Hakelius: Därför borde alla Hongkongkineser få ett svenskt pass
Toppbild: TT
Anders Ygeman verkade inte tycka det, när han kommenterade beskedet att Huawei och ZTE stängs ute från det svenska 5G-nätet. Han hukade verbalt och ville ha goda relationer med »en viktig handelspartner«.
Det är sådant man måste ägna sig åt som minister.
Men tänk er anletet på Gui Congyou när han fick höra om beslutet. En bra dag påminner han om en svulten Edvard Persson som glömt bort hur man ler. Nu måste han ha längtat efter åtminstone ett halvdussin bestörta svenska reportrar att kasta auktoritära förolämpningar på.
Gui Congyou räknar säkert med att Kina vinner det långa spelet och att vi alla förr eller senare ställs under kommunistpartiets granskande öga. Han har antagligen rätt, så desto större anledning att sticka ett par fingrar i det där ögat när vi ännu har chansen. Vi kunde förresten ta i lite mer.
Just nu är samstämmigheten rätt bedövande: vi behöver inte mer invandring. Men gäller det verkligen alla, oavsett varifrån de kommer?
Hakelius: Som att leva i en Kalla kriget-thriller med angiveri och hemliga fester
Redan i slutet av nittiotalet, när Storbritannien kände sig tvingat att lämna tillbaka Hongkong till kineserna, föreslog jag att alla Hongkongkineser som ville, borde tilldelas ett svenskt pass. Med en halv miljon eller en miljon svenska Hongkongkineser skulle vår lycka ha varit gjord. Ingen skulle ha behövt oroa sig för pensionssystemet. Schweiz skulle äntligen ha fått europeisk konkurrens.
Just nu är historien generös och ger oss en andra chans. Det tog 20 år för kommunistpartiet att förstöra Hong Kong på riktigt, men nu sker det. Så varför inte erbjuda en utväg för dem som inte står ut längre? Det är knappast illojalt med den gamla kronkolonin, för den är redan förlorad.
Ett rejält inflöde Hongkongkineser till Sverige skulle inte öka integrationsproblemen, tvärtom. Vi skulle fylla på med ambitiösa, hårt arbetande, socialt ansvarsfulla plugghästar, nu när vår egen medelklass i allt högre grad förlorat sig i konstnärsambitioner, strukturteorier och poddproduktion.
Och tänk hur ilsken Gui Congyou skulle bli.
Hakelius: Black Lives Matter och Trump är i grunden samma andas barn
Är man mer riskbenägen skulle man kunna utsträcka samma generösa migrationserbjudande till alla de amerikaner som nu är övertygade om att deras land står på randen till inbördeskrig. Inte bara som en gentjänst för att Amerika berövade oss på våra mest ambitiösa för 150 år sedan, utan också för att vi genom åren lärt oss att se på amerikanerna som vår tids romare. Det är lite smickrande om de bryr sig om oss. Men frågan är om amerikanerna inte gått från romare till barbarer på rekordtid.
Amerikaner i sin nuvarande form är helt besatta av sin gränslösa hat mot, eller gränslösa beundran för, Donald Trump. Mycket lite talar för att de skulle släppa sin tröstlösa konflikt om de emigrerade. Snarare skulle de, påhejade av svenska journalister, utöva den som en ursprungsreligion. Vi skulle alla hamna i korselden. Snart skulle det strömma in skumma amerikanska pengar för att uppvigla den ena eller andra sidan och alla oskyldiga amerikaner, som rymt för att slippa eländet, skulle bli lika illa sedda som extremisterna ibland dem.
Vi kunde förstås hoppas på att våra myndigheter och politiska beslutsfattare i det läget skulle säga stopp och belägg, som de just gjort i fallen Huawei och ZTE. Men de prejudikat som finns drar åt motsatt håll: det är välkänt att åtminstone var fjärde moské och en handfull skolor i Sverige finansieras av Saudiarabien. Syftet är ett: att sprida den tolkning av islam som till exempel uppmuntrar unga män att skära huvudet av franska lärare. Det är trots allt inte en slump att Sverige ställde upp med lika många IS-krigare per capita som Uzbeki-stan. Och ändå fortsätter pengarna obehindrat att trilla in.
Men tack, Ygeman, för det där med Huawei, i alla fall. En naivitet mindre.
