Forskare: Regeringen använder SKR som en »låtsasmyndighet«

Regeringen har tecknat överenskommelser med SKR om både testning och vaccinering. SKR ska också rapportera till regeringen om hur regionerna arbetar med vaccineringen. Men SKR är ingen myndighet, utan en arbetsgivar- och intresseorganisation, med främsta uppgift att värna det kommunala självstyret.

På SKR:s hemsida beskriver organisationen sin roll i pandemin så här:

”SKR har inte någon formell krisledningsroll, men följer utvecklingen nära och har fortlöpande kontakt med myndigheter, där SKR lyfter de behov som kommuner och regioner har.”

Men SKR:s roll är problematisk, säger centrala sjukvårdsrepresentanter som arbetar med pandemin i olika regioner till Ekot. Vissa menar till exempel att SKR har ett intresse av att marknadsföra goda resultat.

– Man värnar regionens intresse före det nationella, för det har man i uppdrag att göra, säger Lars-Magnus Andersson, som är ordförande i Svenska infektionsläkarföreningen och verksamhetschef på infektionskliniken vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Det skapar också en otydlighet om vem som har ansvaret.

Louise Bringselius, förvaltningsforskare vid Lunds universitet, är mycket kritisk till den roll regeringen ger SKR:

– Regeringen använder SKR lite som en låtsasmyndighet. Det är en bekväm lösning att använda SKR som om de vore en myndighet.

Anders Knape, mångårig moderat kommunpolitiker i Karlstad och ordförande för SKR, ser varken någon intressekonflikt eller något problem med den roll SKR fått:

– Vi väjer inte på något sätt för att redovisa både framgångar och tillkortakommanden, sade han i morse till Ekot.

Civilminister Lena Micko (S) var tidigare ordförande för SKR och tycker att SKR:s roll under pandemin är välavvägd:

– Det finns inga låtsasmyndigheter, utan det är viktigt att man har respekt för de olika rollerna. Vi vet att det är en medlemsorganisation och ser styrkan i det. Vi tycker att det här är en bra rollfördelning.

Riksrevisionen kritiserade 2017 att regeringen gett så pass mycket inflytande på styrningen av vården till SKR genom de överenskommelser som regeringen tecknat. Riksrevisionen påpekade att eftersom SKR är en organisation som ska bevaka sina medlemmars intresse kan man inte ”förvänta sig samma objektivitet från SKR som från en statlig myndighet.”

Riksrevisionen pekade då på att regionerna enligt hälso- och sjukvårdslagen har stor frihet att utforma vården efter lokala behov. Men att regeringen vid upprepade tillfällen försökt öka den nationella likvärdigheten genom riktade bidrag till regionerna i strid med principen om generella statsbidrag.

”Att SKR fått stort inflytande kan snarare ses som ett resultat av att regeringen allt oftare valt att ingå överenskommelser som vid varje enskilt tillfälle gett SKR lite mer att säga till om”, skriver revisorerna och förtydligar:

”I praktiken har det emellertid inneburit att regeringen gett SKR en myndighetsliknande roll. Riksrevisionen gör bedömningen att regeringen inte i tillräcklig utsträckning har tagit hänsyn till konsekvenserna av att använda en intresseorganisation som en del av förvaltningen.”

Riksrevisionen ger rättfram och kraftig kritik på revisorsspråk:

”Eftersom SKR inte är en myndighet lyder organisationen inte under förvaltningslagen eller regeringsformen. Möjligheterna till ansvarsutkrävande är inte heller samma som om SKR hade varit en myndighet”.

Revisorerna påpekar att det finns en statlig myndighet för kontakt med regionerna:

”Regeringens val att ingå överenskommelser med SKL har inneburit att Socialstyrelsen har fått en mer undanskymd roll. Socialstyrelsen och SKL har olika roller, men regeringens styrning har gjort att rollerna sammanblandats”.

Till sist rekommenderar Riksrevisionen regeringen att renodla rollerna, utvärdera samarbetet med SKR, öka insynen och bättre redovisa satsningar via SKR för riksdagen.

Enligt dagens kritiker av SKR har väldigt lite skett under de fyra år sedan Riksrevisionen slog larm om bristerna.