Inifrån Liberalerna – ett parti i fritt fall

»Ni som varit med vid tidigare partiledarbyte, har det varit så här stormigt tidigare? Känner inte igen mitt parti. Brukar det vara totalt kaos på det här sättet? Helt ärligt börjar jag tvivla på att det finns en lösning.«

Frågan är uppriktig, och uppgiven. Frågeställaren är en gruppledare i en kommun i Mellansverige och är början på en av många långa diskussioner som pågår i Liberalernas slutna Facebookgrupp »Team Liberalerna«.

Mothugg kommer genast, för byte av partiledare är ju inte frågan på tapeten – som någon påpekar. Utanför Liberalerna finns nog ingen som kan klandra den stackars kommunpolitikern. I kris brukar ansvaret till sist träffa den högsta ledaren.

Den irriterade och oroliga stämningen i gruppen är uppenbar, det märks när Fokus tar del av några dagars interna diskussioner under en ödestid för Liberalerna.

Läckorna som skett till medier upplevs vara illojala, och ilskan mot »svikarna« är stor.

Flera medlemmar, däribland riksdagsmannen Robert Hannah, går in och kräver lojalitet, och skäller på dem som kontaktat medier om krisläget.

»I dag har vi ett internt möte med riksdagsgrupp och partistyrelse. Trots det väljer vissa som är med att under sittande möte läcka från mötet och prata med journalister från Expressen. Det är verkligen ett svek. Jag är så otroligt besviken. L skämmer ut sig offentligt i media. Jag lovar att inte prata med medier för jag tänker på mitt partis överlevnad och bästa! Jag hoppas alla andra kan göra samma sak!«

Så dundrade Hannah i ett inlägg som publicerades på fredagseftermiddagen, ett inlägg som gav mestadels medhåll men också påpekandet från en i gruppen att Hannah själv just då (kl 14) själv satt på samma möte – och publicerade i sociala medier. Men Hannah själv säger att det är ett missförstånd, han hade redan lämnat mötet när han publicerade sitt inlägg.

1 600 partister diskuterar dagligen i den relativt Sabunivänliga interna Facebookgruppen »Team Liberalerna«. I den andra lika engagerade, slutna gruppen – »Liberaler – vilken väg tar vi?«, finns 1 200.

I det maktvakuum som uppstår dyker nya röster upp.

– Partiledningen är helt frånvarande där diskussioner förs. De här två Facebookgrupperna är centrala för diskussionen i L. Det är härifrån det läcker, det är här det finns brasor för ledningen att gå in och släcka, säger en person med långt förflutet inom L.

I grupperna samlas alla delar av partiet; det är lokala kommunpolitiker från hela landet, men också personer med centrala uppdrag, i både riksdagen och de ledande partifunktionerna. Här finns också en och annan grå eminens, tidigare partiledare och andra engagerade.

Bägge grupperna har tillkommit i krislägen. Den äldsta, »Liberaler – vilken väg tar vi?« startades under flyktingkrisens 2015, och har en mer socialliberal tendens. Gruppens huvudsakliga syfte är att »alltid oavsett vilka vindar som blåser stå upp för en generös och human flyktingpolitik«. Den andra, »Team Liberalerna«, startade 2019, »som ett svar på splittrande intern osämja« för att ena sprickorna efter partiledarvalet. Gruppen anses ha en övervikt av Sabunilojala. Men flera medlemmar är anslutna till båda grupperna.

[caption id="attachment_651158" align="alignnone" width="991"] Nyamko Sabuni eller Erik Ullenhag? Valet föll på den förstnämnda, men frågan är om partiledarvalet splittrade partiet. FOTO: TT[/caption]

Den 25 personer starka partistyrelsen som möttes före helgen har en tydlig skiljelinje mellan Stockholm och landet, visar en genomgång som Fokus har gjort. De flesta har valt sida men det finns en mind­re grupp osäkra, som bedöms gå dit vinden blåser.

Medan partiledningen tydligt stöttar Sabunis önskan att lämna januariavtalet är partistyrelsen mycket mer svårbedömd.

Fredagens haussade digitala partistyrelsemöte blev en gäspning.

– De kom dit och väntade sig strid, i stället fick alla ett jättelångt seminarium med statsvetare, säger en källa.

Men kom de inte fram till något alls?

En diskussion om behovet av att få svar, och att medlemmarna ska kunna rösta i frågan om linjen tar fart i grupperna, och blir till sist så intensiv att den leder till en reaktion från en av de åtta i partiledningen: Riksdagsledamoten Gulan Avci skriver ett långt inlägg.

I slutet av november lämnade hon enligt Sveriges Radios Ekot sitt uppdrag som arbetsmarknadspolitisk talesperson i protest mot hur Sabuni hanterade deninfekterade las-frågan. Nu tar hon som enda medlem av partiledningen till orda i konflikten och får flera hundra lajks av medlemmarna.

Att hon bryr sig om att ta del i diskussionen ger henne pluspoäng, och noteras särskilt.

Avci avslöjar att partistyrelsen nu vill ändra stadgarna så att »partimedlemmarna ska få rösta när ny partiledare ska utses i framtiden«. Förslaget ska läggas till kommande landsmöte.

»Går förslaget igenom blir vi det första riksdagspartiet att tillämpa denna modell, vilket är en modern och demokratisk process som involverar alla i partiet. För då finns det bestämda och noggrant definierade kandidater och en tydlighet mellan olika val. Att däremot införa medlemsomröstning i svåra politiska avväganden med osäkra paramet­rar och med enormt många olika alternativa svar är något väsensskilt«, skriver hon. Men i de breda lagren är detta en önskan som bubblar i tråd efter tråd.

Mitt i krisen finns en partiledare som började med ett kluvet parti, och som inte har kommit en millimeter närmare att ena det, samtidigt som opinionssiffrorna fallit genom golvet. De som Fokus pratat med säger att Nyamko Sabuni inte lyssnar på rådgivare, och under sin tid vid makten över partiet blivit alltmer isolerad. Utspel som det som Sabuni gjorde i asylfrågan om januariavtalet sker som följd av att hon befinner sig i en bubbla av supportrar, där hon inte lyssnat in partiet. Bland de som initialt stöttade henne som ny partiledare finns också en besvikelse över utfallet.

Missnöjet inifrån är hennes allvarligaste problem just nu.

Flera källor som Fokus pratat med uppger att hon inte klarar uppdraget. Hos trogna liberaler finns också en oro för hur det ska gå för partiet. Till sist är det ändå det som kommer att avgöra.

– Om hon inte får som hon vill så kanske hon avgår. Det kan också bli en förtroendeomröstning, om inte hon hoppar av själv. Då kan hon säga att hon hade en åsikt och partistyrelsen en annan, och ställa sin plats till förfogande. Det är bättre för henne att det gäller en princip, än att det blir en förtroendefråga, säger en källa i partiet.

Klart är att utspelet som Sabuni gjorde inte var tillräckligt förankrat, vare sig i riksdagsgruppen eller i partistyrelsen.

I den svåra sits som partiet befinner sig har Sabunis ledarskap ifrågasatts.

– Sabuni är 100 procent frånvarande i grupperna, och har en låg digital närvaro över huvud taget. Björklund var alltid med, hade alltid en välkomsthälsning eller höll något anförande, säger en källa.

– Vi hade en digital utbildningsdag för en tid sedan, där var hon inte ens med och hälsade. Hon hade bara behövt sätta på kameran och säga »hej nu kämpar vi«, men nej, det var inte något hon orkade göra, säger en annan källa inifrån partiet.

De gamla björklundisterna, som främst företräds av Stockholmsdistriktet, är besvikna.

Partiet har inte bara tappat röster, själva kärnan minskar också. Medlemsantalet i landet är nu nere i strax över 12 000, och bara 2020 lämnade närmare 2 000 medlemmar, enligt färska interna siffror.

Skolkommunalrådet i ett av de starkaste fästena i landet, Solna, Marianne Damström Gereben uppger i ett inlägg att »cirka 23 procent av våra tidigare medlemmar har valt att inte förnya sitt medlemskap redan 2020, en övervägande del av dem angav att de inte litade på att vi skulle hålla stånd mot SD. I fredags fick det första avhoppet i år och vederbörande hänvisade till partiledarens intervju i SvD«.

Nya partisekreteraren Juno Blom upplevs också svag, och alltför inriktad på en enda fråga, hedersvåld. Visserligen viktig för Liberalerna men inte som enda fråga.

Söndagens deltagande i Agenda var inte särskilt förtroendeingivande anser flera.

Krishanteringen har varit klumpig. Den handfallenhet som visats, och den konflikt som legat i öppen dager, har spätt på.

[caption id="attachment_651157" align="alignnone" width="991"] Christer Nylander[/caption]

Skulle krisen sluta med att Sabuni avgår är Christer Nylander en partiledarfavorit, en klassisk liberal vars ställning i partiet är stark. Han bedöms dock sakna den utstrålning som Cecilia Malmström har, ständigt favorittippad men som själv inte varit intresserad. En kraftfull övertalningskampanj kanske skulle kunna ändra på det?.

I partistyrelsen finns också flera som uppges ha partiledarambitioner, både gruppledaren Johan Pehrson och Mats Persson, ekonomisk-politisk talesperson; den senare den kanske starkaste Sabunisupportern. Karin Karlsbro, Anna Starbrink, Jan Jönsson och Torkild Strandberg är namn som nämns.

Men ingen kandidat känns självklar.

– En partiledare som lett ett parti nedåt måste bytas ut, om laget gör förlust efter förlust efter förlust måste någon ta ansvaret för det, säger Fokus källa.