Drömmen efter pandemin: Paris vill bli en klimatsmart »15-minutersstad«

Pandemin har skyndat på de gröna planerna för Paris. Sedan smittan slog till i fjol har staden anlagt 50 kilometer nya cykelbanor och shoppinggatan Rue de Rivoli har stängts av för biltrafik, med undantag för taxibilar, bussar och vissa andra fordon.

Avenyn Champs-Élysées, som sträcker sig mellan Triumfbågen och Place de la Concorde i centrala Paris, kommer att förvandlas till en »extraordinär trädgård«. Först ut blir Place de la Concorde som ska ha blivit en prunkande, promenadvänlig plats på bekostnad av biltrafiken i tid till de olympiska spelen 2024. Dessutom öppnas 22 skolgårdar runt om i staden på lördagar för att kunna användas av familjer och för aktiviteter i kvarteren.

Dessa exempel hänger alla på olika sätt ihop med det som har blivit borgmästare Anne Hidalgos paroll: att göra Paris till en »15-minutersstad«. Hjärnan bakom begreppet är fransk-colombianen Carlos Moreno, professor vid Sorbonneuniversitetet, känd för sina tankar kring modern stadsplanering. I februari 2015 utnämnde Hidalgo honom till Paris utsände medarbetare för »smarta städer«. Inför det internationella klimatmötet COP 21 i slutet på 2015, där det omtalade Parisavtalet skulle komma att undertecknas, presenterade han för första gången idén om 15-minutersstaden. I stället för att komma med lösningar på hur transportmedlen i städerna kan släppa ut mindre koldioxid, handlar konceptet om att få människor att helt enkelt transportera sig mindre.

– Det var ett annat angreppssätt på roten till problemet. Jag ställde mig frågan: Varför förflyttar sig folk? Detta gav mig idén om närhetsprincipen; om människor har det som de behöver och gör dem lyckliga där de bor, försvinner många onödiga transporter, säger Carlos Moreno.

Under klimatmötet möttes hans tankar av positiva reaktioner; visst är det bra att kunna nå saker som skola, sjukvård, nöjen, grönområden och affärer inom en radie om 15 minuter till fots eller med cykel från sin bostad. Men på en punkt fick han kritik.

– Många poängterade att konceptet fallerar eftersom folk fortfarande behöver förflytta sig för sitt arbete. Jag svarade att det är just därför vi måste se över hur vi lever och hur vi arbetar; vi måste hitta alternativ för att slippa pendla den där timmen varje morgon och kväll.

Fem år senare valde Socialistpartiets Anne Hidalgo att bygga sin valkampanj på Carlos Morenos koncept när hon kandiderade för en andra mandatperiod som Paris borgmästare. Det var i början på 2020 och i fransk media berättade hon om hur hon ville göra Paris till en 15-minutersstad, »une ville du quart d’heure«. I hennes valprogram ingick bland annat löftet om att skapa fler cykelbanor för att göra Paris till en »hundraprocentig cykelstad« men också satsningar på fler gröna oaser. På grund av coronapandemin sköts valet fram något men i juli 2020 stod det klart att Hidalgo hade återvalts. Ironiskt nog skulle pandemin fungera som något av en kickstart för hennes valprogram. När Parisborna sattes i lockdown, plötsligt inte kunde resa längre och uppmanades att stanna i kvarteret (helst i bostaden), hamnade närhetsprincipen i ett nytt ljus.

– Pandemin blev ett slags accelerator för 15-minutersstaden. Viruset gjorde att folk började inse vikten av att ha allt nära. Plötsligt måste folk jobba hemifrån – det som alla 2015 hade sagt var omöjligt – och många insåg att det funkade ganska bra. Och för de som fortfarande behövde transportera sig till sina jobb blev det mer plats i trafiken, säger Moreno.

Hans 15-minutersidé har även fått fäste utanför Frankrike. Konceptet ingår i det program som i somras presenterades av C40 Cities – ett nätverk bestående av 97 av världens största städer som säger sig vilja ta krafttag i klimatfrågan – för att skapa mer hållbara städer i pandemins spår. Men i ett globalt perspektiv är den franska huvudstaden till viss del redan en 15-minutersstad. Detta mycket tack vare den modernisering som Baron Haussmann, prefekt i Paris i mitten på 1800-talet, genomförde.

– Haussmann lät bland annat bygga bostadshus där bottenplanet inrymde affärer, kaféer och restauranger, vilket skapade levande kvarter. Han anlade också breda trottoarer och mycket grönområden, säger Carlos Moreno.

Men när bilarna tog över stadsbilden efter andra världskriget förvandlades många av de publika miljöerna. Bland annat gjordes bankerna längs floden Seine om till motorväg på sextiotalet. Sedan Anne Hidalgo blev borgmästare 2014 har hon varit en stark förespråkare för att reducera biltrafiken i staden, något som inte har skett utan motstånd från högeroppositionen eller bil-lobbyn. Men hon står på sig i sitt mål att ge tillbaka kajerna till familjerna och presentera ett annat sätt att leva i staden som bygger på en eko-humanism.

Utmaningen är att skapa ett sådant Paris för alla grupper. Staden präglas i dag av en tydlig uppdelning i väst och öst. Förenklat bor de mer välbärgade i de sydvästra arrondissementen – där merparten av jobben finns – och de fattigare i stadens nordöstra arrondissement, vilka även präglas av fler sociala inrättningar. Om Parisborna bara ska ha max 15 minuter till jobbet krävs det att såväl specialistläkaren som kassabiträdet har möjlighet att bo i alla stadens kvarter.

– Ett sätt att skapa en social blandning är att staden köper upp byggnader som står tomma, exempelvis fastigheter som tidigare har använts som kontor i mer välbärgade kvarter, och gör om dessa till subventionerade lägenheter, säger Carlos Moreno.

Flera projekt i den andan har redan genomförts. I juli invigdes exempelvis 120 subventionerade bostäder i tre ombyggda fastigheter i Paris chica och jobbtäta åttonde arrondissement – där paradgatan Champs-Élysées ligger. Hidalgos mål är att Paris ska gå från dagens 23 procent subventionerade bostäder till 25 procent år 2025. År 2001 var siffran 13 procent.

När kommer denna transformation av Paris att vara klar?

– 15-minutersstaden är inte något som kommer att invigas med ett band som klipps. Det är en resa. Jag känner mig otroligt stolt över att vi just nu är mitt uppe i denna urbana revolution.