Nu blir det svårare för Liberalerna att gå åt två håll samtidigt
Toppbild: TT
Det är något märkligt med kommentarerna kring Liberalernas beslut i går.
Det blev en större majoritet för Nyamko Sabunis linje i partirådet än vad skulle kunnat tro, om man lyssnade på försnacket. Men kontentan av omröstningen, nästan oavsett var man läser eller vem man lyssnar på, är att Liberalerna nu är splittrade och att söndagens beslut snarast är ett problem, inte en lösning.
Det är förstås i stora drag alldeles sant. Men det är ingen nyhet, för det var trots allt sant före söndagen också. Liberalerna splittrades när de gick in i januariavtalet. Skulle de valt att inte gå in i januariavtalet hade de också splittrats. De splittrades när de valde Nyamko Sabuni till partiledare. Hade de valt Erik Ullenhag hade de också splittrats. Nu har de bestämt sig för att de inte ska satsa hela sin existens på en enda principfråga: att aldrig ha att göra med Sverigedemokraterna. Även det splittrar dem.
Hakelius: Liberalismen segrade inte ihjäl sig – väljarna flyr av andra skäl
Kort sagt, helgens beslut har inte ändrat något inom Liberalerna i just detta hänseende. Det som har hänt, det som är nyheten, är att partiet nu har en partiledning och en politik som passar samman, istället för en partiledning som ska driva en politik den inte tror på. Det är en bättre förutsättning än motsatsen, som var det som rådde fram till i går. Om det räcker för att rädda kvar partiet i riksdagen får vi väl se. Med kännedom om Liberalernas förmåga att hugga sig själva i ryggen är oddsen inte något vidare.
Det var klokt av majoriteten att inte gå med på några tillägg, som bakbinder partiledningen och gör ställningstagandet att tala med alla partier oklart och villkorat i förväg. Den sortens tillägg handlar egentligen bara om att minoriteten på partirådet aldrig har accepterat valet av partiledare, men saknar stödet att flytta på henne och därför vill förhindra henne att agera som hon anser bäst. Inget politiskt parti kan överleva på sådana villkor.
Hakelius: En sista politisk triumf för Liberalerna innan katastrofen
Stockholmsliberalerna, som är kärnan av motståndet mot Sabuni, kommer knappast att vika ned sig. Gamla partiledare som Bengt Westerberg och Maria Leissner, som gjorde sitt bästa för att skjuta partiledningen i sank inför omröstningen, kommer kanske inte att gå till frontalangrepp mot beslutet, när det nu väl är ett faktum, men vi kan definitivt räkna med ett långdraget krypskytte.
Liberalerna är splittrade. Precis som i går och i förrgår. Men nu har de åtminstone en möjlighet att inte försöka gå åt två håll samtidigt.
