Skalan som mäter ond eller god

Professorn börjar med en cliffhanger.

»Vi som följer politik på nära håll, vi har säkert alla haft samma känsla – är det inte på väg att bli väldigt polariserat?«

Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, ska presentera en rapport från SNS Demokratiråd om polarisering i Sverige. Framför Zoomskärmarna sitter 203 politiska nördar för att få svart på vitt om det man redan tror sig veta – att stämningarna i landet har drivit starkt isär. Gal mot Tan. När webbseminariet är slut är de 203 fågelholkar.

För Henrik Ekengren Oscarsson och hans kolleger har just förklarat att den politiska polariseringen under 20 år inte har ökat särskilt mycket alls. På vissa sätt har den till och med minskat. Sedan 2010 går det visserligen att se en »tydligt ökad polarisering« längs den berömda kulturella värderingsdimensionen gal–tan. Men, förklarar forskarna, inga av dessa rörelser är särskilt dramatiska i historiens ljus. Och den uppmätta polariseringen befinner sig på nivåer som har kännetecknat svensk politik förut.

Forskarteamet som just har gett begreppet västgötaklimax ett ansikte lämnar sedan över till de något överraskade politiska kommentatorerna. Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad (S) säger att rädslan för polarisering inte får bli en ursäkt att inte ta debatten. »Att debattera politiska vägval för ett land får aldrig tystas med argumentet att det polariserar«, säger hon. Medan Moderaternas Gunnar Strömmer plockar upp rapportens slutsats att elitaktörerna har makten över debatten i sin hand och inte bör demonisera varandra.

Fortsättningen kommer att bli minst sagt spännande. Hur aggressiv blir den, valrörelsen 2022? Vad handlar gal–tan egentligen om? Och varför är det bara i Sverige som skalan har blivit allmänt känd?

Men först måste de 203 nördarnas häpnad kommenteras. Det finns en förklaring till att vi tror att världen är polariserad. Allt kallas nämligen polarisering numera. Trump, Kapitolium, brexit, auktoritära partier, bostadssegregation, inkomstskillnader, samtals­klimatet på Twitter, you name it. Mellan 2014 och 2018 fyrdubblades användningen av ordet »polarisering« i svenska medier. Forskningen är inte oskyldig, i den internationella samhällsvetenskapliga litteraturen nämndes »politisk polarisering« fem gånger så ofta 2020 som 2010.

Men när begrepp läcker ut från forskningen till allmänheten kan de bli, som SNS-forskarna diplomatiskt säger, »oprecisa«.

Exakt detta signalement träffar gal–tan, skalan som på kort tid har blivit lika viktig som vänster–höger-skalan i svensk politisk debatt. Debuten i offentligheten kan ha skett 2016, då just Henrik Ekengren Oscarsson berättade om bokstavskombinationen i SVT:s Agenda. Genomslaget blev snabbt och kraftigt.

Redan 2017 sa SVT:s programdirektör Jan Helin att gal–tan var »ett av de viktigaste utforskningsområdena för public service framöver«. Men utforskandet var inte utan problem. Vänster–höger är journalister vana att hantera, men när Näringslivets medieinstitut 2019 granskade de tillfällen då public service-medierna fällts i Granskningsnämnden för bristande politisk opartiskhet så visade det sig att det nästan alltid handlat om gal-vinklar.

»Är du Gal eller Tan?« var frågan som SVT ställde i rubriken när man erbjöd tittarna att åsiktstesta sig för att hitta ett parti att rösta på 2018, samma år som skalan utsågs till ett av årets 32 »nyord« av Institutet för språk och folkminnen (två andra var flygskam och lårskav).

Men det är bara i just Sverige som befolkningen bekvämt slänger sig med gal–tan. Begreppen har en egen sida på svenska Wikipedia, men ingen på engelska. Inte på tyska eller franska heller.

– Våra europeiska kolleger har svårt att förstå att någon utanför statsvetenskapen har hört talas om gal–tan. Det är bara i Sverige som den är allmänt känt, säger Johan Hellström, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet och en av forskarna bakom SNS Demokratiråds rapport Polarisering i Sverige.

Skalan tillkom långt från svensk politisk vardag. Den konstruerades 1999 av tre Europaforskare som ville veta vad som förklarade politiska partiers olika inställning till EU-integration. Ämnet var just då superhett, detta år sjösattes euron och flera EU-fördrag runt millennieskiftet siktade mot ett mer överstatligt EU. År 2001 tillsattes rent av ett konvent om den Europeiska unionens framtid som skulle utmynna i en gemensam konstitution. Tio nya medlemsstater i Öst- och Sydeuropa var på väg in i unionen. Forskarna hade upptäckt att vänster–höger-skalan inte tycktes räcka till när nya politiska utmaningar dök upp och skulle hanteras av de politiska partierna.

Gal–tan, som den nya skalan fick heta från 2002, är en sorts kusin till en annan riktkarl som svenskar gillar. Sedan 1981 mäter det internationella forskningsprogrammet World values survey (WVS), baserat i Stockholm, kulturella värderingar utifrån en berömd tes om att »självförverkligande« är motsatsen till materialistiska värderingar och att »sekulära värden« har sin motpol i »traditionella« värden.

Få i Sverige kan ha missat den kulturella världskarta som uppstår. I flera decennier har svenskar utmärkt sig med sin extrema position längst upp i det högra hörnet. Inte nog med att vi har den mest sekulära befolkningen. Vi är dessutom mer lagda åt självförverkligande än andra folk, fjärran som vi är från knapphet och svält.

Men där WVS undersöker människor, sorterade gal–tan från början alltså partier. Kunde deras EU-inställning förutsägas av hur de såg på fri abort, samkönade äktenskap, minoritetsrättigheter, mångkultur, invandring, aktiv dödshjälp, personlig frihet och omsorg om miljön? Eller uppvärderade de lag och ordning och traditioner och tyckte att staten skulle utforma moralen?

Jo, sådana samband gick att hitta.

Men.

– Man kan väl säga att gal–tan inte är den bästa skalan som finns. Det är inte uppenbart varför grön, alternativ och libertarian hör ihop till exempel, säger Johan Hellström.

Andra har pekat på fler svagheter. En skala bör ha logiska motpoler. Vänster–höger-skalan betecknar till exempel synen på hur stora statens ingripanden i ekonomin ska vara – stora (vänster) eller små (höger). Men vad är motsatsen till »grön«? Är det »tradition«? Och hur relevant är motsatsparet nationalist–libertarian när det enda riktigt kända svenska exemplet på det sistnämnda är Alexander Bard?

– I andra länders offentliga diskussion pratas det om liberalism kontra högerpopulism till exempel. Eller om globalisering kontra nationalism. Man använder andra etiketter. Skälet till att vi använder gal–tan offentligt är helt enkelt att i Sverige har termen sipprat ut i debatten utanför forskningskorridorerna, säger Johan Hellström.

Med andra ord: vi använder den för att vi använder den.

Eftersom ganska lite händer i vänster–höger-frågan i Sverige – partierna är i princip parkerade där de befunnit sig i flera årtionden – är det numera gal–tan som står för hela showen när politik ska mätas. I den nya SNS-rapporten syns det tydligt.

Centerpartiet står för den mest spektakulära resan på gal–tan-skalan. Om figuren är en motorväg så är Centern föraren som håller på att missa sin avfart och i sista stund kastar om ratten och tvärar över sex filer. Inget annat parti har en liknande bana, visar SNS Demokratiråd. Och C:s tjugoåriga färd från tämligen Tan till väldigt Gal är inte bara exceptionell för Sverige.

»En förflyttning av den här storleken är väldigt ovanlig i våra data«, betonade forskaren Jonathan Polk i Ekot 5/4 2018, med Europas samtliga partier att jämföra med. Ekots lyssnare fick vid det här tillfället också veta av reportern att Gal betyder att stå upp för individens frihet. Medan Tan betyder traditionell, auktoritär och nationalistisk.

Och det är väl detta som är den springande punkten. Förflyttningar mot Gal ger per definition positiva vibbar. Tan, däremot, låter väldigt otrevligt.

– Det blir lite grand »Det goda mot det onda«-skalan, säger Johan Hellström.

Statsvetarnestorn Sören Holmberg är mycket kritisk till gal–tan-skalan. »Jag vill inte ta ordet i min mun« har han sagt i en intervju.

– Det är så svaga samband mellan de olika ingredienserna, särskilt i svensk opinion, säger han till Fokus. Allra svagast är kopplingen till miljöfrågan, som inte har så mycket med resten att göra. Inte flyktingfientlighet heller.

Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson borde vara glad att hamna bland de goda. Och det är han väl på sätt och vis.

– Vi har inte siktat på att bli gal-partiet, men det är väldigt attraktivt för många väljare. 2018 fick vi många nya väljare som var kvinnor, akademiker, unga, folk i storstäderna. För dem är de här värderingsfrågorna väldigt viktiga, säger han.

Samtidigt är han förbryllad.

– Det är svårt att bedöma vad vår förflyttning mot Gal de senaste åren egentligen skulle bestå i. Vi har ju inte förändrats mer än andra partier i värderingsfrågorna som skalan handlar om, exempelvis hbtq.

År 2013 stormade det kring Centerpartiet efter ett radikalt förslag till idéprogram med fri invandring, månggifte och slopad skolplikt. Men inget av detta antogs av vare sig partistyrelsen eller stämman.

Allra mest Gal är Miljöpartiet. Den tillförordnade partisekreteraren Linus Lakso är nöjd med det.

– Vänster–höger-skalan har aldrig riktigt fångat upp oss. En gång i tiden hade vi parollen »Höger? Vänster? Varför inte framåt?«, säger han.

Att skalan ser ut som den gör får forskarna svara på, men ur Miljöpartiets synvinkel är mixen i gal-grytan inte orimlig, tycker Linus Lakso.

– Miljöpartiet kom inte bara från miljörörelsen utan också från kvinnorörelsen och fredsrörelsen. Och jag tycker att gal–tan är relevant för att förstå svensk politik i dag. Men jag har noterat att skalan har politiserats. Den har blivit ett slagträ. De som kritiserar den är de som förlorar på att den används.

I den församlingen kan det förstås ingå forskare.

– Vänster–höger-skalan är en imperialistisk dimension som äter upp alla andra med tiden. Men det är en karriärväg att dödförklara den, säger Sören Holmberg som har sett åtskilliga på-tvärs-dimensioner motioneras på statsvetarparnassen under ett halvsekel.

Men de hårdaste kritikerna finns i politiken.

– Valet 2018 blev ett genombrott för gal–tan. Den trängde nästan ut vänster–höger-konflikten. Som skalan är gjord så står striden mellan liberalism och konservatism, och då försvinner socialismen och klassfrågorna ur bilden, säger Aron Etzler, partisekreterare för Vänsterpartiet.

Men inte ens på partier till höger »stämmer« skalan anser han.

– De kan ha en liberal syn på skolan men auktoritär på invandringen. Eller vara för det fria skolvalet så mycket att det uppstår islamistiska skolor. Det blir absurt. Jag ser också att SD och dess systerpartier i Europa flyttar sig mot Gal i miljöfrågan, som håller på att bli hegemonisk.

Trots att Vänsterpartiet har varit nästan lika Gal som Miljöpartiet sedan 2006 betraktar han det inte som en seger. Och minst av allt som en strategisk fördel. Tvärtom. Gal–tan-skalan, anser han, förvränger politiken så att den ser ut att handla om en världsfrånvänd och värderingsintresserad kosmopolitisk elit (gal) som står mot folket (tan). Fler kommer då att vilja tillhöra »folket«. Då uppstår en frestelse för arbetarväljare att gå till SD.

– Vi är visserligen stolta över att stå upp för miljöpolitik, kvinnors rättigheter och hbtq-rättigheter. Men det är inte vad den stora mängden väljare pratar om. Svenska val handlar om sjukvård, ekonomi, skola och arbetsmarknad, säger Aron Etzler.

Därför blir ett parti som SD vinnare när gal–tan-skalan ges en huvudroll, hävdar han.

Någon splittring i Vänsterpartiet uppstår inte på grund av gal–tan, eftersom vänsterpartisterna i riksdagen står unikt samlade kring partiets position.

Så är det inte för Socialdemokraterna. SVT:s valkompass visade tvärtom att en stor del av dem som slogs om riksdagsplatserna 2018 var betydligt mera Gal än sitt parti.

Payam Moula, chefredaktör för den socialdemokratiska idétidskriften Tiden, är djupt bekymrad över gal–tan.

– Den som tror att flyktingfrågan handlar om en värderingskamp har en naiv syn på politik. Skalan förvrider vad saken handlar om. Oftast handlar det ju om fördelningsfrågor. Exempel: kapitalsvaga grupper får konkurrens om låglönejobben och bostäderna när det kommer många flyktingar. Mer vänster–höger än så kan det inte bli.

Han låter på sätt och vis som Aron Etzler.

– Visst, det finns genuina kulturfrågor. Mångfald, synen på traditioner eller hbtq-frågor. Men det finns ju inga breda partier som fokuserar på detta, fortsätter Payam Moula.

Sedan säger han något om socialdemokratin. Hela solidaritetsbegreppet som är så centralt för partiet har blivit »konstigt«. Så här menar Payam Moula:

– För oss är solidaritet en ömsesidig relation. Alla missgynnas om man inte går ihop. På den internationella nivån motsvaras det av att få upp lägstalönerna för alla. Det var aldrig meningen att solidaritet skulle betyda välgörenhet. »Gör din plikt, kräv din rätt« är partiets motto.

– Socialdemokraterna är inte bara ett idéparti. Vi är också ett intresseparti för löntagare. Men om du bara kan vara solidarisk genom att gå emot löntagarnas intressen, då har det skett en förskjutning, fortsätter han.

Under flyktingkrisen 2015 blev det obekvämt att lyfta löntagarperspektivet.

– Man fick mothugg. Allt sågs som värderingsfrågor. Men sedan påverkades välfärden, vi hade ju inte socialsekreterare och pedagoger så det räckte. Där någonstans försvann gal–tan ur vårt parti. I dag är det helt annorlunda. Jag föreläser i arbetarkommuner i hela landet och märker det, säger han.

På ett liknande sätt uttryckte sig tidigare statsministern Göran Persson när Payam Moula intervjuade honom för Tidens podcast i höstas. Under flyktingkrisen, sa Persson, »var det en väldigt stark känsla för solidaritet i meningen tycker synd om. Inte solidaritet i den mening jag vill ha, gemensamt ansvarstagande«.

Göran Persson fortsatte: »Välkomnar du någon till bordet så ska du se till att det finns mat. Om det inte finns det så får man problem bland dem som redan sitter vid bordet.«

Det stämmer som Payam Moula säger att Socialdemokraternas ideologiska position har blivit mer Tan de senaste åren, enligt mätningarna som redovisas i SNS Demokratirådsrapport. Men förflyttningen för S del har varit ganska liten.

Mellan 2017 och 2019 – den senaste siffra som SNS Demokratirapport redovisar – låg partierna i Sverige ändå tämligen stilla på gal–tan-skalan. Sverigedemokraterna var det enda parti som under de åren gjorde en förflyttning, ironiskt nog åt Gal-hållet. Men förändringen ska inte överdrivas. När partierna jämförs ligger SD stadigt närmast Tan. År 2019 hade partiet värdet 8,8 på en tiogradig skala där Centerpartiet har de 2,2, Social­demokraterna 4,4 och Moderaterna 5,9.

I praktiken blir gal–tan därmed liktydigt med »hur nära SD ligger du?«. Eller, med statsvetaren Hellströms ord: »Hur ond är du på en skala?«

Frågan som måste ställas till SD:s partisekreterare Richard Jomshof är därför:

Kallar du dig traditionell, auktoritär nationalist?

Han svarar:

– Nej. Auktoritär är för mig ett väldigt hårt ord. Jag är definitivt demokrat samtidigt som jag är nationalist. Sverige hade inte funnits om det inte hade funnits nationalism. Folkhemstanken var också nationalism. Det går inte att förneka.

Men det har inte undgått honom att gal–tan blivit en gott-mot-ont-skala.

– Lite så har det ju blivit. Särskilt om det sägs av liberaler. Då är vi ondskan själv.

I ett internationellt perspektiv blir skalan orättvis, tycker han.

– Vi är socialkonservativa, men jämför du oss med andra partier som liknar oss i Europa eller världen så är vi ganska liberala i många frågor. Vi vill ha ett jämställt samhälle, även om vi tycker att familjen är viktig.

Om man justerade det där med »auktoritär« så kan man behålla gal–tan-skalan i det politiska samtalet inför nästa val, tycker han. För precis som Vänsterpartiets Aron Etzler tror Richard Jomshof att den gynnar Sverigedemokraterna.

– Det har ändå varit vårt mål att visa att dessa skillnader finns, till exempel i synen på nationalstaten och invandringsfrågan.

Richard Jomshof har en poäng, visar det sig.

– Partier som klassificeras som tan-partier brukar i regel vilja se en restriktiv flyktingpolitik. T:et och N:et behövs i ekvationen. Inte A:et, säger docent Johan Hellström.

Under det senaste kvartalet har det politiska tonläget skärpts i Sverige. »Det finns ett före och ett efter stormningen av Kapitolium«, har Aftonbladets politiska redaktör Anders Lindberg sagt. Och även om statsvetarprofessor Oscarsson säger att USA är en »usel« jämförelsepunkt för Sverige så har socialdemokratiska debattörer tydligt kopplat ihop SD med demokratins undergång och varnat Moderaterna och Kristdemokraterna för varje närmande.

Detta är »Kapitoliumkampanjen«, som SvD:s Torbjörn Nilsson kallar det efter många bakgrundssamtal med socialdemokrater (SvD 18/2 2020). De uttrycker sig visserligen inte så, de säger »6 januari« på samma sätt som man säger »11 september«. Men så här kommer det att vara fram till valet, hävdade de. Detta är S-strategin. »Det här är det kort vi har kvar att spela ut och därför gör vi det«, säger en källa i Regeringskansliet till Torbjörn Nilsson.

Att köra på värderingarna är liktydigt med gal–tan, och för Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer är det »uppenbart« att skalan just nu används som ett politiskt redskap.

– Jag tror för egen del inte att det kommer ha så stor betydelse för väljarnas röstande i slutändan, men visst piskar det upp en polarisering mellan partierna som Socialdemokraterna hoppas ska gynna dem maktpolitiskt, säger han.

Men oavsett vad Socialdemokraterna sysslar med, så måste Moderaterna hantera sin egen position på gal–tan-skalan. Eller åtminstone begripa den. Och det är ganska svårt, enligt Moderaternas partisekreterare.   

– Skalan blandar äpplen och päron. Å ena sidan fördomsfulla, auktoritära värderingar som xenofobi och en kritisk syn på religiösa minoriteter eller hbtq. Å andra sidan fullt legitima sakpolitiska inställningar till exempelvis migration. Om vi vill ha en lägre invandring än vad Centerpartiet och Miljöpartiet vill, eftersom vi bedömer att integrationen kräver det, betyder det att vi är mer traditionella och auktoritära? Naturligtvis inte.

En graf i Demokratirådets rapport (se sidan 25) är särskilt iögonfallande. Den handlar om uttalanden i dagspress och visar en gigantisk förflyttning i riktning mot Tan för Moderaterna och Kristdemokraterna mellan 2014 och 2018. Datamaterialet utgörs av debattartiklar i DN och SvD samt SvD:s nyhetsdel två månader före valet. Gunnar Strömmer suckar.

– Låt mig säga så här. Det var ju inte precis så att Moderaterna inför valet 2018 började slänga ur sig rasistiska fördomar och auktoritära perspektiv. Vad skiftet speglar är väl att vi lyfte fram politiska sakfrågor om invandring och integration och hanterade dem med samma kyliga analys som vi använder för andra frågor. Det är faktiskt två helt olika saker.

KD:s Johan Ingerö, policyansvarig i partiledarstaben, har för sin del blandade känslor för gal–tan-skalan.

– Problemet primärt är väl att den betraktar liberaler som alternativa och konservativa som nationalister. Det är ingen naturlag, säger han.

– Man kan också försöka pula in Franco och Hitler i schemat och se vad som händer. Franco var fascist, reaktionär, religiös och nationalist. Hitler var nazist, radikal utopiker, antireligiös och imperialist. Som bekant funkade de ihop. Men de skulle hamna på helt olika ställen på gal–tan-skalan.

En annan komplikation med skalan är synen på individ kontra kollektiv, menar Johan Ingerö. Men om det ska vägas in uppstår nya frågor. Vänsterpartiet och Kristdemokraterna är båda mer kollektivistiska än till exempel Moderaterna, men på helt olika sätt.  Klass är inte ett viktigt kollektiv för KD. Däremot familjer, församlingar och föreningar, sådant som brukar kallas för kommunitära gemenskaper.

Men inget parti har drabbats hårdare av gal–tan-skalans inträde på scenen än Liberalerna. Redan 2018 avslöjade SVT:s valkompass obarmhärtigt att partiets kandidater var mer spridda mellan Gal och Tan än något annat partis. Statsvetarprofessor Jan Teorell kartlade sedan Liberalerna både i samband med att januariavtalet ingicks 2019 och inför partirådsbeslutet kring Nyamko Sabunis nya linje för en månad sedan. Liberaler som motsatte sig att bli stödhjul åt Löfven 2019 var mera Tan. Och de som nu stödde Sabuni är också mera Tan, även om mönstret är svagare.

– Min tolkning av det är att det inte bara är gal–tan eller ekonomisk vänster–höger utan även strategiska och taktiska hänsyn som avgör. Det vill säga: hur mycket värdesätter man att få sitta i en regering? Eller: hur mycket bryr man sig om väljarstöd? Och hur gör man i så fall kalkylen om stödröster? säger Jan Teorell till Fokus.

Sören Holmberg tycker att man i stället borde använda en dimension som explicit handlar om nationalism och flyktingfrågan. Alternativt, om inställningen till ett multikulturellt samhälle.

– Men det är politiskt lättare att tala om gal–tan som innehåller flera saker. Det blir lite mer anonymt. Inte lika giftigt.

Man kan ifrågasätta en skala som enbart gynnar Sverigedemokraterna och Miljö­partiet, trollar bort klassperspektivet, kvaddar Liberalerna och blir missvisande för alla andra. Men, menar statsvetaren Johan Hellström, trots alla nackdelar så behövs det ett mått som fångar in kulturella värderingar.

– Tittar man på vänster–höger-skalan så ligger många partier rätt nära varandra, även Centerpartiet och Sverigedemokraterna. Men det är ändå helt otänkbart att de två skulle sätta sig i en regering tillsammans. Man måste ta hänsyn till alla frågor som är politiskt relevanta. Gal–tan är en dealbreaker i svensk politik i dag.

En tolkning av skalan är emotionell, eller »affektiv« som statsvetarna skulle säga. Terapeutisk, rent av. Behövs det ett instrument som på ett torrt, vetenskapligt distanserat sätt kan sortera sak- och värderingsfrågor utan att ständigt dra in SD? Partiet som väcker så stark avsky hos så många väljare.

Eller är det tvärtom?  Att vi i praktiken använder gal–tan-skalan för att fastställa partiers avstånd till Sverigedemokraterna?  På så vis avgjorde den trots allt vilken regering vi fick 2019. Oavsett vilket skulle det kunna förklara skalans exceptionella genomslag i Sverige. Bara det kan vara värt en egen sida på Wikipedia.

***

FAKTA: Gal–tan-skalan

Skala för att klassificera partier i Europa. Skapad av forskarnätverket Chapel Hill expert survey (Ches) och använd sedan 1999. I ena änden finns Grön, Alternativ, Libertariansk. I andra änden Traditionell, Auktoritär, Nationalistisk. På axeln placeras partier in efter var de står i olika sakfrågor, kopplat till värderingar. Ofta kombineras den med axeln politisk vänster–höger.

Gal förknippas med åsikter som är för fri abort, aktiv dödshjälp, samkönade äktenskap, generös invandring och miljöengagemang.

Tan förknippas med åsikter som lägger vikt vid ordning, tradition, stabilitet, en restriktiv invandring och att staten ska vara en moralisk auktoritet i sociala och kulturella frågor.

Källa: Chapel Hill expert survey, citerad av SNS Demokratiråds rapport Polarisering i Sverige (2021).