Övre medelklassens tondövhet ger bränsle åt SD

Argumentet mot Brå-utredningen om invandrare i brottsstatistiken är tudelat och låter så här:

Å ena sidan visste vi redan det här, det är inget nytt, det finns inget att se, cirkulera!

Å andra sidan vet vi inte det vi redan visste.

Vad ska vi kalla dem alla, från Ney, via Schulman, till Johansson? ÖMMK, kanske, den Övre Medelklassens Mediala Kör. Innan Brå hade offentliggjort sin utredning trodde man kanske att de hade modifierat sin repertoar, åtminstone en aning. Att vi hade kommit någon liten bit på vägen för att åtminstone ärligt beskriva problemet, om än ej för att lösa det. Men om det var så, föll ÖMMK tillbaka i de gamla trallarna så snart rapporten presenterades.

Tillbaka på ruta ett. Som vid det här laget ligger någonstans närmare ruta minus ett.

Det finns mycket kvar att göra, som kriminologen Ardavan Khoshnood säger i dagens DN. Vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken — vissa andra grupper är ju faktiskt underrepresenterade — beror säker på en mängd olika saker, även om en del av de som anförs verkar aningen långsökta. Varför skulle ojämlikhet vara huvudorsaken, när Sverige är mer jämlikt än nästan varje annat land, men toppar i skjutningar? Hur det än är med det: ju mer vi vet om hur de här processerna fungerar, desto bättre. Men alldeles oavsett vad svaren kan tänkas vara är det redan nu alldeles klart att problemet har att göra med att Sverige haft invandring av en karaktär och en omfattning som landet inte klarat av, utan påtagliga negativa konsekvenser. De konsekvenserna spänner från långvarig och omfattande arbetslöshet till gängkriminalitet.

Problemet finns där, oavsett hur man försöker snurra till det. Att försöka förklara bort det med statistiskt finlir och hårklyveri är bara en uppvisning i förnekelse.

Att det här fortfarande anses vara kontroversiellt och värt att försöka förklara bort, säger något om hur dålig kontakten blivit mellan samhällets tongivande topp och dess bredare lager. Varje försök från toppen att förklara att det som många svenskar ser och upplever varje dag egentligen inte finns, späder på misstron mot ett etablissemang, som dessutom var det som skapade situationen vi befinner oss i. ÖMMK uppfyller precis den stereotyp av aningslös elit, som de alltid propsar på att de inte är.

Det är inte Brås rapport som ger bränsle till Sverigedemokraterna. Det är ÖMMKs ängsligt tondöva reaktion på rapporten, som får folk att dra slutsatsen att vi har ett toppskikt som tycker att folk kan äta kakor när brödet tagit slut. Det är en rimlig slutsats.