Allt kretsar kring Mette

Skolkompisen Maiken bjöd hem Mette på middag. Hon tackade ja, och det blev en kulturchock. Maikens föräldrar var trevliga, men de drack skummjölk till maten, åt råa grönsaker i stället för kokt blomkål. Fast det konstigaste var att pappan ställde sig och diskade när de ätit. Maikens föräldrar var akademiker och dessutom aktiva i vänsterpartiet SF.

En annan värld, en annan klass.

Mette Frederiksen föddes 1977 i en typisk arbetarklassfamilj, som bodde i Grönlandskvarteret i Aalborg på norra Jylland.

I grunden handlar hennes framgångar om att hon har fått danska Socialdemokratiet att återupptäcka sitt ursprung i arbetarklassen och utanför »storbyarna«.

– När Mette blev partiledare 2015 ledde hon partiet tillbaka till en klassisk socialdemokratisk position. Man riktade sig till arbetarklassen i bred mening och deras problem, där det nu finns både industriarbetare och många av de offentligt anställda, säger författaren och journalisten Lars Olsen, som skrivit flera böcker om det danska klassamhället och Socialdemokratiet.

– Under Mette har S haft stora framgångar i arbetarklassen och de mindre städerna. Men man tappar i storstäder och i medelklassen – men de går å andra sidan till de andra rödgröna partier som finns bland regeringens stödpartier, fortsätter han.

Opinionsundersökningar under hösten 2020 ger Enhedslisten, som står till vänster om vänsterpartiet SF, nästan lika stort stöd som Socialdemokratiet i huvudstaden Köpenhamn.

Lars Olsen påminner om att det bland de danska löntagarna finns 39 procent som upplever sitt arbete som fysiskt ansträngande. Men att det är först i senaste valrörelsen som deras villkor har hamnat i centrum av debatten. Inte minst genom S-kravet på tidigare pension för de som slitits ut i jobbet, den så kallade Arne-pensionen, symboliserad av bryggeriarbetaren Arne Juhl på valaffischerna. Det skedde samtidigt som den förra borgerliga regeringen verkade för att höja den generella pensionsåldern, och begränsa möjligheterna att gå i pension vid 60.

Mette blev en fjärde generationens socialdemokrat i familjen Frederiksen. Där ingen kan annat än sjunga med i den mest danska arbetarsången:

»När jag ser en röd fana smattra

på en ljus och vårfrisk dag,

kan jag höra den sällsamt berätta

om min värld, mitt folk och min sak«.

»Mitt folk« och deras sak har präglat henne. Pappan Flemming var typograf och fackföreningsman. En sådan som klär sig i kostym, nystruken vit skjorta och slips inför förstamajfirandet.

När Mette som nyvald 24-årig ledamot visade runt fadern i folketinget 2001 blev han förskräckt: »Går du omkring i cowboybyxor? Har du ingen respekt? För väljarna, för landet? Gå i jeans i parlamentet.« Hon slutade med det.

Med dottern Mette som partiledare har partiet blivit något av Socialdemokratiet Classic, och även om valresultatet sommaren 2019 inte var direkt lysande – 25,9 procent räckte bara till ett nytt mandat – kunde hon bilda en minoritetsregering. Och har inte minst stärkt sin ställning under coronaåret.

– S har gått från 25 procent till att ligga runt 33 procent. Undantaget i högervridningens Europa är S-partierna i Danmark och Portugal. Under coronan har Mette haft en betydligt tuffare linje än Stefan Löfven. Och hon fick ägarskapet som den som värnar om Danmark. Men hon har fortsatt med sin starkaste uppbackning i arbetarklassen, säger Lars Olsen.

– Politiskt har S gått framåt, men de andra rödgröna har inte gått tillbaka. Samtidigt är den borgerliga oppositionen väldigt vilsen och i kris, fortsätter han.

Vill man få Mette Frederiksen på dåligt humör ska man påminna om den väg som stora delar av den då ändå framgångsrika europeiska socialdemokratin slog in på under nittiotalet: »Jag har aldrig varit en av de socialdemokrater som trott på den tredje vägen. Fascinationen över Tony Blair har jag aldrig delat«, säger hon i Thomas Larsens bok Mette Frederiksen – et politisk portrœt som kom 2019.

Varför?

»Han gick för långt i att ge upp tron att staten kan lösa utmaningar. På nittiotalet inleddes en defensiv hållning till globaliseringen, avregleringen och utflyttningen av arbetsplatser. Det var en rörelse som svek de vanliga löntagarna, och som kunde svikit hela vår samhällsmodell. Det uppstod en ideologisk lättja och eftergivenhet, man skar ner i stället för att utveckla, i stället för att utveckla infrastrukturen sålde man ut«, säger hon i boken.

I Danmark fanns tidigt en hård kamp inom S-partiet om den andra eller tredje vägen, en klassisk vänsterpolitik eller en globaliseringsbejakande och marknadsanpassad center-vänsterpolitik à la Blair.

– Socialdemokratiet hade länge falangstrider. Det startade redan 1992 med partiledarstriden mellan Poul Nyryp Rasmussen (höger-S) och Svend Auken (vänster-S). Helle Thorning-Schmidt, som blev partiledare 2005 och var statsminister 2011–2015, stod för en närmast neoliberal politik.

– Mette gjorde upp med detta och har lyckats samla trupperna och hitta en gemensam linje, säger Lars Olsen.

När hon valdes 2015 var det första gången sedan åttiotalet som det saknades en motkandidat på partiet kongress. Ett av hennes första initiativ var att byta tillbaka till det gamla partinamnet Socialdemokratiet, efter att det byttes till Socialdemokraterne 2002.

– Det var en uppgörelse med att allt skulle vara nytt och modernt, i stället blev det tillbaka till rötterna.

Eller tillbaka till där väljarna fanns. Ett år innan hon blev partiledare beskrev hon det i en intervju så här:

»Antingen kan man tänka: Det är vi som har rätt och danskarna som har fel. Eller så kan man tänka: Det kan vara så att danskarna har rätt och att vi därför också måste överväga om det är något vi kan göra bättre och klokare.«

De danska socialdemokraternas fram­gångar har fått den svenska motsvarigheten att allt oftare snegla på grannlandet, även om det inte alltid sägs rakt ut. Det danska S-tricket har varit att förskjuta partiet åt höger i migrationspolitiken och frågor om lag och ordning, men åt vänster i traditionella välfärdsfrågor.

En mer barsk och klassisk socialdemokrati.

Men bilden av att det skulle vara en taktisk omsvängning som partiets spinndoktorer hittat på motsägs av Lars Olsen.

– Hon säger att en välfärdsstat inte kan ta emot stora grupper av outbildade utifrån. Den nordiska modellen bygger på att alla betalar skatt och att man håller uppe sysselsättningen. Då blir det problem om stora grupper står utanför. Och det resonemanget biter i arbetarklassen, säger han.

– Det finns en del kritiker av migrationspolitiken, men det är inte den stora striden. Några tycker att man har gått för långt. Men så länge hon har framgång samlas man runt henne, fortsätter han.

När danska S i februari 2018 presenterade sitt migrationsprogram »Rättfärdig och realistisk – en utlänningspolitik som för samman«, var det ett långsiktigt besked, förklarade hon.

» Efter min bästa övertygelse ska Socialdemokratiet aldrig flytta sig tillbaka. Därför var de för mig inte avgörande att vinna på en kongress eller i ett beslut. Jag skulle förflytta partiet på allvar, och det tar tid«, sa Mette Frederiksen.

Omsvängningen skedde också i förhållande till Dansk Folkeparti, DF. En avgörande händelse är det som skedde i Cirkusbyggnaden i Köpenhamn den 22 maj 2017. Fackförbundet 3F hade bjudit in S-ledaren Mette Frederiksen och DF-ledaren Kristian Thulesen Dahl till debatt om framtidens pensionssystem.

– Jag var med den kvällen och det var verkligen symboliskt. Den borgerliga regeringen ville öka pensionsåldern. 3F förde samman de två partierna som sedan kunde enas om ett förslag om förtidspension för folk som Arne, som var utslitna efter ett långt arbetsliv och som nu är på väg att genomföras, säger Lars Olsen.

– Denna symboliska allians förlorade DF på långsiktigt. Dansk Folkeparti går tillbaka starkt i dag och S har stärkts och tagit tillbaka många väljare som de tappat till DF. Det har blivit mer legitimt att rösta på S igen.

Även Thomas Larsen, politisk kommentator på tidningen Berlingske, och författare av boken om Mette som kom 2019, anser att migrationspolitiken varit en nyckelfaktor.

– Mette har arbetat systematiskt på att justera socialdemokraternas kurs i frågan. Det var en första värderingspolitisk förändring. Där gjorde partiet en högersväng, mot en mycket mer stram politik. Det var också närmare vad folkflertalet önskar. Det gjorde att man kunde utmana de borgerliga mycket mer än tidigare. Så fort migrationspolitiken kom upp tidigare var det en fördel för de borgerliga, så är det inte längre, säger Thomas Larsen.

Men den andra stora förändringen handlar om den ekonomisk politiken och fördelningspolitiken. Där anklagades S i åratal för att stå för en närmast borgerlig politik.

– Mette har lagt kurser mer till väns­ter. Den kursändringen har också många danskar tagit emot väl, säger Thomas Larsen.

– Hon har fått kritik för enrådighet och maktarrogans. Men det är ett uttryck för att hon är stark. Och står starkt i sitt eget parti. Hon är en samlande figur i dansk politik, säger Lars Olsen.

Även bland dagens unga danska socialdemokrater verkar hon få stöd. Så här sa till exempel Frederik Vad Nielsen, ungdomsförbundet DSU:s ordförande, i Thomas Larsens bok:

»Många av de socialdemokrater från andra länder jag talar med är lite upptagna av att vara en rörelse för arbetarklassen i praktiken. De är upptagna av minoriteters rättigheter, av feminism, klimat och miljö. Jag är inte oenig med dem i något av det. Problemet är att det fullständigt tagit över.«

[caption id="attachment_653721" align="alignnone" width="991"] Mette Fredriksen på minkfarm.[/caption]

Under coronaåret har Mette Frederiksens dominans i dansk politik förstärkts. Inledningsvis har så skett för de styrande partierna även i andra länder, men över tid och med en andra eller tredje våg försvagats. Men än så länge inte så i Danmark.

– Mettes position är i dag stark och solid, och coronakrisen spelar en avgörande roll. Hur den hanterats samlade danskarna runt Mette. Det gjorde att partiet stack i väg i opinionen. De ligger nu på mer än 30 procent och är det suveränt största partiet.

– På borgerliga kanten går de Konservativa upp mot 13–14 procent, medan liberala Venstre sjunkit till 12–13. Styrkeförhållandena är dramatiskt i S favör, säger Thomas Larsen.

»Minksaken« kunde ha blivit ett stort bakslag, men tycks inte ha blivit det. I november förra året när djuren på danska minkfarmar upptäcktes ha covidsmittan tog regeringen beslutet att miljontals minskar skulle avlivas.

– Flera tusen förlorade jobbet och sin inkomst. Den frågan dominerade helt i november. Alla trodde att S skulle gå tillbaka, men det blev bara en kort svacka. Det bet inte på befolkningen. Media och oppositionen gjorde så mycket av det att folk blev trötta på det till slut. Det fanns inte laggrund till beslutet, och det har beklagats efteråt. Men folk vet att de stora minkfarmarna utgjorde en smittfara, säger Lars Olsen.

Förr eller senare får en politiker motgångar, stödet sjunker och kritiken växer. Hur väl rustad är Mette Frederiksen för motgång?

– Hon är en mycket robust politiker, och inte särskilt gammal. Hon har en enorm erfarenhet, har jobbat med politik sedan hon var 15–16 år. Som arbetsmarknadsminister och justitieminister gick hon igenom hårda stormar. Och hon har blivit utsatt för extremt hård kritik av borgerliga partier och media. Men har kunnat hålla fast i relationen till väljarna, säger Thomas Larsen.

Mette Frederiksen beskrivs som beslutsför, har stark kontroll och hukar inte för ansvar – står för sina beslut. Men av motståndarna har hon också kritiserats för att vara maktfullkomlig och känslostyrd. När minkdebaclet härjade som värst åkte hon ut till en av de drabbade minkfarmarna och kunde inte hålla tillbaka tårarna när hon mötte media efter besöket.

S-regeringen har som minoritetsregering kunnat saxa sig fram och sluta överenskommelser både med stödpartierna bland de rödgröna och med de borgerliga partierna.

2018, med ett år till valet, tog man det strategiska beslutet att gå till val på att bilda en minoritetsregering med bara S I Helle Thorning-Schmidts regering fanns till att börja med både vänsterpartiet SF och vänsterliberala Radikale med.

– Analysen som gjordes 2018 var att Radikale tidigare pressade regeringen till höger i den ekonomiska politiken, och till vänster i migrationspolitiken. Man såg också risken att de skulle gå över till borgerliga sidan, säger Thomas Larsen.

Men i valet 2019 blev klimatfrågan aktuell i debatten. Tålamodet började tryta hos stödpartierna.

– De är otillfreds med att regeringen inte har ett högre tempo i klimatpolitiken. Där kan vi komma att få se fler konflikter, menar Thomas Larsen.

Men ett aktuellt dilemma har stor bärighet på migrationspolitiken – i Danmark kallad utlänningspolitiken.

– På sistone har man sett de första små tecknen på intern S-kritik. Det handlar om frågan om Danmark ska försöka få hem de barn till IS-sympatisörer som nu finns i flyktingsläger..

– Hon befinner sig i ett dubbelt dilemma. De här barnen i en omänsklig situation, men tar man hem dem riskerar också kraven resas mot deras föräldrar som övergett de danska förhållandena. Det andra dilemmat är att ger hon efter här kommer några motståndare att säga: »Se, nu har hon inte modet till en stram utlänningspolitik«, säger Thomas Larsen.

Och det är ett alldeles särskilt dilemma för den statsminister som i flera tal kallat sig själv för »barnens statsminister«.

Regeringen har nu avtalat med fem andra partier om att på plats undersöka att ta hem de danska barnen. Men att det ska ske utan deras föräldrar. Något som det kurdiska självstyret som kontrollerar lägren hittills tillbakavisat.

***

Namn: Mette Frederiksen.

Ålder: 43 år.

Yrke: Statsminister i Danmark sedan 2019 och partiledare för Socialdemokratiet.

Född: Aalborg den 19 november 1977.

Familj: Två barn, Ida Feline, 20, och Magne, 16, från tidigare äktenskap. Gift sedan 2020 med Bo Tengberg, som är filmfotograf.

Politik: Aktiv sedan 15-årsåldern som medlem i DSU, Danmarks socialdemokratiske ungdom.2000 ungdomskonsulent på danska LO. 2001 invald i folketinget och blev talesperson i kultur- och mediefrågor. 2011 arbetsmarknadsminister och 2014 justitieminister. Partiledare 2015 och statsminister 2019.