Hakelius: Annie Lööf har manövrerat in sina anhängare i en återvändsgränd
Toppbild: TT
Det är ett chicken race för vindögda i maklig promenadtakt. De kommer möjligen att mjukt snudda vid varandra, men passera utan kollision.
Jonas Sjöstedt ”utvidgar” och ”skärper” sitt hot om en misstroendeförklaring mot regeringen, rapporterar flera medier. Om regeringen tänkte sig lagstifta med stöd av Svenskt Näringsliv och PTK, men inte LO, kommer Vänsterpartiet att säga stopp.
Stentufft. Fast kanske inte.
Det grundläggande antagandet för Vänsterpartiets vapenskrammel är att Centern kommer att se till att de aldrig behöver skjuta. Det är ett helt rimligt antagande. För vilket är Centerns alternativ? Partiet har helt och hållit bundit sig till Socialdemokraterna och januariavtalet. Spricker det finns ingenting.
Ingen plan B, ingen alternativ koalition, inget förhandlingsutrymme.
Annie Lööf har manövrerat in sina anhängare i en återvändsgränd och de enda som inte ser det är hennes egna anhängare och Dagens Nyheter. De är så ivriga att inte se det att de börjat resonera om politik som om det rörde sig om juridik: socialdemokraterna måste genomföra LAS-reformerna till punkt och pricka, för det står ju i januariavtalet. Som om den här regeringsbildningen för första gången i världshistorien lyckats frikoppla politiska realiteter från politiken.
LÄS OCKSÅ: Hakelius: Allt fler inom Trumps parti börjar räkna med en möjlig förlust
Regeringskoalitionen, eller vad man ska kalla den, sätter nu sitt hopp till att förhandla direkt med arbetsmarknadens parter för att en tredje gång försöka få dem att lösa problemet åt regeringen. Det är möjligt att de lyckas sy ihop något. Den här regeringen har uppenbarligen blivit skicklig på att köpa lösningar utanför politiken, som i fallet med Preem. Men under alla omständigheter talar just de politiska realiteterna för att det här kommer att sluta med att Centern måste backa. Säkert under utläggning av rök och väldiga ordmassor, som att parterna nu kommit överens och att det måste respekteras, men ändå backa. Vad ska partiet annars ta sig till?
Det är det här Vänsterpartiet räknar med. Den mest sannolika utgången för deras provokation är helt enkelt en fyrfaldig vinst: de stoppar en ordentlig omgörning av LAS, de slipper en borgerlig regering, de har tagit ännu ett steg i den långsiktiga planen att konkurrera med Socialdemokraterna om LO:s gunst och de visar att Centerns löfte om att Vänsterpartiet inte ska få något inflytande var blaj. Vänsterpartiet kan tvärtom diktera vissa saker, för Centern har inget att sätta emot.
Och allt detta inte i första hand därför att Vänsterpartiets strateger är så djävulskt smarta att de lyckats rigga spelet till sin egen fördel. Allt detta därför att deras motparter, främst Centern, försöker låtsas att politiken kan frikopplas från politiska realiteter. Januaripartierna har gjort jobbet åt Vänsterpartiet. Allt Vänsterpartiet behöver göra är att göra en rimlig politisk analys, utifrån vilka dörrar som är stängda och öppna, och sedan slussa de obstinat förvirrade genom rätt dörrhål.
Centerns kommande eftergift i den här frågan är förstås bara är en fördröjningsaktion. De står kvar i återvändsgränden. Gör de inget åt saken kommer det med nödvändighet att kraftigt begränsa partiets möjligheter och styra partiets beteende även inför och efter nästa val.
Centern må känna sig viktiga, men de är i full färd att marginalisera sig. Vänsterpartiet drar nytta av det.
