Hakelius: L är som Korea – två partifalanger utan ett fredsfördrag
Toppbild: TT
Liberalerna är som Korea. Det skrevs aldrig något fredsfördrag mellan de två partifalangerna efter det senaste partiledarvalet. Det förhandlades bara fram ett vapenstillestånd. Grundläggande för det var att partiledaren inte gjorde något som på minsta sätt kunde provocera.
På det stora hela har Nyamko Sabuni hedrat avtalet. Följden är att ingen vet vad Liberalerna är till för, att partiet parkerat permanent under fyra procent och att de delar av partiet som aldrig egentligen erkänt Sabuni som ledare, på goda grunder kan hävda att hon inte levererar det hon borde. Efter söndagens partiledardebatt dök de interna kritikerna fram, ledda av det som internt kallas för ”Stockholmsmaffian” och alltid varit Sabunis fiender. De var precisa och allt annat än anonyma. Till och med för ett parti som Liberalerna, känt för att ogenerat kniva varandra, var det rätt tufft.
LÄS OCKSÅ: Hakelius: Centern kommer aldrig tvinga Stefan Löfven att avgå
Hur löser man en sådan situation?
Ja, säg det? Hur gör man en koreansk återförening till verklighet?
Liberalerna en fördel framför koreanerna: ingen av partiets falanger sitter på kärnvapen. De har i och för sig möjligheten att utplåna sig själva — de är redan på god väg — men bara i bildlig, inte bokstavlig, mening. Går allt upp i rök finns det andra partier som kan ta emot de hemlösa. Det finns rent av andra saker att ägna sig åt än politik.
Med det i tanken är det svårt att se någon annan möjlig och vettig väg fram än att faktiskt ställa saker på sin spets.
Antingen har partiet valt Sabuni, med kännedom om vad hon står för, och då måste hon agera på det. Det är orimligt att välja en ledare med förbehållet att hon eller han inte får leda. Det var vad Socialdemokraterna gjorde när de valde Mona Sahlin och det gick inget vidare.
Eller så har partiet ångrat sig och vill byta ledare igen. Då får de väl göra det.
I snart ett och ett halvt år har Liberalerna svävat i limbo. Vad är poängen med det? Vad är poängen med att hålla samman ett parti som bara kan hålla samman på villkor att det inte står för något särskilt?
Man kan tycka synd om Nyamko Sabuni, men hon ville trots allt hamna där hon nu är. Tänker hon vänta på att Stockholmsmaffian, med krypskyttesunderstöd av Dagens Nyheter, långsamt detroniserar henne, eller tänker hon själv sätta ner foten och initiera den strid som är oundviklig?
