Peter Eriksson avgår som minister – här är kandidaterna som kan ta över

Peter Eriksson gjorde som vanligt: utan omsvep eller omskrivningar meddelade han den stora nyheten, som TT visserligen redan avslöjat.

– Jag slutar i dag som minister i den rödgröna regeringen.

Han fortsatte med att berätta att just ordet rödgröna var något S och MP kom fram till under hans tid som språkrör inför valet 2010. Och tog tillfället i akt att summera en politisk karriär med många bottnar: som riksdagsledamot, EU-parlamentariker, minister, språkrör och inte att förglömma kommunalråd i Kalix. Där gjorde han sitt bästa valresultat någonsin, något MP-veteranen betonade på pressträffen. Precis som att han som språkrör fick partikamraterna att släppa plakaten och bidra till förändring direkt.

– Mitt uppdrag var att få de gröna att inse att förändring måste ske nu, sa han och lade till att det inte räcker att ha rätt, man måste få med sig människor i förändringen.

Det kan innebära att få med sig partikamraterna på idén att sitta i en S-ledd regering, att få med sig en bångstyrig miljörörelse på samma agenda. Eller kort och gott övertyga väljarna, sådana man vinner val med och därmed inflytande. Peter Erikssons avgångstal kunde inte ses som något annat än en signal från en miljöpartistisk grand-old-realpolitiker till ett parti där den inre aktivisten åter igen greppar efter de där plakaten.

Dragkampen mellan viljorna syns inte minst i det kommande språkrörsvalet.

Nästa kvinnliga språkrör blir om valberedningen får bestämma Märta Stenevi, i dag partisekreterare. Hon får stöd av bland annat MP i Stockholms stad, vilket av en del tolkas som att saken är biff. Samtidigt minns partifolket hur hon själv röstades fram till sin nuvarande position mot samma valberednings vilja. Dessutom har en rad lokala organisationers provval den senaste tiden slutat med andra kandidater än den partiet centralt vill se. Sådana av en mer radikal sort. Västernorrland och Härnösand vill till exempel se Annika Hirvonen. Solna likadant. Medan östgötska Mjölby tillhör de som står bakom den som kom tvåa i omröstningen i Stockholm, Rebecka Le Moine.

– Det anmärkningsvärda är inte att Märta i flera fall inte kommer på första plats utan att hon inte kvalar in bland de främsta tre, säger en partiföreträdare.

Kanske är den korta tradition då MP liknat vanliga partier, där valberedningen presenterar förankrade kandidater som också vinner, över. Säkert är att även Stenevis supportrar, som visserligen är segervissa, räknar med en fight på kongressen.

– Att Rebecka får starkt stöd innebär att de vi trodde var besegrade inte är besegrade, säger en miljöpartist.

De rödgröna vann inte valet 2010. Och när partierna väl flyttade in i Rosenbad 2014 försvann Eriksson till Bryssel. Men han var fortfarande en viktig röst i partiet. Som till skillnad från partiledningen inte var konflikträdd och villig att leverera en riktig utskällning när det behövdes. Men Eriksson gick på övertid. Frågar man folk på insidan verkar det Eriksson skriver på Facebook stämma: han är helt enkelt trött på partipolitiken, likt avgående språkröret och statsrådet Isabella Lövin.

När de två MP-statsråden försvinner uppstår frågan om vilka som ska ta över de åtråvärda posterna. Allt hänger så klart på vem som blir språkrör och vad hon vill ha för jobb. Men internt pratas det om att Per Bolund är sugen på Lövins jobb, som miljö- och klimatminister. Märta Stenevi sägs inte vara särskilt sugen på Pers jobb, men kanske Peter Erikssons. Något som kan ha bidragit till varför han gick, spekulerar en MP-källa.

– Jag tror att det mesta han sa på presskonferensen var helt korrekt. Sedan bidrar det att han känner att hans tid har kommit ändå.

Kanske är i så fall språkrörskandidaten Janine Alm-Ericson, ledamot av utrikesutskottet, inte aktuell för jobbet. Men hon skulle å andra sidan som tidigare ekonomisk-politisk talesperson kunna axla Bolunds jobb som finansmarknadsminister. En del miljöpartister frågar sig om det ens är en post som ett grönt regeringsparti ska eftersträva, vad är den gröna vinkeln som partiet inte kan vara utan? Svaret är mer av strategisk än sakpolitisk natur: utan finansmarknadsministerposten minskar Miljöpartiets inflytande över budgetprocessen. Det vore ytterligare förödande för partiet som visserligen har varit väldigt framgångsrikt när det gäller resultat, men fast i berättelsen om att svika sina väljare. Den som aktivisterna i partiet lyssnat till.

Peter Eriksson fick på pressträffen frågan hur han såg på en del miljöpartisters önskan att stå utanför regeringen. Det rådde inga tvivel om att han, som den resultatinriktade politiker han är, bara såg en väg:

– Vi ser hur viktiga Miljöpartiets insatser är i varje budgetförhandling. Om vi står utanför kan vi naturligtvis finnas med i debatten men det är de närmaste åren som kommer att vara avgörande för om Sverige och världen klarar den stora klimatkrisen.

Miljöpartiet: Här är Bolund/Lövins främsta utmanare till språkrörposten