Snålblåst för vindkraften

Kanske är vindkraften början på en ny guldålder för Norrlands inland, med arbetstillfällen, skatteintäkter och bygdepengar till orter som länge plågats av avfolkning och indragen service. Eller så är den ett hot mot samma orters framtid, industriinstallationer vars vinster skördas långt bort, samtidigt som lokalsamhället får förstörda vyer och en skövlad natur. 

I Offerdalsbygden i jämtländska Krokoms kommun går åsikterna isär.

– Om det krävs att naturen här uppe ska vara något slags reservat för att det ska vara attraktivt för andra att bo här, så tror jag att vi är inne på en absolut oframkomlig väg. 

Pelle Sallin, 71 år och iförd rutig flanellskjorta, talar engagerat om de möjligheter för bygden som en miljardinvestering i vindkraft skulle innebära. Han flyttade från Kiruna till Jämtland, via studier i USA och Göteborg, på sjuttiotalet. Som företagare och skogsägare driver han, som så många i Norrlands inland, ett flertal olika verksamheter, bland annat skogsbruk och äggproduktion. 

– Vi i Norrland måste ta vara på de möjligheter som dyker upp, äganderätten måste respekteras och alla möjligheter till sysselsättning måste tas till vara.

Pelle Sallin har kommit att bli inofficiell talesperson för de markägare som valt att gå in i ett planerat vindkraftsprojekt i Offerdalsbygden, vilket väckt stor debatt i Krokoms kommun. Men trots att han blivit en av de starkaste rösterna för en vindkraftsetablering är Pelle Sallin inte någon anhängare av vindkraften som sådan.

– Fick jag bestämma skulle jag se till att vi absolut inte hade stängt ner några kärnkraftverk och att vi hade ställt helt andra krav på vår energipolitik. Men nu är det ju bestämt i någon slags demokratisk ordning att vi ska luta oss mot vindkraft under en period för att klara den här omställningen som vi håller på med. Det är det inte jag som har hittat på och jag är inte ens positiv till det. 

Pelle Sallin gick med i vindkraftsprojektet för flera år sedan, när han fick reda på att kommunen arrenderat ut sin mark, som ligger granne med hans skog, till bolaget Affloardal energi, för att de skulle bygga vindkraft. Med verken alldeles intill skulle Sallin drabbas av vindkraftens nackdelar, utan att få del av fördelarna.

– Då kommunen ändå skulle upplåta sin stora fas­tighet för vindkraft bortföll argumentet att det skulle störa. Vi hade familjeråd, jag och mina tre söner som är verksamma i skogsbruket, och kom fram till att säga ja till det här.

I dag upplever han och andra markägare som valt att upplåta sin mark åt vindkraftsprojektet att de har blivit lurade av kommunen. Några månader efter att motståndet mot vindkraftsplanerna börjat växa i bygden, valde kommunen i december 2020 att säga upp sitt arrendeavtal med Affloardal energi, en uppsägning som energibolaget har överklagat. Ärendet ligger nu i arrendenämnden i Sundsvall för avgörande. 

Kommunen menar att Affloardal energi inte fullföljt sina åtaganden i arrendeavtalet, medan markägarna menar att kommunen sagt upp avtalet på felaktiga grunder. Pelle Sallin tror inte att de privata mark­ägarna kommer att gå vidare med vindkraftsplanerna om kommunen drar sig ur med sin mark.

Debatten om en eventuell vindkraftsetablering i Offerdal fick uppmärksamhet långt utanför Krokoms kommun när fotbollsikonen Zlatan Ibrahimovic, själv markägare i trakten, gav sig in i diskussionen via sitt Twitterkonto. Den sjätte april i år twittrade fotbollsspelaren, som annars förfäktar att idrottare bör hålla sig utanför den politiska debatten: 

»Det som fått mig att investera och vara i Offerdal är en storslagen fjällnära natur. Jag ifrågasätter klokskapen i att förstöra denna fina natur med en storskalig vindkraftsindustri. #jämtland«

En annan planerad vindkraftsanläggning, på Ripfället i Malung-Sälens kommun, har tidigare väckt nationell uppmärksamhet på grund av den folkomröstning som genomfördes i fjol. Där handlade det om 30 verk, vart och ett 250 meter högt. Det kan jämföras med Sveriges högsta hus, Turning Torso i Malmö, som är 190 meter högt.

Folkomröstningen föll ut till motståndarnas fördel. 52,5 procent av de röstande sa nej till vindkraftsetableringen, medan 44,2 procent sa ja. Trots utfallet valde kommunfullmäktige att gå emot folkviljan och säga ja till vindkraftsetableringen på Ripfjället.

Debatten i Malung-Sälens kommun var hätsk och motsättningarna starka. Andelen nej-röster var större i de delar av kommunen som direkt skulle beröras av etableringen, och mindre i de delar som låg längre bort. Sveriges Television direktsände ett avsnitt av debattprogrammet Sverige möts från Orrskogen i Malung strax efter folkomröstningen. Känslorna svallade i studion. Den luttrade programledaren Janne Josefsson sa i efterhand att han aldrig hade upplevt något liknande.

Vindkraften har expanderat explosionsartat i Sverige det senaste decenniet. År 2005 fanns det 813 vindkraftverk i Sverige. Femton år senare hade antalet ökat till 4 333. Vindkraften står i dag för ungefär en femtedel av den svenska energiproduktionen. Enligt organisationen Svensk Vindenergis dokument Färdplan 2040 kommer Sverige om vi fortsätter på den inslagna vägen att ha 5 300 vindkraftverk om ytterligare knappt tjugo år. 

Enligt färdplanen kommer alltså inte antalet turbiner att öka lika snabbt de kommande åren, däremot kommer storleken att öka. I en illustration visas hur de nya vindkraftverken är lika höga som Eiffeltornet i Paris, något som framhålls som positivt, eftersom mängden elektricitet som genereras står i proportion till verkens storlek. 

Men parallellt med kraftverkens storlek växer också motståndet mot etableringarna. År 2019 rapporterade tidskriften Ny Teknik att mer än hälften av alla planerade vindkraftsprojekt fallerade på grund av det kommunala vetot, sedan medborgarna protesterat mot planerna. Detta har i sin tur medfört att röster höjts för att det kommunala vetot ska avskaffas. Bland annat har regeringen tillsatt en utredning om saken. 

Att debatten om vindkraft i Offerdal fått vingar långt utanför kommungränsen beror inte bara på Zlatan Ibrahimovics twittrande. I socknen finns en brokig skara engagerade vindkraftsmotståndare, som arbetat intensivt med att väcka opinion i frågan. Där finns den skånske affärsmannen Dan Olofsson, med rötter i trakten, som finansierar inflyttningsprojektet Projekt Kaxås, där finns också Njaarke sameby som bedriver renskötsel i området, samt en rad privatpersoner som oroas av vindkraftens konsekvenser.

Navet i motståndet är föreningen Livskraft Offerdal, vars grundare och ordförande Henrik Ling samlat olika intressenter som berörs av en eventuell vindkraftsetablering för att bedriva ett samlat motstånd.

– Föreningens huvudsyfte är inte att arbeta mot vindkraften som bransch. Livskraft Offerdal finns här för att värna alla näringar i bygden, verka för inflyttning, för samernas intressen, skogsbruket, turismen, det lokala företagandet. Men nu har det inledningsvis blivit ett starkt fokus på vindkraften, och det beror ju på den tänkta placeringen av verken.

Henrik Ling, som till vardags jobbar som regionchef på ett fönsterföretag, tar emot i sitt hem i Övre Kaxås i Offerdal, där han är i färd med att bygga en timrad bastu i slänten nedanför huset. Vi dricker kaffe på verandan, med en vidunderlig utsikt. Långt där nere glittrar Hällsjön och i fonden avtecknar sig det mörka Hällberget. De vackra vyerna är av central betydelse för den stridsfråga som delar bygden.

– Vi bor här för att vi vill ha den här relativt orörda, fjällnära naturen, de här vyerna. Utan den kan vi bo någon annanstans. Sen har vi den inflyttningstrend som vi ser nu. Vi vet att jättemånga av familjerna som funderar på att flytta hit kanske ändrar sig om det blir en vindkraftspark här.

Hällberget på andra sidan reser sig drygt 300 meter över sjön. Henrik Ling använder det som referenspunkt när han pekar ut var de planerade vindkraftverken är tänkta att resas. Tornen på 200 meter skulle bli två tredjedelar av Hällbergets höjd, med rotorbladen skulle de sträcka sig 250 meter upp mot himlen. Även på flera kilometers avstånd skulle de bli ett dominerande inslag i landskapet. När jag frågar hur han tror att tillvaron skulle förändras i Kaxås om vindkraftsanläggningen blev verklighet suckar Henrik Ling uppgivet.

– Människan är ju ganska duktig på att vänja sig och anpassa sig, men det skulle ju vara fruktansvärt att ha det inpå knuten. Det är ju en enorm industri det handlar om.

Projekt Kaxås började med att kommunen ville lägga ner byskolan. Som på så många håll i glesbygd runt om i landet där man dras med utflyttning och en åldrande befolkning nåddes till slut en smärtgräns då kommunen ansåg att elevunderlaget var för litet för att kunna motivera fortsatt drift av byskolan i Kaxås. Eleverna skulle i stället bussas till Änge, en mil därifrån. Hotet om skolnedläggningen blev startskottet för en febril aktivitet för att vända utvecklingen i byn.

Bert-Ola Bångman är kusin till finansmannen Dan Olofsson, som finansierar projektet, och uppvuxen i Kaxås, men var länge bosatt i Stockholmsregionen. Han är verksam inom it-branschen och arbetar nu från hemmet på den gård i Kaxås som han köpt, alldeles invid barndomshemmet. Tillsammans med hustrun Karin Bångman, som är journalist, fungerar han som »projektmotor« för inflyttningssatsningen Projekt Kaxås. 

På två år har den lilla byn gått från avfolkningsbygd till inflyttningsort. Trettio familjer, varav de flesta långväga ifrån, har valt att bosätta sig i jämtländska Kaxås. Sammanlagt rör det sig om 80 personer, mestadels unga familjer, som flyttat in. En betydande ökning i en by som dessförinnan hade hundratalet invånare.

Projekt Kaxås har två delar. Dels inventerade man befintliga hus i trakten som stod tomma, dels erbjöd man ett faktiskt boende i form av helt nybyggda moderna villor i Ekobyn Ladriket, i sluttningen mot sjön. För tvärtemot vad många tror så är det inte främst brist på arbetstillfällen som leder till avfolkning i byar som Kaxås, förklarar Bert-Ola Bångman, utan brist på bostäder. 

På många platser där huspriserna är låga ägs gamla hus av familjer som ärvt dem och kanske vistas där någon vecka per år. De säljer inte eftersom de inte skulle få ut något. Andra hus följer med skogs- eller lantbruksfastigheter, och den nya ägaren tycker inte att det är mödan värt att stycka av och försöka sälja dem. Samtidigt är det svårt att bygga nytt, eftersom bankerna är ovilliga att bevilja lån. 

– Det är nog också vad som har hämmat utvecklingen här: det har varit svårt att bygga, eftersom bankerna inte lånar ut pengar till områden som inte är under exploatering.

Det kostar lika mycket att bygga en villa i glesbygd som i storstaden, men det färdiga huset kommer att värderas mycket lägre på det förra stället än det senare, varför bankerna ogärna lånar ut pengar till sådana nybyggen. 

– Vi lyckades genom att projektet går in med fasta priser till familjerna, det är en trygghet för banken, säger Bert-Ola Bångman. Tittar man nu på Kaxås gamla hus och gårdar, så var ett sådant värt 600 000–700 000 för två år sedan, men säljs i dag för mellan en och två miljoner. 

Två år in i projektet framstår det som en framgångssaga, som skulle kunna bli förebild för många andra avfolkningsbygder i landet. Men planerna på en vindkraftsetablering i närområdet kastar en mörk skugga över framtidsutsikterna.

Bert-Ola Bångman säger att inflyttningen av familjer som Projekt Kaxås bidragit till medför sju miljoner i årliga skatteintäkter till Krokoms kommun.

– Diskonterar man det där, ungefär som vindkraftsindustrin, de pratar ju alltid om 30 år och sådär, så är det 210 miljoner i skatteintäkter till kommunen, rakt ner i fickan, utan att behöva göra någon enda investering, för dem gör vi.

När Projekt Kaxås drog i gång 2019 kände man inte till de nya vindkraftsplanerna. Paret Bångman hade varit delaktig i protesterna mot en vindkraftsetablering på Hällberget ett knappt årtionde tidigare, men kände inte till att det fanns nya planer på en ännu större vindkraftspark. Bert-Ola Bångman menar att om planerna blir verklighet kommer det att hota nybyggarprojektet i sin helhet.

– Man drömmer om ett liv på landet, i en skön miljö, där man kan nyttja fjällen, vara ute och vandra, fiska och så vidare och ha fantastiska vidder. Den drömmen blir något helt annorlunda om man bygger upp en vindkraftsindustri mitt framför ögonen.

Men det är inte bara utsikten som förstörs och drömmen om den orörda naturen som grusas. Rent konkret skulle den ekonomiska kalkylen för de inflyttande familjerna spricka om vindkraftsplanerna blev verklighet.

– Ett nybyggt hus i Projekt Kaxås kostar i genomsnitt tre miljoner, nyckelfärdigt, med tomt. Banken lånar i normalfallet ut upp till 85 procent, vilket innebär att köparen ska in med 15 procent i kontantinsats, det vill säga 450 000. Det klarar väldigt många familjer av. 

Men skulle vindkraftsplanerna realiseras skulle det innebära att bankerna skulle sänka sina värderingar av fastigheter i området, menar Bert-Ola Bångman.

– Vi har ju lyckats med det omvända. Projekt Kaxås höjer värderingarna och vindkraften sänker dem. Om vi räknar på en värdeminskning med 30 procent så innebär det 900 000 för en villa som kostar tre miljoner. Då måste familjen plötsligt in med en kontantinsats på 1,3 miljoner och då faller projektet. 

Svenskarna är i allmänhet positiva till vindkraften som sådan, åtminstone så länge de själva slipper se den. Enligt SOM-institutets rapport Åsikter om energi och kärnkraft från i våras är 73 procent av svenskarna positivt inställda till vindkraft, vilket kan jämföras med att 32 procent uppger att de är positivt inställda till kärnkraft. 58 procent av svenskarna anser att vi bör satsa mer på vindkraft än vad vi gör i dag, och endast 9 procent anser att vi bör satsa mindre på vindkraft, alternativt helt avstå från den.

Resultaten överensstämmer med den Sifoundersökning som branschorganisationen Svensk Vind­energi lät göra i februari 2020. 73 procent av de svarande ansåg det vara en bra idé att öka andelen vindkraft i energimixen. Störst stöd har vindkraftsutbyggnaden i Malmöområdet, där 86 procent tycker att det är en bra idé att bygga ut vindkraften. Minst stöd har energislaget i norra Sverige, där likväl 61 procent av de svarande tycker att utbyggd vindkraft är en bra idé. 

Stödet för vindkraftsutbyggnaden sträcker sig även över block- och partigränser. Mest positiva till utbyggd vindkraft är Vänsterpartiets väljare, där hela 96 procent tycker att det är en bra idé, tätt följda av Centerpartiets och Miljöpartiets väljare där 91 procent är positiva. Det enda parti där färre än hälften av sympatisörerna förespråkar utbyggd vindkraft är Sverigedemokraterna, men de 48 procenten förespråkare är likväl fler än de 41 procent av Sverigedemokraterna som tycker att utbyggd vindkraft är en dålig idé.

Den överväldigande positiva inställning till utbyggd vindkraft som framkommer i SOM-institutets och Sifos undersökningar överensstämmer inte med den undersökning som Sifo/Kantar genomförde bland invånarna i Krokoms kommun tidigare i år, på uppdrag av Projekt Kaxås. 

I hela kommunen ansåg 52 procent av de tillfrågade att kommunen borde säga nej till det föreslagna vindkraftsprojektet, medan endast 25 procent ansåg att kommunen borde säga ja. I socknen Offerdal, där byn Kaxås ligger, var motståndet ännu mer kompakt med 63 procent emot och 21 procent för. I övriga delar av kommunen uppgav hälften att de var emot och 26 procent att de var för.

Vindkraftsfrågan har ofta beskrivits som en konflikt mellan stad och land, snarare än en ideologisk konflikt mellan höger och vänster. Det kan tyckas motsägas av att stödet för vindkraftsutbyggnad är nästan lika stort i norra Sverige, där många av de stora vindkraftsanläggningarna planeras, som i södra Sverige. 

Men spänningen mellan stad och land handlar inte bara om storstadsregionerna mot landsbygden, utan finns också inom kommunerna. I Norrland bor de allra flesta i städerna vid kusten, och endast en liten minoritet i de bygder där anläggningarna uppförs. Kanske ger Sifoundersökningen i Krokoms kommun en fingervisning om hur vindkraften betraktas av dem som blir direkt berörda av en etablering. Eller så är resultatet en följd av en framgångsrik, lokal opinionsbildningskampanj.

Bland partierna i Krokoms kommun är det endast de två största partierna, Centerpartiet och Socialdemokraterna, som ännu inte tagit ställning i den aktuella vindkraftsfrågan. För detta får de kritik, både av de markägare som känner sig svikna av kommunen som sagt upp arrendeavtalet med Affloardal energi, och av vindkraftsmotståndarna som vill att kommunen sätter ner foten en gång för alla och stoppar projektet. I stället har kommunen beslutat att ta fram en ny översiktsplan för vindbruk, som ska ersätta den tio år gamla plan som vindkraftsprojektet utgår ifrån.

Hur ser kommunstyrelsens ordförande Karin Jonsson (C) på konflikten och kommunens roll?

– Det är mycket större anläggningar det är frågan om den här gången än sist det begav sig. I den förra planen var vindkraftverken uppemot hundra meter höga, nu är de närmare trehundra meter. Vi tycker att det är mer seriöst att göra om jobbet igen. Jag vet att båda sidor kritiserar oss för det. De har också förväntningar om diametralt motsatta besked från vår sida. 

Arbetet med den nya översiktsplanen för vindkraft beräknas ta uppemot två år, och kommer således inte att vara färdigt före valet.

– Sen har också kommunen veto, men det är inte aktuellt än, för det finns ingen ansökan, så det finns ingenting att ta ställning till.

Karin Jonsson tycker inte att vindkraften blivit en partipolitisk stridsfråga.

– Det är inga hårda debatter partierna emellan. Det är inte så att vi bryter arm, utan min uppfattning är att vi alla tycker att det här är en svår fråga. Vi har haft mängder med informationstillfällen i fullmäktige och låtit alla möjliga komma in och informera och diskutera. Min upplevelse är inte att det är en partipolitiskt het fråga, utan att det sammantaget är en svår fråga.

Hon sympatiserar inte med förslaget att avskaffa det kommunala vetot, det vore att förlora kontrollen över det egna geografiska området. 

– Vi ska ju leva på gröna näringar, renskötsel, turism och då är det väsentligt att vi har inflytande över planfrågor som rör dessa näringar. Det finns starka krafter här som är trötta på att exploateras, när det gäller vattenkraft, och nu kanske vindkraft. Jag säger inte att de har rätt, men det finns ganska många som har den uppfattningen och det måste man respektera.

I Krokoms kommun finns Njaarke sameby. Samerna har bedrivit renskötsel i området i hundratals år. Daana Fjällberg är renskötare på deltid och den som främst fört samebyns talan i vindkraftsdiskussionerna. Han har varit aktiv renskötare i tjugofem år.

– Vi har ju inte samma syn på att marken ska vara värd pengar. Vi är en del av marken. Alla urfolk har den synen: vem som äger spelar inte så stor roll. Vi är ju en del av naturen där vi finns och verkar, tillsammans med renen. 

I Njaarke sameby finns tre heltidsrenskötare, och ett tiotal som hjälper till deltid. 

– Försvinner en av de här tre, då försvinner också hela kedjan bakom den personen, med unga och gamla som hjälper till. Att vara renskötare är inte ett yrke, det är en livsstil, ja ett helt liv som man lever. 

Samebyn är en av sakägarna i frågan om vindkraften. Samernas möjligheter att bedriva renskötsel på de marker där de gjort så sedan urminnes tider, är en av faktorerna som beaktas vid en eventuell tillståndsansökan. Den tänkta vindkraftsparken skulle ligga mitt i området där renarna vandrar från vinter- till sommarbete.

I ett uppmärksammat fall i Härjedalen förlorade samerna kampen mot en vindkraftspark på lågfjället Glötesvålen. Sveriges Radios program Klotet kunde visa att de studier av vindkraftens påverkan på rennäringen som legat till grund för beslutet varit bristfälliga och dessutom skrivna av sakägare på den andra sidan i konflikten. I dag står 30 vindsnurror ägda av Ikea på den tidigare betesmarken.

Norska Institutet för naturforskning gav i fjol ut en sammanfattning av elva olika studier av effekter av vindkraftsanläggningar och kraftledningar på renar. Vid två undersökta vindkraftsparker i Sverige och en i Norge har man funnit att renar har minskat sin användning av betesområden som ligger inom tre till fem kilometer från sådana vindkraftsanläggningar. En annan norsk studie fann dock ingen sådan påverkan. Skillnaden tros bero på bland annat topografi och närhet till annan typ av infrastruktur.

– Det finns ju som olika störningsparametrar i det här, säger Daana Fjällberg. Dels under uppbyggnadsfasen av själva verket i sig. Då har du vägarna som byggs, där tas det bort en hel del mark, både ytmässigt, för själva vägkroppen och där verket ska stå blir det ju ett ganska stort område. Plus att den här vägen i ett senare skede blir plogad, och den för renarna ut ur området åt två håll. När det blir mycket så kan det bli så att renarna går på vägen ut ur området, eller följer med en bil ut från området.

Sedan handlar det om påverkan från de färdiga kraftverken.

– Men det är svårt att veta säkert om det är det lågfrekventa ljudet, eller om det är rörelsen från vingarna som stör dem. För att få reda på det behöver man ju fråga en ren. 

Daana Fjällberg tycker inte att samernas perspektiv beaktats tillräckligt vid olika vindkraftsetableringar. 

– Vi har ju fått frågan, vi fick den redan 2010, när den första vindbruksplanen togs fram: Var kan ni tänka er vindkraft? Hur svarar man på en sådan fråga? Ingenstans. I dag skulle vi säga det, när vi har lite kött på benen, men då visste vi ju inte vad det var. 

Daana Fjällberg slår fast att renskötsel och vindkraft i samma område är oförenligt, och att det är en syn som han delar med renskötare från Dalarna i söder till Lappland i norr. Han konstaterar också att vindkraftsprojekten ofta genomförs på ett sätt som gör det svårt för samebyarna att hinna reagera.

– På många ställen är det väldigt snabba processer, så att inte vi ska hinna med. Ofta har samebyar kommit väldigt sent, de har kommit in i steg tre eller fyra. I det här fallet i Offerdal kommer vi faktiskt in i steg ett.

Vindkraftsfrågan splittrar bygden och skapar osämja, men också nya vänskapsband. På en liten ort kan uppslitande konflikter få stora konsekvenser.

– Man har fått nya kontakter, som de här i Livskraft Offerdal. Jag kände ju inte Henrik (Ling, reds anm) innan. Men man har tappat de här markägarna, som vill bygga, och det tycker jag är väldigt synd. Det är jättesorgligt. Man träffar dem ju på affären då och då. 

Vindkraftskonflikten i Offerdal sticker ut, eftersom debatten blossat upp redan innan någon formell tillståndsansökan lämnats in. Motståndarna hoppas kunna stoppa projektet innan det har hunnit sjösättas. Till skillnad från många andra platser där vindkraft splittrat lokalsamhällen samlar vindkraftsmotståndet i Offerdal namnkunniga och resursstarka personer som Dan Olofsson och Zlatan Ibrahimovic.

Men även om laguppställningen i vindkraftsdebatten i Offerdal kanske är mer spektakulär än på andra håll, speglar den lokala striden en större fråga knuten till vindkraftens placering. Kontrasten mellan stödet för vindkraft nationellt jämfört med i Krokoms kommun tyder på att det verkar vara lätt att förespråka vindkraft så länge man vet att man själv slipper se den. 

Samtidigt handlar det också lokalt om olika sätt att se på framtiden. I Offerdal och på många andra orter i Norrlands inland går åsikterna isär om huruvida industrietableringar och fortsatt exploatering av naturtillgångar är bäst för bygden, eller om det snarare är tillgången till orörd natur, vackra vyer och ett aktivt friluftsliv som lockar inflyttare.

En annan aspekt i vindkraftsstriden i Offerdal som går igen på många andra håll är intressekonflikten mellan det nationella energipolitikens krav på utbyggd vindkraft och samernas anspråk på betesmark för rennäringen. 

Renskötaren Daana Fjällberg tycker det är märkligt att det är så enkelt att få tillstånd för stora vindkraftsanläggningar i ett land där man måste ha grannarnas medgivanden för att få bygga en veranda på det egna huset. I grund och botten tror han dock att det handlar om hur man ser på naturen. Han framhåller att samerna bidrar med ett viktigt perspektiv.

– Det enda vi samer lämnar efter oss är väl lite renskit och eldad kol. Vi är av den traditionen att vi inte ska göra någon stor åverkan på naturen, och det tycker jag all mänsklighet borde ta efter: överanvänd inte naturen.