendet, säger rättsexperten och den tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem.

– Likhet inför lagen upphör när kriminella, med en nimbus av farlighet, gör så att vittnen inte vågar fullgöra sin plikt. Ofta kan vittnen säga: Om inte ens statsministern eller utrikesministern kan skyddas hur ska polisen skydda mig? Invändningen är svårt att avfärda.

Sven-Erik Alhem, som också är förbundsordförande för Brottsofferjouren, vill dels se att mer teknik används i brottsutredningarna, dels att rejäla straffskärpningar införs för övergrepp i rättssak.

– Övergrepp i rättssak hotar hela sy­stemet. Det måste skyddas hårdare för det är så man upprätthåller likhet inför lagen, säger han.

I juni 2018 döms ett kompisgäng till fängelse för morden i Hallonbergen. Den 22-årige ledaren får livstidsstraff och ytterligare tre andra får mellan 10 och 14 års fängelse. Två minderåriga döms till vardera tre års sluten ungdomsvård.

Dubbelmordet i Hallonbergen 2017 väcker återigen debatt om anonyma vittnen, men flera politiska partier är emot ett sådant förslag.

Även Advokatsamfundet delar kritiken då man anser att ovetskapen om vem som vittnar minskar försvarets möjligheter att ifrågasätta uppgifterna och att det hotar rättssäkerheten. Argumentet lyder att anonyma vittnen lika gärna kan lämna oriktiga uppgifter, som svårligen kan kontrolleras när deras identitet är dold. För att inte tala om förhöjda risker för advokater, som kan bli föremål för kriminellas hot för att få veta vilka vittnena är.

I september 2019 tillsätter ju­stitieminister Morgan Johansson (S) en utredning av kronvittnen, vittnesskydd och möjligheten att vittna anonymt – även om hans eget parti är emot det sistnämnda tas det in på begäran av riksdagen.

Utredningen ska vara klar våren 2021.

***

När Yusuf hälsar på familjen i Skäggetorp brukar han sova över hos sin mormor, som bor i närheten av föräldrarnas bostad. Vad få vet är att han inte längre besöker stadsdelen efter att han sköts ner på torget.

Runt halv nio på kvällen den 15 februari 2020 ringer någon på dörren till hans mormors lägenhet. En kusin är där denna lördagskväll och han går mot dörren för att se efter. Han hinner inte fram förrän någon på andra sidan börjar skjuta flera skott. Skottsalvan träffar honom. Ambulansen som anländer kort efter för honom till sjukhuset, men senare samma kväll dödförklaras han, han skulle ha fyllt 21.

För familjen framgår det tydligt att Yusuf var den egentliga måltavlan. Alla med inblick i fallet var medvetna om att hot mot familjen förelåg, men ändå har ett dödsoffer skördats. Hur var det möjligt?

Något vittnesskyddsprogram finns inte i Sverige, det som finns är polisens brottsoffer- och personsäkerhetsverksamhet (BOPS), där personskydd till utsatta vittnen erbjuds. I verktygslådan finns defensiva åtgärder såsom hemsäkerhetsutrustning, överfallslarm, byte av bostad och skyddade personuppgifter. De offensiva åtgärderna riktas mot gärningspersoner och kan vara till exempel kontaktförbud. Mer detaljerad information eller inblick i denna verksamhet går inte att få.

Polisens nationella operativa avdelning (Noa) lämnar inte heller ut uppgifter om kostnader för det så kallade särskilda personsäkerhetsprogrammet.

Enligt polisens pressavdelning kan man av skyddsskäl inte kommentera vare sig enskilda ärenden, bedömningar eller ens arbetsmetoder.

– Vi har begränsade möjligheter att prata om personskydd för det kan vara kontraproduktivt för deras arbete, säger polisutredaren John Skoog.

När Yusuf skrivs ut från sjukhuset frågar polisen med ansvar för personskydd om han har någon släkting utanför Linköping som han kan bo hos. Det är så han hamnar hos en släkting, som bor i en annan kommun, enligt en källa.

Redan efter en natt slår dennes familj bakut. Släktingens hustru är rädd för repressalier och att deras gemensamma barn blir utsatta för onödiga risker genom att ha en hotad och eftersökt boendes hos sig.

Hon tar barnen och checkar in på ett hotell, men låter sin make veta att han måste välja mellan den skottskadade eller sin egen familj. Om han väljer bort sina egna väntar dock skilsmässa.

Parallellt har Yusufs familj också flyttats från Skäggetorp på grund av hämndrisk.

Eftersom polisens personskydd bara gäller vittnet och inte den närmaste familjen hamnar ärendet hos socialtjänsten i Linköping som ordnar placering i en annan kommun. Familjen och alla barn flyttas till ett tillfälligt boende och då börjar också debiteringen att ticka. För deras hemkommun kostar boendet 3 000–4 000 kronor per natt.

Detta är inte någon permanent lösning, det förstår alla parter. Familjens far kan inte längre arbeta, modern måste vara med sina barn på boendeplaceringen och skolbarnen har fått lämna sin skola på hemorten. Allt för att sonen valde att bryta tystnaden. Det är oklart hur länge denna lösning kan tänkas vara.

Yusufs försvarsadvokat Evin Cetin menar att fallet visar på svagheterna i systemet.

– Rättsväsendet och politiker pratar om vikten av att folk vittnar – här har vi en målsägande som trots mordhot medverkar i utredningen och vittnar. Men polisen misslyckas att ge honom och hans familj skydd. Man kan ställa sig frågan om en som heter Anders Johansson skulle placeras hos sina släktingar om han blivit skjuten och hotad till livet?

Att hennes klient under förundersökningens gång var brottsoffer, ett viktigt vittne i målet och misstänkt för narkotikabrott spelade roll i att familjen inte fick starkare skydd och ett dödsoffer skördades, menar familjens advokat.

– Polisen tycks inte ha kunskap och erfarenhet av att hantera gängkriminalitet när brottsoffer och gängkriminella bor på samma gata, säger hon.

– Polisen misslyckades med att skydda familjen, vilket är ett misslyckande för hela rättsväsendet. BOPS har ansvar för att en 20 år ung kille avrättades. Jag anser att BOPS arbete här bör utredas.

I tingsrätten i april fann man att Mahdi var skyldig till mordförsöket och han dömdes till 12 års fängelse, vilket hovrätten i juni reducerade till 10 års fängelse. Tingsrätten dömde också den skottskadade Yusuf för ringa narkotikabrott, men med en villkorlig dom.

Med domslutet upphör dock inte hotbilden mot familjen. Utredningen av mordet på Yusufs kusin är ännu pågående. Misstänkta har gripits, men släppts på fri fot eftersom misstankegraden är lägre och åklagaren anser att de inte kan antas försvåra utredningen. Enligt en källa är en av de misstänkta en X-teammedlem.

- - -

Fotnot: Mahdi och Yusuf heter egentligen något annat. För denna artikel har Fokus talat med personer som har insyn i polisens arbete, men som inte kan uttala sig om metoder eller arbetssätt utan att röja sitt källskydd. Polismyndigheten har fått skriftliga frågor rörande personskydd till vittnen, men har via sin presstjänst avböjt att besvara dessa.