De gröna blir röda

Miljöpartiet är rött. Det var den slutsats många aktiva i partiet drog efter helgens kongress. De flesta, verkar det som, med tillfredsställelse, rent av lättnad. Tiden är förbi då miljöpartister propsade på att de stod vid sidan av den gamla höger-vänsterskalan.

Kommer positioneringen att gynna partiet, som i mätningarna balanserat på riksdagsspärren, undantaget någon enstaka topp, i mer än fem års tid?

Kanske det. Det är i alla fall en annan rödmarkering som är Miljöpartiets stora bekymmer.

Opinionsinstitutet Novus mäter kontinuerligt partiernas ställning i olika sakfrågor. Det är mätningar som måste läsas med partiernas storlek i baktanke. Partier som inte står starka i några sakfrågor har visserligen svårt att växa, men det är förstås också så att stora partier har bättre chans att få goda betyg i sakfrågor. Fler anhängare ger helt enkelt fler röster, även i mätningar av det här slaget. Men med det inräknat, har inget parti fullt så svårt som Miljöpartiet.

I Novus tabell ges det parti som väljarna anser har bäst politik i en viss sakfråga grön färg. Det som anses ha sämst får röd färg. Miljöpartiets kolumn är påfallande röd. Egentligen finns bara två undantag där Miljöpartiet anses bäst: djurrättsfrågor, som är väljarnas tjugoförsta viktigaste fråga i ordningen och miljön/klimatet, som är den fjärde viktigaste. Därutöver finns energipolitiken, som är väljarnas tionde viktigaste fråga, och där Miljöpartiet delar en svag andraplats med Kristdemokraterna.

Här finns förstås en del av förklaringen till Miljöpartiets vänstersväng på kongressen: genom att bli rödare politiskt, hoppas partiet på att bli mindre rött i Novus tabell. För tillfället är Miljöpartiet det parti som har lägst trovärdighet vad gäller socialförsäkringarna, skatterna, landets ekonomi, sysselsättning och arbetslöshet, äldreomsorg, skola och utbildning och sjukvården.

Kanske är det också ett indirekt erkännande av att partiet inte räknar med att klimatfrågan kommer att växa sig starkare under valrörelsen, men inte nödvändigtvis. Även om klimatfrågan skulle klättra i väljarnas prioritetsordning, har Miljöpartiet fram till nu haft uppenbara problem i att kapitalisera på den.

En förklaring kan finnas i en annan Novusundersökning, som presenterades i Sveriges Television i helgen: bara en procent av väljarna tror att Sveriges agerande spelar någon större roll för klimatförändringarna. Stora väljargrupper sätter hoppet till internationella överenskommelser och politiskt tryck på länder med stora utsläpp, snarare än till vad svenska politiker vill här hemma.

Det finns också en klar koppling till energipolitiken. Många svenskar ser numera kärnkraft som en viktig del i lösningen av klimatkrisen. Bara ett par procent tror att solpaneler på taket och att byta till elbil är en lösning.

Det här är antagligen förklaringen till att det parti som har en klar andraplats bland väljarna i miljö/klimatfrågan är Moderaterna. De har stärkt sina positioner i klimatfrågan, kanske just därför att väljarna kopplar den till energifrågan och att energifrågan inte minst handlar om inställningen till kärnkraft och elförsörjningen. Miljöpartiets klara förstaplats i kategorin miljö/klimat har å andra sidan antagligen att göra med det första ledet i det paret: miljön.

Att vara ett miljöparti är helt enkelt inte längre detsamma som att vara ett klimatparti. Det senare kräver en bredare trovärdighet. Den minoritet som tycker att Miljöpartiets energipolitik är den bästa, räcker inte för att partiet automatiskt ska kunna slå mynt av ett större fokus på klimatet.