»Magiska svampar« testas i Sverige – ska bota depression

När 1960-talets hippievåg spred psykedeliska substanser bland unga männi­skor i västvärlden stoppade myndigheterna den forskning som pågick om deras terapeutiska effekter inom psykiatrin. Forskningsresultaten såg ofta lovande ut men skulle precis som mycket annan forskning från den tiden inte hålla för dagens striktare vetenskapliga standard.

Men de senaste åren har det åter börjar forskas alltmer om hur psykedeliska substanser kan göra nytta inom psykiatrin. En av de senaste studierna publicerades i den vetenskapliga tidskriften Jama Psychiatry i november. Forskarna lät 24 patienter med långvarig depression ta psilocybin, en narkotikaklassad substans som finns i en rad olika svampar som brukar kallas »magiska svampar«.

Under »trippen« fick deltagarna bära ögonbindel och hörlurar med musik av tonsättare som Johann Sebastian Bach, Antonio Vivaldi och Arvo Pärt. De fick även psykologiskt stöd. Resultatet visade en »snabb och ihållande antidepressiv effekt« som var större än både vad som brukar synas i effekter av enbart psykoterapi eller av antidepressiva läkemedel som SSRI.

Den mesta av den nya psykedeliska forskningen har skett i Storbritannien och USA. Men även i Sverige rör det på sig. När den amerikanska journalisten Michael Pollan föreläste om sin bok Psykedelisk renässans: Den nya vetenskapen om medvetandet, döden, beroende, depression och transcendens (Fri tanke) i december förra året möttes han av en påfallande entusiastisk publik på Cirkus på Djurgården i Stockholm. När jag intervjuade honom samma dag berättade han om effekten av de substanser som han har tagit för att kunna ge en trovärdig skildring i sin bok. Framför allt tyckte hans fru att han hade blivit mer öppen och tålmodig.

– När min pappa dog blev hon överraskad över hur närvarande jag var i det. Jag hade också en upplevelse av fullständigt upplösande av jaget. Det gav mig en distans till mig själv: Jag kanske inte behöver vara så defensiv, utan kan låta saker passera, sa han.

Sedan flera år finns Nätverket för psykedelisk vetenskap i Sverige och delvis ur samma kretsar formades nyligen Osmond foundation. Det är en stiftelse med namn som förläggaren Dorotea Bromberg och Klarnamedgrundaren Niklas Adalberth i styrelsen. Här finns pengar för forskning och stiftelsens första projekt är att stötta den första svenska studien av just hur psilocybin kan fungera mot depression. Blir resultaten positiva adderar de till den än så länge lilla men växande evidensen för psykedelisk terapi.

Studien genomförs vid Karolinska institutet och de första deltagarna påbörjar sin behandling nu i januari: 15 personer får placebosubstans och 15 personer får 25 milligram psilocybin vid ett tillfälle. Psykologen och forskaren Maria Beckman ansvarar för den psykoterapeutiska delen av studien. Hon berättar att de har arbetat mycket med att skapa säkra och gynnsamma omständigheter kring tillfället då patienten får sin dos.

– Det handlar dels om att skapa en säker miljö, men också att öka möjligheten för patienten att nyfiket kunna ta emot upplevelsen. Det handlar om att hjälpa patienten att vara i sin egen upplevelse. Där jobbar vi bland annat med olika andnings- och meditationstekniker, berättar hon.

Doseringen föregås av ett samtal med två psykologer, som även är med när psilocybinet tas. Läkare finns tillgängliga, även om Maria Beckman poängterar att ingen nutida klinisk prövning har rapporterat några allvarliga incidenter kopplade till substansen. Psilocybin har inte heller visat sig vara beroendeframkallande. Däremot är det ett kraftfullt preparat som hon inte tycker bör tas utanför kliniska sammanhang.

Effekten kan bestå av förstärkta sinnesintryck, förändringar av känslor och kognition och en känsla av att jaget upplöses och kommer i närmare kontakt med omgivningen. När effekten gått över, efter 7 till 10 timmar, tas deltagaren emot av en vän eller anhörig som följer med personen hem. Dagen efter inleds det första av tre samtal med de psykologer som varit med under resans gång, för att hjälpa till att integrera den psykedeliska upplevelsen terapeutiskt.

Vad som verkar lindrande i detta är något som forskarna hoppas lära sig att förstå bättre.

– Tidigare studier har visat att depression är förenat med lägre synapstäthet i vissa hjärnregioner. Vi vill undersöka om ett eventuellt tillfrisknande är förenat med en nybildning av synapser i hjärnan. Frågan är om det handlar om rent fysiologiska mekanismer, den subjektiva psykedeliska upplevelsen eller vad man gör av den efteråt. Kanske är det kombinationen som ger effekt, säger Maria Beckman.

Kanske var det något av det här som Michael Pollan fångade när han berättade om hur han hade blivit öppnare och mer tålmodig.

– Det är något som många arbetar med i psykoterapi, men det kan ta åratal. Det mirakulösa var att det hände på en eftermiddag, sa Michael Pollan.

Även om hans psykedeliska upplevelser inte skedde i något sammanhang som sanktionerats av myndigheterna så var det i en trygg miljö med personer som han litade på.

– Jag tror att du måste vara det för att kunna göra något så psykologiskt riskabelt som att låta ditt jag upplösas, sa Michael Pollan, som ser möjligheter både för psykiatrin och mer allmän personlig utveckling.

Maria Beckman håller sig dock till den kliniska tillämpningen. Jag frågar henne om hur hon ser på entusiasmen som omgärdar de psykedeliska forskningsrönen. Och om den skepsis som forskningen också stöter på.

– Överdrifter oavsett håll är sällan hjälpsamma, säger Maria Beckman, och påpekar att depression är en allvarlig sjukdom som till vissa delar saknar effektiva behandlingar.

– Det behövs därmed mer forskning inom området.

I slutet av 2021 beräknar Maria Beckman att vi kan få se resultatet av hennes och hennes kollegors studie.

 Jonas Mattsson

Chefredaktör för Modern Psykologi