Årets kultursvensk 2020: David Thurfjell, professor i religionsvetenskap
Bild: Magnus Liam Karlsson
Hur det kom sig att David Thurfjell håller på med skogen visar sig vara mer än ett kuriosum. Det ger en bild av honom, som människa och undersökare.
I sin bok Granskogsfolk – hur naturen blev svenskarnas religion tecknar Thurfjell den svenska naturkärlekens religionshistoria. Den framträder som ett komplicerat nationellt särdrag, fyllt av konsekvenser och paradoxer. Men idén till projektet föddes inte i skogen:
– Jag hade skrivit om religiösa minoriteter; om muslimer och romer, om minoritetskulturer, och höll föredrag för polisen och socialtjänsten. I frågorna jag fick fanns en okunskap om majoritetskulturens egna arv. Jag kom fram till att man upplevde att man själv var en neutral instans. Medan det fanns olika minoriteter som var bärare av kultur. Men i mötet med muslimer är det ju två kulturer som möts. Och vad är då innehållet i det andra?
Frågan fick David Thurfjell att sadla om, börja studera innehållet i »det andra«, i vår svensk-sekulära majoritetskulturs tvehågsna förhållande till religion.
– Det första jag var tvungen att undersöka var avståndstagandet från religion, historien av att bryta med vårt religiösa arv.
Thurfjell skriver att den svenska majoritetskulturen – präglad av en luthersk statskyrka man tagit avstånd från – likväl är präglad av synen på vad lutherdomen är för slags religion.
– Grundbulten i den är ju att religion handlar om det egna privata inre livet, att ritualer inte är nödvändiga, att man ska vara trogen överheten och kritisk mot religiösa hierarkier och mot hokus pokus. Det är den lutherska grundtanken. Att man ska vara en kugge i maskineriet, ta hand om varandra på det organiserade sättet i staten. De dragen delar de flesta majoritetssvenskar. Även om man inte skulle identifiera dem som lutherska har de en koppling till lutherdomen, som ju är en religionskritisk religion: man ska utvärdera och kritisera vidskeplighet.
– Det finns en känsla här av att religion är något man inte har.
David Thurfjell ville undersöka vad som i stället har fyllt den religiösa funktionen. Och fick syn på den existentiellt infärgade naturkärleken. Som gör att det som brukar kallas världens mest sekulariserade folk söker sig ut i skogen för att möta det som man en gång sökte i kyrkan.
– Frågar man folk i Sverige och Skandinavien börjar många prata om naturen, här säger man att man inte är religiös. Man säger »jag är kritisk till religion«, men man säger att man blir lite religiös i skogen, »den är min kyrka«.
– Det draget i svensk sekularitet var inte så skrivet. I mötet med svensk majoritetskultur kan ju det ibland framstå som förbryllande, som att man saknar djup här.
Thurfjell pratar om att den klassiska religions-sociologiska frågan som man har ställt i nästan alla länder brukar formuleras som ett påstående: I vilken utsträckning håller man med om följande: »Livet är endast meningsfullt för att Gud finns.« I Sverige svarar nästan ingen ja på den frågan.
– Absurt, säger vi. Men i Mellanöstern säger en stor majoritet ja. Bristen på religion här kan ju tolkas som att här saknar majoriteten det som gör livet meningsfullt.
Dock ska svaret inte tolkas som att svenskar saknar existentiellt djup. Endast som att djupet inte finns i religiös form.
– Det är lätt att missa, svårt att få syn på, för man gör det individualistiskt, man känner det i ensamhet, har inget behov av prata eller sprida till andra, missionera den dimensionen Organiserade religiösa kan ibland ha monopol på djup, jag ville problematisera det.
***
I en tid då alla söker sin identitet är det lätt att inte se skogen för alla träd. Årets kultursvensk har i bokform hjälpt svenskarna att bättre förstå sig själva. I ett av världens mest sekulariserade länder lever trots allt andligheten, men den får sitt utlopp i naturen, snarare än i kyrkan. Svenskarna finner samhörighet med och speglar sig i mossa, mull och barr. Boken »Granskogsfolk« gav svenskarna tillbaka en självklar nationell kultur.
***
Övriga pristagare av Årets svensk 2020
Årets Svensk, Ekonomi: Peter Carlsson, vd Northvolt
Årets Svensk Samhällsbyggnad: Svante Axelsson, nationell samordnare Fossilfritt Sverige
Årets Svensk, Innovation: Helena Samsioe, vd Globhe
Årets Svensk, Miljö: Elsa Bernadotte, operativ chef, Karma
Årets Oxenstierna: Sofia Wallström, GD IVO
Årets Svensk Medicin, Mikael Dolsten, chef medicinsk forskning och utveckling, Pfizer
Årets Parlamentariker: Emil Källström, ekonomisk-politisk talesperson, Centerpartiet
